04.03.2016

Historisk tvångssituation

Regeringen har godkänt samhällsfördraget. Nu återstår bara att se om konkurrenskraften förbättras, om vi kommer i kapp ”konkurrenskraftsunderskottet” och gör ett ”konkurrenskrafthopp”, så att vi får fatt Sverige, sedan Tyskland… Är det alltså genom denna inre devalvering, med tre extra arbetsdagar, med nedskuren semesterpenning, löner som stampar på stället, nollförhöjningar, som man kommer att skapa 35 000 arbetsplatser? Olika koefficienter ger olika beräkningar. Jag tappade tråden redan i starten. Kommer vi att få skattelättnader? Hur ser framtiden ut, vilka spörsmål kommer man att besluta om lokalt, eftersom saken nu är på agendan? Den som lever får se. En tvångssituation. Tio år av nollönepåslag, lönesänkningar - är vi på väg mot den tyska modellen?

Norden på Southbank Center

Southbank Centre i London är ett fantastiskt ymnighetshorn med sina restauranger, utställnings- och konsertutrymmen. På Southbank är det evig festival. Snart börjar WOW (Women of the World), i juni blir det kärleksfestival, i november BAM (Being a Man), det finns barnfestivaler, litteraturfestivaler, en hel massa aktiverande publikarbete. År 2017 riktar Southbank Centre blicken mot Norden, med avsikt att ruska om och provocera. Förhoppningsvis kommer vi inte att serveras något förutsägbart Norden-brand med tillhörande bulkvaror.

Den konstnärliga ledaren vid Southbank Centre, Jude Kelly, har gjort en nordisk turné, där man i alla respektive länder anordnade think in-sessioner. I den finska sessionen deltog cirka trettio personer, som diskuterade och debatterade teman som barnens ställning, kön och jämställdhet, natur, hållbarhet. Kelly var en skicklig diskussionsledare då hon testade relevansen i Southbanks teser. Hon lyckades gräva intensiva och mångröstade åsikter ur oss. Hennes kommentar att Stor-Britannien med intresse följer med Norden, var tankeväckande. Hur kommer vi att lösa problemen i denna brytningstid, vart är vi på väg?

För övrigt är Kelly själv grundare av WOW-festivalen, hon är feminist och anser att Stor-Britannien är i behov av ett parti som tydligt skulle föra kvinnors talan. Där har man ännu en lååång väg till jämställdhet mellan könen. Under Think-in sessionen blev Kelly upplyst om den feministiska backlashen i Finland.

Bli kund på ljudbanken

Åh, vilken bank! Där kan man göra insättningar, där kan man köpa och lyssna på ljud. Man kan bilda sig och glädas åt ljudkonst. Föreningen Muu r.f. upprätthåller den nygrundade Äänitaiteen pankki (Banken för ljudkonst) som erbjuder allt detta. I banken kan man även finna en hel del aktuell information. En kulturgärning!                   

Vad åskådaren blir präglad på

Det är fint att Pipsa Lonkas pjäs Sånger vid randen av ett grått hav har fått en ny tolkning på Svenska Teatern efter uruppförandet i Åbo. Denna pjäs önskar jag otaliga nytolkningar, texten är så rik och öppen att den inte töms på innehåll av en, två eller tre tolkningar. Som åskådare märkte jag att jag var som ett barn eller en fågelunge, som präglas på sin mor, i detta fall på uruppförandet. Det tog en lång stund för mig att befria mig från Åbo-uppsättningens bilder och öppna mig för den nya tolkningen, som visade eko-katastrofen och även människorna och det potentiella våldet i ett grymmare ljus. Och åh! Översättningen där Lonkas språk och rytm lever!

#MinTeater – snart börjar det

Vår kampanj på sociala medier är en hyllning till teatern. Kampanjen uppmanar till att dela med sig av sina upplevelser och minnen. Jag tänker på upplevelser av glädje, välbefinnande, förståelse, förvåning, förvirring, tröst och skönhet. Jag tänker på sinnesintryck förmedlade av teater, föreställningar, skådespelare, utrymmen, ljus och ljud. Jag tänker på de mentala resor som föreställningar har inbjudit mig till. Jag tänker på efterskalven, jag tänker på nyfikenheten, vägen till nya iakttagelser, viljan att få veta mer. Jag tänker på skrattet som känns ända nere i magen. Jag tänker på musik, som resonerar i mig. Jag tänker på osynliga krafter som bär mig. Under en föreställning kan man bli vidrörd så att man får gåshud, man suger i sig allt, dem man har omkring sig, förnimmer med varje cell, du känner att du lever. Allt detta ska vi lägga ut på sociala medier.

Vår kommunikationskoordinator Elina Knaapi tipsade för några år sedan om boken Addiktioyhteiskunta (Addiktionssamhället). Boken innehåller en artikel av Mikko Salasvuo som handlar om att hänge sig åt något. Beroenden är inte enbart negativa. Man kan också se dem positivt – som att man är hängiven. En gång för länge sedan valde jag att vara en betraktare. Vi är många. Hängivna.