08.05.2020

Lagesbild

Lägesbild över teatern under coronavåren


TINFO tog fram en lista med 10 punkter som ger ett brett perspektiv på läget just nu inom teatern och scenkonsten.

Vid slutet av maj månad har teatrarna varit stängda i ungefär två månader och två veckor, med små variationer mellan de olika aktörerna. Tidigare kalkyler och uppskattningar som gjorts av Teaterinfo Finland rf. (TINFO) och Finlands Teatrar rf. samt Teatercentrum rf. visar på att teatrarnas inkomstförluster ligger i storleksklassen 16,2-18,6 miljoner euro.

Nu har vi tillgång till resultatet av den enkät som undervisnings- och kulturministeriet (UKM) offentliggjorde efter påsk. I enkäten gör aktörerna själva uppskattningar om hur mycket coronavåren kommer att kosta dem. Prislappen för teatrarnas coronavår ligger på åtminstone 19,7 miljoner euro. Därutöver har TINFO räknat ut att pjäsförfattarna går miste om cirka 450 000 euro i royaltyersättningar för inhemska uppsättningar.


Allt kan inte mätas i pengar och konsekvenserna av de inhiberade föreställningarna begränsas inte enbart till att teatrarnas kassaflöden krymper enormt mycket. I teaterns ekosystem ingår inte bara teateraktörer av olika storlek, utan även personal som antingen har fast anställning eller som engageras separat för varje produktion, samt personer som gästar teatern (dvs. en brokig skara av olika konstarbetare som har olika typer av ställning på arbetsmarknaden, t.ex. genom uppdragsanställning eller som företagare, och som dessutom ofta byter anställningsform). Utöver dessa ingår även pjäsförfattare, pjäsagenturer och andra distributionsorganisationer, arbetsmarknadsparter, olika aktörsgemenskaper inom denna sektor, föreningar, festivaler, tjänsteföretag inom denna sektor, samt utbildningssidan.

Ett typiskt kännetecken för ett ekosystem är att alla parter är ömsesidigt beroende av varandra, och så även här: om teatrarna inte kan uppträda, går alla parter miste om sina intäkter.

Sammanlagt 155 aktörer svarade på utbildnings- och kulturministeriets enkät. Utifrån resultaten av denna enkät, data från vår Teaterstatistik (se: www.tinfo.fi/se/Teaterstatistik) och olika typer av mindre undersökningar sammanställde TINFO ett bakgrundsmaterial för ministeriets bruk. Vi publicerar här några axplock ur detta material. På detta sätt kan vi alla skapa oss en bred lägesbild av hur situationen ser ut just nu.
 

Lägesbild över teatern under våren och sommaren 2020:
 

Dominoeffekterna

Föreställningarna under höstsäsongen befinner sig nu i farozonen, eftersom undantagstillståndet kräver exceptionella arrangemang. Pengar är inte alltid avgörande och allt kan inte mätas i euro. Teatern är en arbetskraftsintensiv sektor. Den är därför beroende av kompetenta aktörer vars förtroende inte får svikas.

De penningintäkter som sektorn går miste om under våren och sommaren tvingar teatrarna till att permittera anställda och sluta köpa tjänster av frilansare. Då finns det ingen kvar som arbetar med föreställningarna under hösten och de kommande säsongerna. Bland dem som fortfarande jobbar är det problematiskt att komma tillrätta med omständigheter där pjäsrepetitioner baseras på distansarbete med fjärruppkoppling, just med tanke på att teatern är en levande konstform. De premiärer som ställts in under våren måste försöka förläggas till följande säsonger, och de föreställningar som planerats in för de kommande säsongerna flyttas också framåt i tiden.

64 % av dem som svarat på undervisnings- och kulturministeriets enkät rapporterade att verksamheten äventyrats avsevärt, medan en tredjedel av respondenterna tror att deras verksamhet kommer att äventyras avsevärt även under de kommande 12 månaderna.

Konsekvenserna av våren 2020 ger upphov till en dominoeffekt också under 2021, 2022 och senare.
 

Osäkerheten kring planeringen

Produktionsplaneringen kan beskrivas genom uttrycket ”här finns ett par föränderliga variabler”. Planeringen baseras på samverkan mellan flera olika variabler och varenda faktor påverkar allt annat. Teatern kan inte börja planera eller öva in föreställningarna inför den kommande eller de framtida säsongerna, om de anställda permitterats eller sagts upp, och om gästspelande personers uppdrag har ställts in och nya uppdragsbeställningar lagts på is.

Tidsperspektivet för planeringen är långfristigt, t.ex. ett år. Under denna tid tar man fram den färdiga produkten, dvs. teateruppförandet, som man tänker sälja biljetter till. Kostnaderna uppkommer alltså redan i förväg, långt innan intäkterna flödar in. Sådana teatrar som inte har någon fast ensemble måste betala ett arvode efter varenda föreställning till var och en av frilansarna som engagerats för den berörda produktionen.

Om bestämmelserna avseende säkerhetsavstånd eventuellt fortfarande gäller på hösten, och om antalet biljetter som får säljas inför föreställningarna är hälften mindre än normalt, kan verksamheten inte bli lönsam utifrån denna beräkningsformel. Halvtomma salar räcker inte för att driva en teater till full kostnad.

Och vad händer om anvisningarna ändras och en nästan färdigrepeterad pjäs inte ens kan ha sin premiär under hösten?
 

Hur reagerar publiken?

Även om vi inte skulle ha några begränsningar under den kommande hösten, är frågan om åskådarna vågar komma till teatern, eller om människor överhuvudtaget har råd att köpa teaterbiljetter. Kommer folk framöver att vara rädda för att gå på teater, och uppfattas den som en virusfälla?

Teatrarna kan inte agera oansvarsfullt och oetiskt, inte heller gentemot sin publik. Åskådarna måste kunna känna sig trygga och lita på teatern som en producent av konstnärliga tjänster.
 

Situationen är olika för olika aktörer

I vilket fall som helst har stora teatrar höga och löpande fasta kostnader, trots att permitteringar görs och trots att gästspelande skådespelares uppdrag ställs in. Över en tredjedel av respondenterna har redan permitterat sin personal och 11 aktörer ansåg att permitteringar sannolikt kommer på fråga.

Mindre aktörer kanske helt saknar någon som helst ekonomisk buffert, eftersom biljettintäkterna under normala förhållanden är den största inkomstkällan. Om den enda fast anställda personen permitteras, stannar verksamheten upp helt och hållet.

Enskilda konstarbetare förlorade hela sitt inkomstflöde i ett enda slag. Allra först upphävdes avtalen med gästspelande skådespelare.

Teatrar och ensembler som är beroende av internationella samproduktioner och turnéer har råkat ut för den globala osäkerheten, som utmynnar i att residensvistelser och produktioner ställs in och föreställningar som enligt avtal skulle uppföras under festivaler skjuts upp till någon gång i framtiden.
 

Pjäsförfattarna går ut som förlorare

Pjäsförfattarnas inkomster sjönk, eftersom deras inkomster baseras på upphovsrättsintäkter och förbeställningsavgifter. En stor del av pjäsförfattarnas utkomst är beroende av de intäkter som kasseras in för inträdesbiljetter. Om teaterproduktionerna skjuts upp, flyttas också tidpunkterna för när nya pjäser beställs av författarna.
 

Frilansare, ensamföretagare

Denna grupp såg ett abrupt slut på möjligheterna att försörja sig på sitt arbete, då teatrarna började skära ner på sina utgifter genom att spara in på deras arbetsinsatser. I den här yrkeskategorin är man tvungen att tampas med TE-byråerna, FPA och skattemyndigheterna, som alla gör olika tolkningar. Ensamföretagare och frilansare har först nu fått rätt till arbetslöshetsdagpenning, samtidigt som karenstiden med koppling till arbetslöshetsskyddet slopats och kravet på förvärvsarbetets längd enligt arbetsvillkoret förkortats.
 

Även sommarsäsongen är inställd
I sådana teatrar där sommaren är den tredje säsongen är satsningarna på sommaren stora. Där uppgår summan av de förlorade biljettintäkterna rentav till 700 000 euro. Många frilansare får in en betydande del av sina årsinkomster genom sina uppträdanden vid sommarteatrar.
 

Jämställdhetsklyftan växer ytterligare

De största hindren för verklig jämställdhet är snedvridningarna i fråga om konstarbetarnas könsfördelning samt deras ställning på arbetsmarknaden. Detta framgick redan av utredningen Valta, vastuu, vinoumat – tasa-arvo ja yhdenvertaisuus esittävissä taiteissa (enbart på finska, fri översättning av rubriken: ”Befogenheter, ansvar, snedvridningar – jämställdhet och likabehandling inom scenkonsten”), framtagen av TINFO 2019. Coronakrisen kommer sannolikt att öka denna ojämlikhet. I framtiden bör man därför utreda vilka könsspecifika konsekvenser coronaepidemin har samt hur epidemin påverkar konstarbetarnas ställning på arbetsmarknaden.
 

Digitaliseringen

Virtuella föreställningsformat kompenserar inte förlusterna, eftersom teater i hög grad utspelas live och eftersom vi inte ännu har tillgång till någon vedertagen praxis för hur mycket man kan tjäna på digitala föreställningar. Med god tur är det just nu rätt läge och rätt tid för att utveckla den digitala verksamheten. Men i praktiken ser det emellertid annorlunda ut. Ungefär en femtedel av aktörerna anser att de i nuläget inte hinner ta fram innovationer kring nya former av tjänster.
 

En fråga om liv och död

Vissa av dem som arbetar inom teatersektorn är även under normala omständigheter vana vid vågrörelser på arbetsmarknaden, men utsikterna under denna vår är oförutsägliga och helt i en klass för sig.

För att klara sig ur detta läge har sektorn skurit ner på alla tänkbara kostnader, samtidigt som den personal som teatrarna fortfarande har kvar riktar sina arbetsinsatser på att bygga upp framtiden. Aktörerna visar att de är kreativa genom att ansöka om bidrag via olika kanaler, omvandla sådana lokaler som på något sätt kan omvandlas för andra ändamål, och justera sina planer om repertoarerna. Men varken gemenskapsaktörer eller enskilda aktörer som ägnar sig åt konstnärligt arbete kan slå knut på sig själva.

För att rädda den kommande säsongen och täppa till luckorna i hela årets intäkter har teatrarna tagit fram till exempel repertoarer med dubbla föreställningar under vissa dagar. Internationella teatrar kan ofta stöda sig på tidigare erfarenheter för att planera hur de kan tjäna pengar på att sälja digitala föreställningar. Vissa letar eventuellt också efter jobb utanför Finlands gränser.

Det faller kanske på de enskilda aktörernas lott att på något sätt orka streta vidare av ren och skär kärlek till konsten. Men detta kommer fortfarande inte att bidra till att betala hyror och köpa mat för.

 

Mer information:

TINFO / chef Hanna Helavuori, 044 363 1722, hanna.helavuori (a) tinfo.fi

 

 

 

Det här kan också intressera dig

News Corona Statistik