02.02.2016
Gärningarnas år 2016
Inom teaterorganisationerna har vi ihärdigt fortsatt utredningen av egenföretagarnas ställning. Tillsammans med Maaria Kuukorento och Kalle Ropponen har vi sammanställt en förteckning över alla de positioner som en frilansare kan finna sig själv i. Det är inte läge att tala om ”frilansaren”. Vi fann 18 olika frilansarpositioner!
Enkäten om frilansskådespelarnas ställning är nästan färdig. Vi hoppas frilansarna kunde knytas till basinkomst-experimentet och att vi kunde utveckla ett system som motsvarar Alliansen i Sverige och/eller Norge. Hur som helst kommer enkäten att ge oss adekvat information och frilansarnas ställning. Men det räcker inte med information.
Tillämpningen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa måste följas upp
Arbets- och näringsministeriet har publicerat en rundskrivelse angående tillämpningen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, en 191-sidig lunta som knappast ger tjänstemännen helt entydiga tolkningsbesked. Hos oss ger Skådespelarförbundet och Teme råd till sina medlemmar. Egenföretagarna vittnar om förvirrande och motstridigt bemötande vid arbetskraftsbyråns luckor. Det är arbetskraftsbyråerna som bedömer vem som är heltids- eller deltidsföretagare. Och vad sker med den som under vissa säsonger har många frilansjobb? Finns det då risk för att du bedöms vara heltidsföretagare? Det vore bra att på allvar granska bedömningen av hel- och deltidsföretagande.
De gamla uppfattningarna kan skrotas
Nästa vecka kommer TINFOs lönestatistik att vara färdigställd. Då får vi se vad den berättar. Personalstatistiken för år 2015 kommer att avslöja mycket. Man behöver dock inte vara synsk för att redan nu konstatera att det finns allt fler frilansare på teaterfältet. Arbetslöshetssiffrorna ser allt dystrare ut, då stadsandelsteatrarna drar ner på personalen och allt färre gästkontrakt är tillgängliga. De gamla uppfattningarna om scenkonstnärernas ställning kan skrotas.
Inte bara väggar
Vi på TINFO vill ta reda på hur statsandelsteatrarnas utrymmen används, hur mycket utomstående aktörer använder dem och vilka faktorer som förhindrar att utomstående får tillgång till dem. Vi har skickat en enkät till teatrarna och hoppas på att svaren ska ge sanningsenlig och pålitlig information om läget och rätta till missuppfattningar.
Teaterbesök i tofflor
Teatteri Takomo i Helsingfors är en pionjär inom senior-teatern, man har över tio års erfarenhet av att göra teater för de äldre. Nu har man samlat sina erfarenheter i en handbok Tohveleissa teatteriin – Teatteri Takomon käsikirja vanhustyön ja teatteritaiteen yhdistämiseen (”Teaterbesök i tofflor –en handbok om att förena teaterkonst och äldrevård”). Den innehåller erfarenheter av praktiskt arbete, tips och idéer till konstnärer som vill föra ut konst till äldreboenden. Den berättar hur Takomos teaterklubbar har fungerat, vilka deras mål varit och hur de varit uppbyggda. Boken innehåller en stor mängd övningar av olika svårighetsgrad. Den är som en underbar kokbok. Man behöver inte uppfinna hjulet själv. I boken hörs konstnärernas egna engagerade röster, därför läser man den gärna. Boken konstaterar klokt nog också att konst inte ersätter vården eller terapierna och att konst inte är en mirakelmedicin. Konst är konst, men i teaterklubbarna har de äldre blivit sedda som hela och fullvärdiga människor.
Lyckligtvis sväljer alla inte allt
I dagstidningen Etelä-Suomen Sanomat skriver experten på kommunalekonomi Heikki Helin från Lahtis (6.1) om falska mätare på teaterns effektivitet. Helin kritiserar listan på de mest effektiva teatrarna och orkestrarna som publicerats i ekonomimagasinet Talouselämä (TE44/2015). ”Om man upphöjer införskaffningen av egna inkomster till teatrarnas och orkestrarnas huvudmål formas repertoaren därefter. Teaterns huvuduppgift är inte att fylla stora salar med hjälp av musikaler eller folkkära komedier. Om så vore skulle vi inte alls behöva skattefinansierade institutioner.”
Ett fint koncept – det egna arbetet ger konturer åt skådespelareleven
För första gången har jag följt med det traditionella Eget arbete -projektet för årskurs 3 på Teaterhögskolans svenska institution, på teater Viirus scen. När skådespelaren gör en egen miniatyrföreställning, ”en egen grej” och gestaltar sitt material på det sätt hen vill, tecknas skådespelaren som en autonom aktör på ett alldeles annat sätt än i ett kollektiv eller som ett vax i regissörens händer. Mera sådant! Det lär vara Elisabeth Zillmer som införde denna undervisningsmetod i Teaterhögskolan.
Skådespelarelevers arbete kan man också se på teaterutbildningslinjen vid Tammerfors universitet i föreställningen Hipsterit (Hipsters). Jag får lust att gå på detta ”klanmöte”. Vem kan motstå en dylik inbjudan:
”Vem snör din talan?
civiliserad promenadmusik i flodhästarnas gap.
Vi avstår med glädje från uppnådda förmåner.
Vi skapar något bättre i stället.”