Den finländska scenkonstindustrin består av statligt understödda teatrar, grupper och nationella konstinstitutioner, offentligt understödda stadsteatrar, och av ett brett register av självständiga teatrar, dans- och cirkusgrupper och produktionshus. Därtill finns ett livligt amatörteaterfält liksom kommersiella teatrar som inte omfattas av TINFO:s statistik. Helsingfors och huvudstadsregionen utgör det centrala teaterdistriktet, tillsammans med Tammerfors och Åbo.

 
EKONOMISK STRUKTUR
Den nuvarande lagen om statsandelar till teatrar och orkestrar som kom i kraft år 1993 försäkrar ett regionalt teaternätverk. Ändå finns det stora variationer inom teatrarnas strukturer vad gäller inkomstbildning. I allmänhet erhåller de större teatrarna sina inkomster från staten (genom Undervisnings- och kulturministeriet, eller Centret för konstfrämjande), kommunen, stiftelser och fonder, och genom biljettförsäljning. De fria grupperna har vanligtvis en ännu större variation av inkomstkällor och en högre egen finansieringsandel. 
 
Teatern är en arbetskraftsintensiv sektor. Personalkostnaderna utgör den största andelen i teatrarnas totala utgifter, medan teatrarna som äger sina lokaler har relativt höga fastighetskostnader. Det ekonomiska trycket och kravet på biljettintäkter leder ofta till konstnärliga beslut som anses mindre riskabla för teatrarnas ekonomier.
 
TEATRARNAS ARBETSKRAFT
Majoriteten av de stora teatrarna i Finland är repertoarteatrar med en fast anställd personal. Det sagt erbjuder institutionerna allt färre fast anställningar till den konstnärliga personalen. Istället ökar antalet tidsbundna kontrakt, och andelen frilansande skådespelare och konstnärliga planerare. Förutom att anställa allt fler frilansare, samarbetar också de statligt understödda teatrarna tidvis med fria grupper. De fria grupperna har allt som oftast visstidsanställd personal. Andelen frilansare fortsätter att öka inom samtliga konstnärliga yrkesgrupper.
 
KÖN
Antalet kvinnliga dramatiker, regissörer och roller tillgängliga för kvinnliga skådespelare är mer eller mindre det samma som förra året. Pjäser skrivna av kvinnliga dramatiker och föreställningar regisserade av kvinnor är vanligtvis iscensatta på mindre scener än de som är skrivna och regisserade av män. Men antalet verk som tillkommer genom kollektiva processer av arbetsgrupper bestående av både kvinnor och män ökar. 
 
Genomsnittslönen för en kvinnlig anställd på en finländsk teater är 199,16 euro mindre än genomsnittslönen för en man. 
 
Det är möjligt att identifiera både horisontell och vertikal arbetssegregation: kvinnor och män är fortfarande till en hög grad anställda inom traditionellt könsbundna yrken, medan männen utgör majoriteten inom de högavlönade yrkeskategorierna (t.ex. som teaterchefer).
 
REPERTOAR
Strukturen för de finländska teatrarnas repertoarer är alltjämt den samma. Stadsteatrarna är repertoarteatrar med ett brett utbud, medan den nya inhemska dramatiken fortfarande utgör kärnan i teatrarnas repertoarer. Andelen nya pjäser och dramatiseringar uppgår till mer än hälften av alla produktioner varje år.
 
Stadsteatrarnas och de fria gruppernas repertoarprofiler skiljer sig från varandra. Devisade föreställningar och andra ovanligare former och genrer (som t.ex. dockteater, experimentella, platsspecifika och samhällsengagerade föreställningar) dominerar de fria gruppernas repertoarer, medan musikalerna spelar en viktig roll inom stadsteatrarnas utbud. 
 
Antalet samarbeten teatrar emellan ökar. Det finns både så att säga ”in-house” produktionsmodeller, som modeller för fördelande av resurser.
 
ÅSKÅDARE 
Det finns regionala skillnader i antalet åskådare. Helsingfors och huvudstadsregionen dominerar statistiken. De regioner som har ett lägre åskådarantal för de professionella teatrarnas del, har å andra sidan ofta en aktiv amatörteater. 
 
Det finns för närvarande ingen statistik över åskådarsiffrorna i förhållande till mångfald (t.ex. etnicitet, funktionshinder eller socioekonomisk bakgrund). 
 
De regionala teatrar som har ett turneringsuppdrag har en viktig funktion i regioner som Lappland, Kajanaland, Norra Karelen och Sydvästra Finland. Utöver dem finns turnerande fria grupper. Teatrarnas och gruppernas turnéverksamhet ökar regional demokrati, jämlikhet och tillgängligheten till teater i Finland. 
 
Publikarbetets betydelse har under de senaste åren ökat inom scenkonstfältet, och når nu allt fler åskådargrupper.

Det här kan också intressera dig

Statistik