När Baba faller i poolen är kl. 23.47

Astrid Menasanch Tobiesonin monologi on paitsi traaginen yhteiskuntasatiiri myös lämminhenkinen, hauska ja surullinen perhetarina. Monologin kertoja on toisen polven maahanmuuttajataustainen nuori, jonka työttömäksi jäänyt isä saa keikkoja maskottina rikkaiden perheiden juhlissa, kunnes hän eräänä iltana kaniksi pukeutuneena vajoaa uima-altaaseen. Menasanch Tobieson kirjoittaa sydämet sulattavalla lämmöllä lapsen ja isän välisestä suhteesta ja tarkalla silmällä yhteiskunnasta, jossa rakastettu perheenisä – muiden silmissä muukalainen – muuttuu näkymättömäksi.

Linnea Stara

Synopsis

Kun isä saa potkut työpaikastaan, perhe jää vaille tuloja. Ratkaistakseen tämän ongelman, isä ryhtyy tapahtumamaskotiksi, vaikka häntä hävettää. Hän saa keikan eliitin uima-allasjuhliin, jonne hän pukeutuu jänisasuun. Juhlat riistäytyvät kuitenkin käsistä, ja lopulta isä jänispuvussaan työnnetään altaaseen, jonne hän uppoaa.

Miten isä päätyi tähän pisteeseen? Mitkä valinnat johtivat tähän lopputulokseen? Yrittäessään ymmärtää tämän, lapsi alkaa muistella.

Näytelmä on tarina riittämättömyydestä, häpeästä, vieraantumisesta ja ihmisarvon kaipuusta.

Vuosi	2022
Alkukieli	Ruotsi
Käännökset	Saksa, espanja
Tuotannot	Kulturhuset Stadsteatern, kantaesitys 28.1.2022
Oikeudet	Agency North
Genre	Draama, Monologi
Roolien määrä	2

Ote näytelmästä

Astrid Menasanch Tobieson
När Baba faller i poolen är kl. 23.47

ANVISNINGAR

Barnet kan spelas av både skådespelare och skådespelerska. Sonen kan omvandlas till dotter. Då blir karaktären syrran “brorsan” istället och en specialskriven scen 24 finns då. I övrigt är allt detsamma. Karaktärerna Syrran, Baba, Mamman och Lussan kan brytas ut till riktiga karaktärer i så fall tar de över sina egna repliker.

Pappan är hela tiden på scenen, han är alltid i kontakt med kanindräkten. Ibland refereras det till pappan som “Kaninen”. Ibland är han med som en central del av scenerna, ibland i periferin. När sonen och pappan ser varandra är det genom ett skikt av minnen och tid.

Sonen och pappan behöver inte ha samma etnicitet. Språken i de språkliga uttrycken är inte det viktiga, det viktiga är att det finns en blandning av språk och att uttryckens själ, swag och humor kommer till sin rätt. Språkliga uttryck i texten kan därför anpassas till det som ligger rätt i munnen för skådespelaren.

Maskoten kallas hädanefter för Kaninen i manus men beroende på uppsättning kan detta ändras till andra maskotar. Kursiv stil betyder scenanvisningar, när text är kursiverad i dialog är det för att lyfta uttrycket eller ordet. De scener som hänvisar till sociala medier kan ändras till samtidens utbredda kommunikationssätt.

AKT I, SCEN 1

En Kanin rör sig mycket långsamt på scenen som om den flyter. Sonen står nära publiken. Sonen och Kaninen existerar på olika tidsplan, ibland sammanfaller deras minnen och vi kan få en känsla av att de är i exakt samma rum. Sonen försöker återskapa kvällen. Vilket är en brutal omständighet för dem båda. Kaninen sjunker genom vattnet i poolen.

SONEN: Har ni sett dom här på stan med skyltar på ryggen. Som står på typ Drottninggatan, eller som fanns när de invigde gallerian: gratis bulle med kaffe, köpes guld, happy hour med snacks, ta två betala för en. Kan ni tänka er något mer förnedrande? Det är inte det att det är jättedåligt betalt, det är det inte men jag pallar inte ens titta på dom, det finns en gräns för vissa jobb, yani. När du redan levt ett helt liv... (Med eftertryck) När du redan levt ett helt liv. It should be illegal even to ask. Det är inte värdigt att få frågan. Att ha ett sånt skyltjobb är nästan lika vidrigt som att gå Kanin... (Vi lägger märket till Kaninen).

Sonen får ett WhatsApp-meddelande från sin mamma och svarar sedan.

(Som mamman) Miro.

Mama?

(Som mamman) Han har fått sparken.

Va?!

(Som mamman) Wallah... Han fick brev idag.

Varför då?

(Som mamman) Jag vet inte, force majeure, stod det.

Det är franska. Vad fan menar dom med det?

(Som mamman) Arbetsbrist kanske. Han ska till jobbcoach på måndag.

Deras morsa kan gå till coach!

(Som mamman) Miro!

Vad står det mer i brevet?

(Som mamman) Med vänliga hälsningar. Han säger att han inte kan andas härinne.

Tillbaka till att Kaninen sjunker i poolen.

SONEN: Farsan är 61 när han blir arbetslös för första gången. Han sätter igång direkt.

SONEN (cont'd): Han filar på sitt CV varje kväll, byter typsnitt, byter mall, byter storlek på texten, han ringer syrran och frågar hur man sparar till pdf fast jag redan förklarat för honom: Baba, arkiv, spara som, pdf, klart. Men syrrans ord är syrrans ord i babas ögon. Hon pluggar på ”universiteeeet” utomlands. Syrran fixar ett personligt brev med rätt ord till honom, ni vet: ”mångkulturell kompetens”, ”hög arbetsmoral”, ”flexibel”, ”b-körkort”, hon skriver in alla språk han pratar fast farsan bara vill att det ska stå ”svenska”.

Tillbaka till att Kaninen faller i poolen.

Jag fixar foto till hans CV. (Som om han fotar) Han står på fältet. Allvarlig. Jag har fokuserat linsen så att betraktarens blick ska hamna rakt i farsans ögon. (Till sig själv) Vem är han? (Till pappan) Baba, le. Le lite rå. (Pappan ler) Vem är du egentligen? Jag fotar min egen farsa. Han ser snäll ut. Rolig. Jag liknar honom ni vet, men... Jag vet inte om han skulle säga det. Han var snygg när han var ung, säger morsan.

Morsan snor en mapp från sitt deltidsjobb som han lägger papperna i när han går till mötet med handläggaren. Han är på topp.

Tillbaka till att Kaninen faller genom vattnet.

Efter mötet, han ändras. Hemma hela tiden för första gången i sitt liv. Soffan. Köket. Soffan. Kylskåpet... Hemma hela tiden men helt borta ändå. Först i dagar, sen i veckor... Kollar parabol. Borta här hemma och hemma i därborta via parabolen. Andades knappt. Slutade prata med oss. (Undrande) Han började göra weird things alltså... Tvätta våra kläder på natten typ.

(Vi ser pappan och Kaninen)

Han sa aldrig att han fått jobb till oss. Fast vi varit Team Baba hela vägen med honom. Kanske tänkte: ingen behöver veta när du ska gå Kanin, liksom, det är en privat angelägenhet. För alltså: Tänk om de därnere får veta. Du vet, de kollar allt: sociala medier, skvaller, Youtube... Om något ligger på Youtube! Du får höra det i hundra år! Nej! Dina barn får höra det i hundra år, dina barnbarnsbarn får höra det i hundra år!

”Kusin, har du hört, ammo åkte till Sverige för att lyckas och nu går han runt i Kanindräkt.”

”Wallah?”

”Wallah hermano! Har du hört, el tío åkte till Sverige för att lyckas och nu går han runt i Kanindräkt. Och hans barn också!”

”¿Nooooo?”

”Jooo, brooooor!”

”Mammas död, hajji åkte till Sverige för att lyckas och vet du? Han blev kanin!”

(Klagande och chockad) ”Wej, wej, wej...”

”Wallah! Men det stannade inte där...”

”Heh?”

”(Förskräckt) ...du vet, hans barn...”

”Heh?”

”...de blev kaniner allihop!”

(Drar förskräckt efter andan.) Staghfirallah!

Han börjar svettas. Han öppnar fönstren mitt i natten för att få luft. Svårt att andas. Det är för torrt här. (Visar på bröstet.) Pressande värme, inget regn på hela våren. Där borta i hemlandet tål han värmen, men här... Det är som att världen vänt sig fel. Han slutar sova med täcke. Sen slutar han sova alls.

När Baba faller i poolen är klockan 23:47. Vi vet inte var han är.

AKT I, SCEN 2

Pappan, med bara kaninhuvud eller fötter, försöker öva in en komplicerad TikTok-dans som är relativt lång. Det är dagarna innan poolpartyt.

***

Lue k atkelma näytelmästä ruotsiksi (pdf)

Arvostelut

”Alle tunnissa, Astrid Menasanch Tobiesonin näytelmä vangitsee henkilökohtaiset kohtalot ja yhteiskunnalliset kuilut tarinassa jänispukuun loukkuun jääneestä isästä” (SvD)

”Astrid Menasanch Tobieson osoittaa edelleen, että hän on yksi sukupolvensa kiinnostavimmista ohjaajista ja näytelmäkirjailijoista.” (Expressen)

Astrid Menasanch Tobieson

Astrid Menasanch Tobieson on espanjalais-ruotsalainen näytelmäkirjailija, käsikirjoittaja, ohjaaja ja näyttelijä. Hän kirjoittaa ja ohjaa yhteiskunnallista teatteria, joka erottuu filosofisella ja runollisella otteellaan. Huumori ja valtasuhteet nousevat esiin hänen tekstiensä kielellisissä valinnoissa.

Hänen näytelmänsä När Baba faller i poolen är klockan 23:47 sai vuonna 2021 Espanjan esittävien taiteiden ja musiikin instituutin (INAEM) jakaman huomionosoituksen teatterikieltä uudistavana tekstinä ja yhteiskunnallisten käsitysten haastajana.

Nattpasage, runollinen näytelmä pakolaisista junassa halki Euroopan valittiin vuosina 2016–2018 festivaaleille niin Ruotsissa kuin ulkomailla (New York, Amsterdam, Madrid), ja se on nyt osa teatteriopetuksen materiaalia Singaporen Lasallen yliopistossa esimerkkinä poliittisesta nykyteatterista.

Vuonna 2022 hänen kirjoittamansa musikaali Club Janzon valittiin ruotsalaisen teatterin suurkatselmukseen, Scenkonstbiennaleen. Yhdessä Tiffany Kronlöfin ja Thom Gisslénin kanssa kirjoitettu ja ohjattu Kustaa Vaasasta kertova musikaali esitettiin Sturehofissa, Tukholmassa vuonna 2023.

Tobiesonin vielä esittämätön näytelmä Ambulare on valittu yhdeksi kolmesta näytelmästä arvostetulle uutta pohjoismaista draamaa esittelevälle Bergen Dramatikkfestivalille vuonna 2024.

Tobieson kirjoittaa säännöllisesti artikkeleita Ruotsin suurimmille sanomalehdille (Dagens Nyheter, Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet), erityisesti Euroopan demokraattisesta kehityksestä ja usein Espanjan näkökulmasta. Hän on myös kääntänyt Strindbergin näytelmiä espanjaksi.