14.04.2015

GÖR-DET-SJÄLV-TEATERNS TID NALKAS

Den börjar snart. Sommarteatersäsongen. Ungefär 300 premiärer runt om i Finland. Tröskeln är låg då det gäller att uppföra och se sommarteater. Föreställningen ges nära hemmet eller stugan, samma pjäs kan utan bekymmer ses av alla åldersgrupper. Trad. är styrka. Sommarteatern är på den lilla människans sida.  Den försvarar landsbygden och dess livskraft, stärker den lokala identiteten. Sommarteatern skapar delaktighet. Sommarteatern idkar en slags vardagens regionpolitik. Man räknar inte arbetstimmar när man sliter för denna folkliga gör-det-själv-teater - glädjen och tillfredsställelsen som den tillhandahåller både teatermakarna och åskådarna är garanterad.

Leve byalagen, ungdomsföreningarna, teatercirklarna på medborgarinstituten, alla som gör sommarteater! Leve de lokala författarna! Leve föreningarnas initiativförmåga!
 
TEATERGRUPPER, KOLLEKTIV NU

Teaterforskarna vid Université Lumière Lyon 2 ordnade ett litet internationellt seminarium om de fria gruppernas nya sätt att organisera sig och skapa teater. Vi besökte Lyon och Valence. Jag talade om 2000-talets teatergrupper i Finland, om deras politik och självorganisation. ”Det verkar ju på allvar hända saker hos er” löd en kommentar. Jamen visst! Man behöver inte ta fart i historien då gruppernas verksamhet förser en med stoff. Åhörarna var intresserade av Finlands teaterlag men också av den respekt som grupperna åtnjuter.

I provocerande inlägg hänvisade man till museal teater (nej, jag gillar inte musei-konnotationen) då man menade teater som inte behöver en publik för att överleva. Exotiskt att fira långfredag med dessa frågor. Det mest frekventa skällsordet under seminariet var nog nyliberalism.

HEDER OCH STATUS ÅT DOCKTEATERN

Unima-Finlands dockteaterutredning är nästan ett manifest, åtminstone ett starkt försvarstal för dockteaterkonsten. Utredningen, som är gjord av Maiju Tawast, gör en sammanställning av allt som denna multikonstnärliga uttrycksform utvecklat under sina egenartade strövtåg sedan början av 2000-talet. Vi har 160-180 dockteaterproffs (nästan lika många som det finns cirkuskonstnärer), tre statsandelsfinansierade-dockteatrar, tre grupper som tilldelas verksamhetsunderstöd av Centret för konstfrämjande och vidare ungefär 50 grupper som är grundade under 2000-talet. Vi talar om 250 000 åskådare och 2700 föreställningar.

Efter att ha redogjort för fältets imponerande volym presenterar utredningen en lista på utvecklingsmål: att stärka den professionella verksamheten, synligheten, nåbarheten och att öka dess status. Detta kan endast ske om man tryggar dockteater-utbildningen, garanterar finansieringen, utvecklar den regionala verksamheten, förbättrar produktionskunnandet och det internationella nätverket. Dockteaterfältet drömmer om en egen informationscentral.

En paradox. Denna konstform är fortfarande tvungen att kämpa för sin existensrätt och en jämbördig ställning på konstfältet.


twitter.com/tinfotweets