Nina Dahl-Tallgren, vad hörs?  

 

Nina Dahl-Tallgren: Tack, riktigt, riktigt bra. Vi har premiärvecka med Glänta, som är en del av vårt Teater i undervisningen (TIU) -projekt på Wasa Teater. Jag väntar hoppfullt på premiären – men innan dess på ett sms från skådespelaren, regissören och dramatikern Chris Cooper, som skrivit pjäsen och som närsomhelst borde landa i Helsingfors för att komma till premiären här i Vasa imorgon. Cooper som varit konstnärlig ledare för den internationellt erkända Big Brum -teatern i Birmingham, har 35 års erfarenhet av TIU-projekt runtom i världen, och har varit en viktig samarbetspart för oss.  

 

Jag har haft Cooper som lärare under mina studier på lärarhögskolan i Trondheim. Teater i undervisningen är en metodik som utvecklats i Storbritannien under de senaste 40 åren. National Theatre i London har till exempel en hel läroavdelning på teatern. I Storbritannien finns dramaundervisning på läroplanen, och man jobbar mycket med konst i skolorna. Utgångsmässigt måste vi i Finland ha ett mål med det vi arbetar med i skolorna, vi måste uttala vad vi vill att arbetet ska leda till. I Storbritannien har man en större frihet att utforska olika ämnen tillsammans med eleverna, och man är vana med teater i applicerad form i samhället. Det är som om vi fortfarande är osäkra på dramapedagogik som en teatergenre i Finland, inom dramapedagogiken är sättet att jobba på är ett annat, liksom vårt förhållande till publiken.  

 

Processen med föreställningen Glänta började ungefär för två år sedan, och vi har jobbat aktivt med projektet i cirka ett och ett halvt år. Cooper kom till Finland i december förra året då det var svinkallt, närmare minus 30 grader. (Skrattande) Han anlände så lättklädd och genomfryst till Vasa, att vi var tvungna att låna vinterkläder åt honom från teaterns syateljé. Vår köld till trots har det varit fint att arbeta med någon som kommer utifrån, och som kan se på våra utmaningar vad gäller hållbarhet med en nyfiken blick. 

Glänta-programmet handlar om ekologi, hållbarhet och framtid. Vi bekantade oss med cirkulär ekonomi på Stormossens avfallscentral i Kvevlax, med robotteknik på Technobothnia, och vi pratade om förnybar energi och grön ekonomi på Wärtsilä. På Svenska handelshögskolan fördjupade vi oss i omställningsteorier och på Åbo Akademi i inre hållbarhet. Till arbetet med TIU-projekt hör att man har ett flertal referensgrupper av sakkunniga som arbetsgruppen för diskussioner med. Chris träffade också ungdomar på Vasa övningsskola som han arbetade med under en tid. På basen av förhandsarbetet utarbetade han en pjäs med rapp, humoristisk dialog om två karaktärer som möts i en skogsglänta, en ung man och en äldre kvinna, som tillsammans försöker överleva i en ny, dystopisk framtid. Hanna Åkerfelt översatte pjäsen, och vi inledde repetitionerna i maj under Karin Berglunds ledning.  

 

Själva programmet Glänta består av tre delar. Den första delen utgörs av ett förarbete på skolan under vilken elever på årskurs 9, i gymnasier och på yrkesinstitut undersöker vad som karakteriserar en hållbar framtid. Den andra delen är en interaktiv föreställningsdel – pjäsen skriven av Cooper – under vilken deltagarna kan ställa frågor och där svaren används för att bygga vidare på historien. Den tredje delen är ett efterarbete, genom vilket eleverna uppmuntras att undersöka olika lösningar som korrigerar en icke-hållbar framtid.  

 

De lärare som vill få handledning får det av mig. Jag ger dem verktyg och coachar dem så de ska kunna jobba estetiskt och gränsöverskridande. Vi har också gjort en instruktionsvideo i vilken skådespelarna handleder förhandsarbetet och som lärarna kan använda som hjälpmedel. Vi har också sammanställt ett anpassat material som kan användas på distans för dem som inte deltar i närundervisningen. 

Lärare och elever har sagt, genom enkäter vi sänt ut innan projektet började, att de behöver nåt hoppfullt, de behöver se positiva saker, konkreta handlingar och tips på vad de kan göra i sin närmiljö. Därför består efterarbetet av frågor som utmanar eleverna att fundera på hur deras drömvärld ser ut i framtiden.

 

Eleverna älskar att vara deltagare och medaktörer, att få påverka föreställningens gång, och att man lyssnar på deras tankar. Som en del av efterarbetet funderar varje elev på sina egna styrkor och hur de kan genom handlingar dra nytta av dem. Eleverna skissar upp en handlingsplan för framtiden, pitchar den via sociala medier, genom TikTok-videon eller i form av estradpoesi. Vi samlar in allt material på Wasa Teater och skapar till slut en onlineträff vid läsårets slut, till vilken alla skolor som deltagit i programmet får komma och ta del av materialet som vi fått in. Vi har till slut ett Shark Tank liknande forum med idéer för en hållbar framtid. Tillsammans med organisationen Ung Företagsamhet kommer vi att kröna Årets Unga Inspiratör i hållbar utveckling.  

 

Det här är ett enormt projekt som pågår hela läsåret 2022–2023. Lärandemålet är att unga får en möjlighet att ta ansvar för sin framtid och att hitta konkreta handlingar för att bygga en sån värld som de vill ha.  

 

För mig är publikarbete betydelsefullt eftersom det inom konsten finns så många teman att jobba med, känslor att prata om, och så mycket lekfullt potential. När jag var ung såg man en föreställning och sedan blev man ombedd att skriva en recension – när man kan göra så mycket mer.  

 

Min dröm har varit att utveckla TIU i Finland. Det var inte lätt i början, man ifrågasatte publikarbetets metoder på teatrarna och förstod inte dess mervärde. Men det svängde. År 2010 anställde tre finlandssvenska teatrar teaterpedagoger, och idag har vi omkring 90 personer i Finland som arbetar med teaterpedagogik. Jag arbetar idag på en doktorsavhandling om teater i undervisningen, och vad teaterkonsten möjliggör i en skolkontext. Jag frågar mig bland annat hur TIU kan användas som en lärometod.  

Jag tror faktiskt inte att det är så lång väg kvar tills vi får drama på läroplanen i Finland, utöver hantverk, musik och bildkonst. Men processen har stagnerat, och vi måste göra nåt åt det. Varje projekt jag har gjort får mig att hoppas att det kommer att vara möjligt att arbeta tvärvetenskapligt och ämnesöverskridande. Att kombinera olika konstformer för att undersöka fenomen – och att den metoden tas upp på läroplanen i Finland – det är min slutdestination. Det är därför jag stiger upp på morgonen, den målsättningen driver mig professionellt.  

 

Under pandemin försvann publiken och salongerna tömdes. Vi var tvungna att fundera på vad teaterkonsten betyder i samhället, vilken samhällsfunktion den fyller, och vad teater är då vi inte har en fysisk publik vi kan möta. Vi har en digital transformation på gång, ungdomskulturen är i en enorm förändring och publikarbetets uppgift är att bredda publiken syn på vad teater är, och att ge dem verktyg för analys och reflektion. Förhoppningsvis utvecklas teaterkonsten samtidigt.  

  

 

 

 

 

 

 

 

---

Tidigare artiklar i serien:

Marouf Majidi, mitä kuuluu?

Sebastian Da Costa, mitä kuuluu?

Tinja Salmi, mitä kuuluu?

Aune Kallinen, mitä kuuluu?

Niina Aho, mitä kuuluu?

Samee Haapa, mitä kuuluu?

Laura Eklund Nhaga, mitä kuuluu?