Christina Herrström
Marsvinsnätter
Scenen tom förutom på marsvinen. De ser sig tysta omkring med stora ögon men så fort nyckeln sticks i låset börjar de tjuta högt och springa runt i sin bur. In kommer ALVILDE klädd i kappa, i båda händerna bär hon tunga matkassar. Ur en av kassarna sticker ett påskris upp. Efter henne kommer hennes barn, SIMON (11 år) och FELICIA (9 år). De kånkar på skolväskor, gymnastikpåsar och leksaker. SIMON glider förbi ALVILDE in på sina rollerblades. Barnen slänger ifrån sig sina saker och ytterkläder på första bästa plats, FELICIA kliver ur sina stövlar. Allt detta har Alvilde att plocka upp sedan, medan spelet fortsätter. FELICIA har en personlig klädstil och på huvudet en begagnad gammal damhatt med fjäder i. Hon hoppar hopprep in i hemmet, en glad och öppen flicka.
ALVILDE: (till marsvinen som tjuter)
Men JA!!! Vi VET att ni finns!!!
ALVILDE rusar fram till köksbänken och stjälper av sig alla kassar, tillbaks till hallen och öser undan barnens grejer medan spelet fortsätter.
FELICIA:
Jag är hungrig! Jag vill ha mat!
SIMON:
Mamma får vi en glass, det är fredag!?
ALVILDE:
JA! Vi ser att ni har bajsat jättemycket, ni är jätteduktiga!
BARNEN öser ut pysselsaker, fjädrar, flirtkulor och piprensare m.m på köksbordet.
FELICIA:
Mamma, vi fick inget fredagsmys i skolan! Och det var mitt fel! Vet du varför? Jo, för att Lars...
SIMON:
Vem är Lars?
FELICIA:
På fritids, han sa att jag skrattade för mycket!
ALVILDE:
Fick ni inget fredagsmys för att du skrattade för mycket?
FELICIA:
Och ändå försökte jag behärska mig! Vi skulle sett på film! Vi skulle fått glass! Men han körde ut oss på gården mamma! Vi fick stå i regnet och frysa! Alla hatade mig!
ALVILDE:
Är han galen?
FELICIA:
Det är förbjudet med kollektiv bestraffning mamma!
ALVILDE:
Herregud, jag ringer rektorn det första jag gör på måndag! Han är fullkomligt olämplig! Han ska vara glad att du är en flicka som skrattar, det finns alldeles för många som gråter! Och vända alla dina kamrater emot dig! Det är ofattbart!
SIMON:
Stackars Felicia! Min lilla gulliga syster!
ALVILDE:
Jag ringer! Man ska hävda sin rätt!
SIMON:
Ja det ska man!
FELICIA:
Det gjorde jag! Jag sa att det är förbjudet med kollektiv bestraffning och då ökade han på straffet! Först skulle vi vara ute i tjugo minuter men nu blev det hela eftermiddagen!
ALVILDE:
De ska få med mig att göra! Sånt här kan man inte tolerera!
Någon buffar på ytterdörren och en barnvagn skymtar.
GABRIELLE: Hallå?
ALVILDE:
Nej! Ta inte in den! Det blir så... så... så...!
GABRIELLE:
Men det är ju mitt barn!
ALVILDE:
Skitigt!
GABRIELLE: (kastar slängkyssar till barnvagnen och går in)
OK då, om ingen tar den så...!
ALVILDE:
Välkommen Gabrielle!
GABRIELLE:
Tack.
SIMON:
Mamma, du måste spraya mina kullager!
FELICIA:
Ska vi grilla mamma?
ALVILDE: (avbryter sig i sitt spring)
Vänta, jag tar kappan.
ALVILDE springer och hänger Gabrielles kappa någonstans.
FELICIA:
Nu när vi har gäst!
SIMON:
Ska hon stanna?
FELICIA:
Mamma han sa hon om henne!
SIMON:
Vad skulle jag annars säga om henne?
FELICIA:
Alla andra grillar! (plötsligt förtvivlad) Varför grillar alla andra och inte vi?
SIMON:
Ja det gör dom!
ALVILDE:
Men älskade ungar...!
BUBBEN gnyr och GABRIELLE skyndar ut.
GABRIELLE:
Åh han har vaknat! Vilken lycka! Om jag hade vetat det minsta om denna lycka hade jag haft massor av barn!
ALVILDE:
Alla andra grillar inte!
FELICIA:
Jo alla jag känner!
SIMON:
Nu tar jag en glass!
ALVILDE:
Nej! Efter maten!
SIMON:
Vilken mat?
ALVILDE:
Jag har inte fått upp den ur påsarna ännu! (svarar FELICIA) Världen är full av människor som inte grillar!
GABRIELLE hörs gulla utanför dörren.
GABRIELLE:
Åh mitt lilla gullehjärta, du vackraste lilla barn på jorden, har du sovit gott? Är du kanske lite hungrig nu?
FELICIA:
Mamma, kan inte vi få ett småsyskon? Snälla, snälla, snälla?
ALVILDE: Fråga pappa.
SIMON:
Du måste byta mina lakan mamma! Och spraya kullagren! Vad blir det för mat?
ALVILDE: (stressad)
Här är maten hej torsken! (stoppar ner fisken i en gryta)
SIMON:
Bläh vad äckligt!
FELICIA:
Alla andra har småsyskon!
ALVILDE:
Alla andra har inte småsyskon.
FELICIA:
Snälla gulliga mamma! Bebisar är så hjälplösa och söta! Jag känner i hela hjärtat hur jag vill ta hand om en!
Marsvinen tjuter hjärtskärande. Ingen bryr sig om dem. GABRIELLE kommer insläpande på en gigantisk baby i vuxenstorlek, iklädd söta babykläder, volangprydd mössa, stor blöjbak, små stickade sockor, hela babyn rund och fin och näpen. Ingen är besvärad av barnets storlek, fast han är störst av alla. Hon sätter sig vid bordet med BUBBEN bredvid sig.
GABRIELLE:
Titta här lilla Bubben, här är en massa intressanta människor!
FELICIA:
Men Åh... vilken gullig baby!
SIMON:
En riktig pudding!
