16.01.2025
Blaue Frau, vad hörs?
Sonja Ahlfors och Joanna Wingren har alltid varit skamlösa och inte tvekat med att föreslå samarbeten för världskända scenkonstnärer. Genom enträget arbete i hela Norden har de i 20 år producerat normkritiska föreställningar under namnet Blaue Frau. Nyss hemkomna från Berlin, där det legendariska scenkonstkollektivet Gob Squad höll en skräddarsydd verkstad för dem, står de i färd med att påbörja repetitionerna av en ny produktion, som blickar tillbaka och tar en avstamp där allt började. På ett chattforum om teater, sexism och patriarkala strukturer. Då kändes det som om man kunde förändra världen genom konsten. Nu går det inte ens att blicka framåt. Vi tog kontakt med Blaue Frau för att höra hur man överlever i 20 år på det fria fältet, men började med att fråga hur de har det just nu. Blaue Frau, vad hörs?
Joanna Wingren: Vad hörs?
Sonja Ahlfors: Det är mycket som vanligt.
Joanna Wingren: Vi börjar repetera en ny produktion som heter Still Looking for Rick nästa vecka.
Sonja Ahlfors: Den handlar om en debatt som startades och som vi förde på ett chattforum på sajten genusdebatt.com för 20 år sedan. Där disktuerades aktivt frågor om teater, sexism och patriarkala strukturer. I debatten deltog snart ett troll med pseudonymen Rick som var extremt misogyn. Debatten på sajten pågick under ungefär ett år, men till slut handlade allt om vem Rick var, och varför han – eller hen – var där. Vi vet fortfarande inte vem Rick var, men vi har kvar alla inlägg.
Det fanns ett hopp om att vi kunde förbättra världen.
Joanna Wingren: Då kändes feminismen på nåt sätt så lätt. Det var som om man trodde att jämställdheten kunde fixas med kvoter. Det fanns ett hopp om att vi kunde förbättra världen. Det var så otroligt gulligt – i förhållande till situationen idag. Idag är frågorna mycket mer komplexa, men så saknas också hoppet om en bättre värld.
Sonja Ahlfors: För Rick var till exempel Hufvudstadsbladet – eller Blaskan, som Rick kallade tidningen – en viktig källa till information. Vissa av Hufvudstadsbladets debattörer skrev år 2006 inlägg som knappast någon tidning skulle publicera idag.
Joanna Wingren: Nu ställer vi oss frågan, vem var han – och lever han fortfarande, 20 år senare, när Blaue Frau samtidigt fyller 20 år? Det är därför intressant att blicka bakåt. Finns det nåt att hämta i nostalgin?
Sonja Ahlfors: Jag har tänkt mycket på hur det känns att också blicka framåt på sistone. Det känns helt enkelt inte lika möjligt att blicka framåt, med tanke på världsläget och allt fruktansvärt som händer i dag.
Joanna Wingren: Då trodde jag verkligen att vår Subfrau-grupp skulle revolutionera allt! Vi hade en sån otrolig idealism och tro på att vi kan förändra samhället. Den idealismen, den övertygelsen saknas på många platser idag. Då kändes det som om vi kunde förändra samhället genom att påverka vilka som blev antagna till Teaterhögskolan och genom att göra teatrarnas personaler jämställda. Men när vi nu bland annat står inför den enorma ekokatastrofen – var skall man ens börja?
Sonja Ahlfors: (Skrattande) Kanske det därför är bättre att blicka just bakåt?
Vi har alltid varit skamlösa.
TINFO: Hur kom det sig att ni tog kontakt med Gob Squad?
Joanna Wingren: (Skrattar) Vi har alltid varit skamlösa. Jag minns att vi en gång mejlade Pina Bausch – och att hon svarade med att säga att hon tyvärr inte hade tid, också om vårt förslag lät jätteintressant. Nu sökte vi nya idéer. Vi har arbetat mycket med svenska scenkonstnärer som är experter I deltagarbaserad scenkonst – men särskilt Gob Squad har utmärkt sig i genren.
Sonja Ahlfors: Vi vill alltid utveckla vår praktik – och ställa vårt eget arbete i relation till andra kollektiv för att kontextualisera det vi gör. Att blicka framåt, och bakåt. (Skrattande) Men Joanna är nog den som är mer skamlös än vad jag är, och kontaktar världskändisar utan problem.
Joanna Wingren: Jag mejlade jättelänge med Gob Squads manager för att få dem att komma och hålla en verkstad med oss. De undarde vilka vi var, vad vi var för en organisation, och ifall det verkligen bara var vi två? Det råkade sig att de skulle gästspela i september 2024 på Homo Novus -festivalen, så vi åkte dit för att se föreställningen Super Night Shot och där träffade vi deras medlem Sean Patton för ett samtal. Gob Squad skräddarsydde sedan en verkstad för oss i Berlin som bland annat handlade om deltagarbaserade föreställningar för stora åskådargrupper. Vi kom hem förra veckan.
Sonja Ahlfors: Vi har arbetat med små åskådargrupper hittills, och var därför intresseade av hur de arbetar med stora grupper och av deras arbete som icke-hierarkisk organisation som arbetar kollektivt. Vi var intresserade av att höra var de börjar, hur de jobbar, hur de fattar beslut, och hur de skapar sina scentexter. De arbetar också mycket med video och teknik – vilket man här ofta tänker att är besvärligt, och att det kostar. Men det kan också vara så enkel som att ta en telefon och göra nåt med den.
Du känner dig på nåt sätt bekräftad av att det finns en annan grupp som arbetat längre än du, men på liknande sätt och tagit fram liknande arbetsmetoder.
TINFO: Vad var den viktigaste behållningen av verkstaden?
Joanna Wingren: Det är skönt att veta att de finns. Du känner dig på nåt sätt bekräftad av att det finns en annan grupp som arbetat längre än du, men på liknande sätt och tagit fram liknande arbetsmetoder. Det är inte ofta vi möter andra som jobbar på samma sätt som vi – speciellt i Finland. Men det var också intressant att veta att de jobbar mycket med åskådare som inte köpt biljetter till deras föreställningar. De träffar folk på gatan och kopplar dem samman med publiken på ett annat ställe i staden. Det fick mig att tänka på platsspecificitet och interaktion på ett helt nytt sätt.
Sonja Ahlfors: De talade också om hur innehållet kommer via formen – medan vi ofta är mer bekymrade över innehållet. Vi funderar mycket på vad vi berättar, och vad det betyder vilket kan bli tungt i längden – medan formen är deras konstnärliga utgångspunkt och innehållet kommer därefter.
TINFO: Kulturbidragen i Tyskland skärs ner ordentligt. Vad var stämningen i Berlin?
Sonja Ahlfors: Gob Squad berättade att det är osäkert om de kan behålla sitt kontor I Berlin med de kommande nedskärningarna. Men som vi förstod det så ser deras verksamhetsmodell annorlunda ut än vår. Deras verksamhet baserar sig på turnéer runt hela världen. Det är något som intresserar oss också, men det är svårt att få tillräckliga bidrag för gästspel.
Joanna Wingren: Fonderna betalar resor och boende, men inga löner och dagtraktamenten. Det är svindyrt att turnera. Särskilt med tämligen stora produktioner som de vi gör. Det sagt kommer vi att åka till Köpenhamn och Tromsö under våren på gästspel.
TINFO: Ni har länge arbetat internationellt. Vad motiverar er?
Joanna Wingren: För oss handlar det förstås om språket, helt konkret. Vi har en lika stor, eller större publik i Norden än i Finland. Sverige låg också i framkant vad gäller normkritik i tiderna, därför sökte vi oss dit. Vi ville arbeta feministiskt, här fanns det få som sade – eller ens tänkte, att de arbetar feministiskt. Medlemmarna i vår första frigrupp, Subfrau, kom från tre andra nordiska länder, och genom dem fick vi helt naturligt många kontakter i Norden.
TINFO: Hur har det förutsättningarna för nordiska samarbeten förändrats med tiden?
Sonja Ahlfors: Vi är idag mer etablerade och världen har helt enkelt blivit mycket mindre än vad den var för 20 år sedan. Det är inte jättesvårt att ta sig ner till Berlin, eller till Europa på ett mentalt plan. Men det går i vågor, emellanåt är det lätt att få till exempel nordisk finansiering, emellanåt svårt.
Joanna Wingren: Jag tycker det blivit svårare. Tidigare skulle man ha deltagare från tre olika länder för att få nordiska pengar, nu verkar det som om projekten ska vara lokalt förankrade och mera samhällsengagerande än konstnärliga på nåt sätt.
På hösten gör vi ett projekt med arbetsnamnet Samtal om nedskärningar.
TINFO: Hur ser 2025 ut för Blaue Frau?
Sonja Ahlfors: Det är vårt jubileumsår. Vi får äntligen veta vem Rick var. På hösten gör vi ett annat projekt med arbetsnamnet Samtal om nedskärningar. Vi kom på idén till projektet redan för två, tre år sedan och tänkte att år 2025 kommer vi att veta hur det sedan blev med alla nedskärningar som den dåvariga regeringen hotade med. Då skrattade vi och sade på skämt, att “det kanske inte finns nån kultur då mera”.
Joanna Wingren: Vi vet inte ännu hur år 2025 kommer att se ut ekonomiskt för vår del, och är därför försiktiga med att anställa personal. På måndag börjar repetitionerna för Still Looking for Rick, men vi saknar en ljud- och ljusdesigner. Vi har inte heller anställt nån för Samtal om nedskärningar, ifall det skulle gå riktigt dåligt med vårt bidrag från Centret för konstfrämjande.
TINFO: Hur ser resten av veckan ut?
Sonja Ahlfors: Idag håller vi en verkstad om gruppdynamik och brave spaces, och på fredag håller vi möte med en teater i Köpenhamn om ett gästspel. Vi håller hundra bollar i luften.
Sonja Ahlfors och Joanna Wingren grundade tillsammans det fria feministiska scenkonstkollektivet Blaue Frau år 2005. Kollektivet arbetar tematiskt, icke-hierarkiskt, konceptuellt, plats- och tidsspecifikt samt immersivt. Ahlfors och Wingren är kollektivets konstnärliga ledare, skådespelare och producenter.
Still Looking for Rick har premiär 20.3.2025.
Inbjudan som hade premiär 17.11.2023 och gjordes i samarbete med Esbo Teater &, spelas i privata hem i Köpenhamn med Sydhavn teater som värd 22-25.4.2025.
Foto: Liina Aalto-Setälä
TINFOs intervjuserie Mitä kuuluu (sv. Vad hörs) har två huvudfokus: internationalitet och aktualitet. Alla publicerade intervjuer i serien.