01.12.2016
Om konsten att skriva och läsa dramatik
Dramaturglinjen vid Konstuniversitetets Teaterhögskola i Helsingfors är en författarskola. Vad innebär det? Att skriva pjästexter och föreställningar, att studera performancedramaturgi – och att delta i ett framtidslaboratorium och en årlig Pjäsfabrik.
Vi har intervjuat professor Katariina Numminen vid det dramaturgiska utbildningsprogrammet och besökt ett seminarium om konsten att läsa pjäser.
En skola för pjäsmakare – intervju med professor Katariina Numminen
Vad kommer att ske på scenkonstfältet när de som nu studerar i skolan blir färdiga?
KN: Jag tror att det blir allt svårare att förutspå. Det finns rätt många olika fält med väldigt olika regler och verksamhetsmodeller. Institutionerna förvittrar, det sker både kontrollerad och okontrollerad förändring. Yrkesrollerna förändras gradvis.
Vilket slag av textvärldar är man intresserad av? Håller synen på texten och pjäsen på att förändras. Vad händer med formen?
KN: En glädjande trend tycker jag är att man suger in och utnyttjar föreställningssituationen i pjäsen. Förändringar i vår verklighet och vårt sätt att iaktta världen kommer att reflekteras i pjäserna.
Det teatermässiga, det performativa och det stilistiska är viktigt för en del författare, det är glädjande. Det finns luftighet och en tillit till åskådarens eller läsarens fantasi och tänkande. Komedimässighet.
Jag tror att det kollektiva skrivandet är på väg. Jag tror att det kommer att uppstå intressanta blandningar på axeln föreställningsmanus – pjäs. Jag tror att andra medier, medias infiltrering i verkligheten, spel och så vidare ställer intressanta utmaningar och möjligheter, t.ex. immersion-pjäs, pjäs-spel?
Jag skulle önska att det fanns en större omsorgsfullhet, stilmässig säkerhet, vilja att driva saker till sin spets, finjustering och finish och jag ser att sådant redan förekommer. Tålamod och mod att driva en sak långt i stället för att skriva lite ditåt. Det här är inte bara författarens sak utan också diskursens, det dramaturgiska arbetets och begreppsapparatens angelägenhet.
Att lära sig läsa pjäser tillsammans
Dramaturg- och regiprogrammen vid Teaterhögskolan i Helsingfors ordnade i november ett seminarium som kallades Konsten att läsa dramatik. Vid sidan av expertpanelen fanns möjlighet att delta i valfria workshops där man behandlade en av de studerandes, Marie Kajavas text Nälänhätä (Hungersnöd). Ämnen för workshoparna var textens musikalitet och materialitet, tvärkonstnärlig läsning av pjäser, regissörens synvinkel vid läsningen samt kroppslig och rörlig läsning.
Tuomas Timonen, författare och lektor i dramaturgi, gjorde ett inlägg om vår tradition att läsa pjäser. Timonen använde uttrycket ”allmän vänstervaghet” som enligt honom styr tolkningen av verken. Då vi som läsare är knutna till en ideologi eller synvinkel blir tolkningen lätt tendentiös. Det uppstår en fara för pompösa tolkningar.
”En viss svulstighet som frankt förbiser verkets faktiska innehåll har väckt mitt intresse. Det käraste exemplet på detta är för mig emancipationssnacket gällande Medea-dramat. Medea är ett OFFER! Jag talar nu medvetet provocerande, eftersom den här tolkningen gått snett på ett flertal punkter. För det första för att man läser en antik myt som en nutida relationsskildring. För det andra tycker jag att om huvudpersonen i en pjäs eller myt dödar två barn för att hämnas på barnens far, då är det barnen som är OFFER i historien, inte förövaren.”
Tuomas Timonen säger att hans eget intresse för läsande och tolkning härrör från praktiskt teaterarbete och undervisning, inte från ett forskarperspektiv. Timonen säger sig råka i situationer där man anser att innehållet i hans verk kan kokas ner till en enskild replik som man anser vara en nyckelreplik. Provokativt säger han sig vänta på en ”teater efter innehållet”
”Jag förundrar mig ständigt över hur provocerande det verkar vara att konstnären inte själv definierar – eller ens känner till – meningen med sitt verk. Precis som om ett konstverk var ett mycket invecklat sätt att säga en mycket enkel sak.”
Läs Pjäsextran i helhet på senaste TINFO e-Nytt.