27.09.2016
TINFO e-Nytt 5 / 2016
Akse Pettersson: VI ÄR DUKTIGA PÅ ATT EXTERNALISERA DET ONDA
# Annika Tudeer: Nomad House möjliggör konstens rörlighet
# Johanna Tuukkanen: ANTI-festivalens verk är mötesplatser
# Satu Herrala: Konstnärerna på Baltic Circle bör utmana sin publik och sina kolleger
- Det är fortfarande män som i huvudsak skriver och regisserar på teatern
- Teatern i könsblindhetens konservburk
- TINFO-stipendiet bidrar till översättning av pjäser till ryska, tjeckiska, komi och katalanska
- Ett stycke teaterföreställning, tack – Teater Quo Vadis fick en beställning av Teatr Witkacego
- Teaterduon Livsmedlet gör teater med ungdomar i Sankt Petersburg
- Stipendievakten
- TINFOs verktygslåda för internationell mobilitet
- TINFO-stipendium för översättning av pjäser
- Stiftelsedagen 1.10.2016, Helsingfors & Åbo
- New Performance Turku Festival | 5-9 Oct 2016
- /theatre.now | 18-21 Oct 2016, Helsinki
- Moving in Noverber | 28 Oct-5 Nov 2016, Helsinki & Tallinn
- Seminarium: Hållbarhet genom mångfald – om kulturpolitik i Norden | 9.11.2016, Helsingfors
- TIP-Fest | 9-13 Nov 2016, Turku
- Baltic Circle festivalen | 15-20.11.2016, Helsingfors
- Svenska kulturfonden: Novemberansökan
- Kulturkontakt Nord: Mobilitetsstöd | ansökningstid 23.9. - 24.10.2016
- Kulturfonden för Sverige och Finland: Aktivitetsbidrag och vistelsestipendier | ansök senast 1.10
- Nordisk kulturfond: Projektstöd | nästa ansökningsdatum 3.10
Akse Pettersson: VI ÄR DUKTIGA PÅ ATT EXTERNALISERA DET ONDA
Titeln på Teater Takomos och Klockriketeaterns samarbetsprojekt Noitavaino (Häxjakt) får en att associera till Arthur Millers pjäs The Crucible. Anakronismen pekar också framåt. Pjäsen, skriven och regisserad av Akse Pettersson, handlar om dagens tudelade Finland, där var och en anser sig höra till de goda medan meningsmotståndarna hör till de onda. Pjäsen försöker höja sig över de olika lägren. Den problematiserar de mekanismer och processer med vilkas hjälp vi externaliserar det onda och stigmatiserar De Andra, den försöker hitta den minsta gemensamma nämnaren.
Pettersson håller med kritiken som den franska filosofen Alain Badiou framfört. Enligt Badiou återuppbygger den nya gemenskapen en tradition som producerar ”det andra”. Vi förväntar oss att andra ska dela våra värderingar. Populärfilmen bygger på lätt igenkännbara bilder av hotande främlingar. Det samma tycks gälla inom scenkonsten.
Det som gör nuläget vanskligt är individualismen och identitetspolitiken. Den protestantiska mentaliteten eller etiken byggdes upp av distinktioner. Detsamma gäller det nuvarande tänkandet där individen ska klara sig och ta ansvar. Jag för min egen kamp men i min inre kamp sällar jag mig till de likasinnade. Det uppstår en inre krets av utvalda. Jaget och samhället byggs genom att utesluta andra.
Pettersson reflekterar över den rödgröna teatervänsterns fromma men tidvis intellektuellt oärliga tilltal och inställning. Även inom teatern bygger man ett samhälle av likasinnade. Vi dikterar identitetspolitikens regler. Vi är färdiga att erkänna och vörda olikhet men bara om skillnaderna är förenliga med våra egna uppfattningar.
De två konträrt motsatta ideologiska frontlinjerna i dagens Finland liknar varandra i det att de båda fungerar enligt utestängningens mekanism. Pettersson störs av att teatern idag förväntas vara antingen en åsiktsautomat eller dokumentation.
När det talas om föreställningar talar man om tematiken och upphovsmännen, själva konsten kommer sist av allt. För att bli kvitt sin apologetiska situation borde teatern ändra på denna ordning. För att vara samhälleligt relevant borde teatern nå utanför sin egen reaktivitet och börja fungera som startpunkt för tankar och erfarenheter i stället för att verka som filter för redan befintliga tankar och erfarenheter.
FESTIVALERNAS MAKT
TINFO frågar festivalkuratorerna
Platsen har betydelse eller så inte – festivalkuratorerna som möjliggörare av konstnärernas internationella mobilitet
En vandrande festival, en konstfestival i samarbete med ett maratonevenemang och en skidort samt ett bestämt nej till turnerande världssuccéer. Vi frågade kuratorerna vad de tänker om det lokala och platsbundenhet i förhållande till det globala då de planerar en festival. Vi intresserade oss också för hur man gör festivalen till en mötesplats som främjar konstnärernas internationella mobilitet.
Annika Tudeer: Nomad House möjliggör konstens rörlighet
Annika Tudeer, en av kuratorerna på MadHouse Helsinki:
Vi har utvecklat konceptet Nomad House som är Mad House on the road, ett koncentrerat turnerande Mad House. Första Nomad House gick till Theaterdiscounter i Berlin I juni 2016 och var fyra dagar föreställningar, Think Thanks (diskussionsforumet som är Mad House hjärta), workshops, bar och soppkök. Vi kuraterade finländska och i Berlin boende konstnärer. Nomad House fortsätter I Finland och internationellt. För de kommande åren planerar vi Nomad House i Norden och i Bryssel. Genom Nomad House kan Mad House växa till en viktig aktör för att föra ut finländsk ny scenkonst.
I övrigt upprätthåller vi kontakter till olika internationella aktörer: vänner, produktionshus, festivaler. Vi bjuder in internationella gäster som vi tycker om och vars arbeten är intressanta. Genom dessa kontaktytor breddar vi vårt verksamhetsområde internationellt.
Eftersom vi kuratorer dvs Sonja Jokiniemi, Mikko Niemistö, Elina Pirinen, Juha Valkeapää, Leena Kela, Martina Marti och jag alla är mycket internationellt verksamma inkluderar vi ett globalt tänkande i hur vi bygger upp Mad House program. Vi arbetar med flyktingar, vi har internationella gäster, vi ordnar residens, vi gör skype, live-stream föreställningar.
Johanna Tuukkanen: ANTI-festivalens verk är mötesplatser
Johanna Tuukkanen, konstnärlig ledare för ANTI-festivalen i Kuopio:
Att främja den internationella mobiliteten och att fungera som underlag för den är en viktig del av vår verksamhet. Vi har vida internationella nätverk, för vi har sedan starten satsat långsiktigt på det internationella. Vi har flera slag av internationellt samarbete – projekt, samproduktioner och även binärt utbyte, genom vilket vi strävar till att skapa mer mobilitet, men också till att stöda konstnärernas arbete och sysselsättning och göra dem tillgängligare och synligare i olika medier.
När jag planerar repertoaren försöker jag möjliggöra olika möten. Jag ser verken i sig som mötesplatser, men förutom verken har vi alltid även diskussionstillfällen, konstnärsträffar, PechaKucha-kvällar och seminarier, där konstnärernas arbete och verk presenteras. Under PechaKuchan och seminarierna utnyttjar vi även gästande experter och kuratorer, på det sättet fungerar de också som mötesplattformer för de inbjudna konstnärerna.
Beroende på festivalens programhelhet, inbjuder vi ibland även utvalda kuratorer eller experter att delta i en viss konstnärs verk speciellt med tanke på mobilitetsaspekten. Ofta gör vi detta i nära samarbete med konstnären, för det är klart att också konstnärens mål är att nå en större spridning och internationell synlighet.
Vi är väl medvetna om att ANTI-festivalen anordnas i en relativt liten stad i östra Finland, dit det enligt vissa sätt att se, kan vara mödosamt att resa. Därför har vi från början också systematiskt dokumenterat alla festivalens programpunkter på video och bild. Jag ser det här som en del av mobilitetsarbetet, ur mobilitetssynpunkt är det inte alltid nödvändigt med fysisk närvaro på orten. Intresset och dialogen kan födas även utifrån ett välgjort dokumentationsmaterial, artiklar som skrivits om festivalen, recensioner eller synlighet i sociala medier.
Lokalt – globalt
På ANTI-festivalen, som är en platsbunden, internationell festival för nutidskonst är frågan om det lokalas förhållande till det globala intressant. ANTI är starkt förbunden till staden Kuopio, dess invånare, organisationer och sammanslutningar – samtidigt som vår verksamhet är oerhört internationell. Att vara lokal innebär inte inåtvändhet eller isolering.
Platsbundenheten kan förverkligas på många sätt, till exempel genom deltagande – vilket å sin sida innebär eller egentligen förutsätter ett tätt lokalt samarbete och ömsesidighet. Verken som visas på ANTI-festivalen placerar sig ofta i den dialogiska estetikens referensram, där verken skapas, produceras och förverkligas i tät dialog med deltagarna, publiken och/eller olika grupper. Samtidigt är vi en del av den globala konstvärlden och i programmet syns konstens utveckling och förändring som en del av samhället.
Till detta hör också verksamhetsmodellen som vi lanserade år 2014, enligt vilken festivalen årligen samarbetar med en icke-konstnärlig partner, som också definierar programmets tema. Den nya verksamhetsmodellen gör att programmet förverkligas i nära samarbete med en samarbetspartner utanför konstfältet. Genom denna förändring strävar festivalen till att föra ut konsten till andra evenemang och att nå en ny publik, att stärka konstens samhälleliga inflytande och synlighet samt att skapa nya verksamhetsstrukturer och samarbetsformer.
Den första samarbetspartnern år 2015 var evenemanget Kuopio Maraton och festivalprogrammet hade att göra med löpning, sport, uthållighet och träning. 2016 förverkligades festivalen för första gången på vintern och samarbetspartner för Vinter-ANTI var skidorten Tahko, samt olika lokala aktörer och företagare.
****
”I framtiden är ett mer socialt och lokalt förankrat festivalkoncept eventuellt mera betydelsefullt än de globala konstmarknadernas jäktade gästspel där man flyger från festival till festival, enligt modell från internationella stjärnor. I konceptet att rota sig lokalt finns en kulturell uthållighet och anarkism som motsätter sig den globala konstmarknaden, man kunde modigt vidareutveckla dessa uttrycksformer och verksamhetsmodeller - i samarbete med konstnärerna, publiken och städerna.”
(ur Johanna Tuukkanens artikel i publikationen Festivaalien Suomi, Cupore 2016)
Milja Sarkola: Tammerfors teaterfestival påverkar den finländska teaterns genomslagskraft internationellt
Milja Sarkola, medlem av den konstnärliga ledartrojkan för Tammerfors Teatersommar:
Tammerfors teaterfestival kan med sina resurser, sin synlighet och sin internationella prägel i hög grad påverka den finländska teaterns genomslagskraft internationellt.
Genom festivalen är det också möjlig att lyfta fram nationellt marginella företeelser, teatrar och genrer och medvetet omdefiniera traditionella stereotypier och kanoniserade uppfattningar om vad ”kvalitativ” eller ”finländsk” teater är.
Idén att festivalen består av de ”bästa” föreställningarna från det gångna året känns förlegad, konservativ och onödigt hierarkisk och är sist och slutligen i fullständig kontrast med hela konstformens kollektiva idé. Min personliga förhoppning är att festivalen i allt högre grad kunde byggas upp kring valda teman, möten och diskussioner istället.
Vår huvudmålgrupp är den lokala publiken i Tammerfors med omnejd. Och det finns ett starkt publikintresse för utbudet, en tillit som är viktig att värna om och som krävt mångårigt arbete. De flesta teaterbesökare gör besluten om att delta i festivalen i god tid i förväg och framförallt på basen av innehållet och tematiken i föreställningarna. Festivalens starkt lokala prägel påverkar även de konstnärliga valen, i förhållande till till exempel tillgänglighet och inklusion.
För mig är teaterns största kraft fortfarande i det lokala, trots en allt mer ökad globalisering. Eller kanske just på grund av den. Det lokalt särpräglade är i dagens värld mindre uppenbart synligt och påtagligt, och därför alltmer viktigt att formulera och gestalta.
Och paradoxalt nog kan en lokal publiksuccé ha en betydligt större betydelse för ett samfunds kollektiva fördomar än föreställningar som i första hand riktar sig till internationella festivaler och vars konstnärliga kvalitet definieras på basen av internationell framgång.
Satu Herrala: Konstnärerna på Baltic Circle bör utmana sin publik och sina kolleger
Satu Herrala, konstnärlig ledare för Baltic Circle:
Baltic Circle har från början varit knuten till olika internationella nätverk, särskilt i Skandinavien, Europa och Östersjö-området. Under de senaste åren har nätverken vidgats till bland annat Mellanöstern, Nordafrika och Kanada. En del av nätverken anordnar forsknings-, utbildnings- och produktionsprojekt, ett exempel är Festivals in Transition-nätverkets EU-projekt, som har främjat finländska konstnärers mobilitet och nätverk.
Till repertoaren väljer jag lokala konstnärer som jag anser vara färdiga för internationella gästspel, projekt och samproduktioner, men vars arbeten nödvändigtvis inte ännu är så kända utanför Finland. Varje år inbjuder vi ett stort antal utländska festivalchefer, och festivalen har fungerat som synliggörare av finska eller i Finland verksamma konstnärer. Jag brukar också inbjuda utländska konstnärer vars verk inte har setts i Finland, eller åtminstone inte setts på en längre tid, och vars arbetsmetoder och formspråk, frågeställningar med mera kunde intressera och utmana den lokala publiken och våra egna konstnärer.
Både jag och min kollega Hanna Nyman reser rätt mycket och följer med vad som försiggår på den internationella samtidteaterns och performanskonstens område. Målet är dock inte att importera världssuccéer till Helsingfors utan sådana upphovsmän och verk som ger genklang i den lokala kontexten. Det är också viktigt med rätt timing; vad kunde vara betydelsefullt i Finland just nu i förhållande till de globala frågorna och strömningarna.
Om behovet av internationella impulser på det finlandsvenska teaterfältet
I juni i år, på Hangö teaterträffs lördagsfest, meddelade Antonia Ringbom och Miki Pöysti att de efter 25 respektive 24 år i festivalledningen avgår från sina uppdrag. Beskedet var överraskande, inte minst då Hangö teaterträff nästan varit synonymt med deras engagemang för festivalen som de startat, byggt upp och etablerat på teaterfältet. Samtidigt erbjöds också en öppning för att se över i vilken riktning teaterfestivalen kan utvecklas och vilken funktion den skulle kunna ha för det finlandssvenska teaterfältets framtid och utveckling.
På de finlandssvenska scenerna är teater som utgår från ett mimetiskt narrativ norm. Det här gör det svårt att vara uppmärksam på hur teaterns uttryck förändrats och breddats på mer internationella arenor, samt i relation till andra konstarter. Upplägget är problematiskt, då avsaknaden av formmässig bredd och ett djuplodande och kontinuerligt internationellt utbyte bromsar den konstnärliga utvecklingen och därmed riskerar minska teaterns relevans i ett samhälle där språk- och nationella identiteter är alltmer mångfacetterade.
Avsaknaden av formmässig bredd beror dels på de existerande strukturer och produktionsmodeller som skapats utgående från traditionell ensembleteater, men också på att referenserna till alternativ är svaga. Begrepp som postdramatisk, visuell dramaturgi, postspektakulär osv. är bekanta för många, men då det inte finns en enda fast scen som målmedvetet arbetar med projektorienterad teater på ett internationellt plan, saknas ett bollplank där teoretisk och konstnärlig diskurs omsätts i föreställningar.
I väntan på en programmerande teater är nu frågan var det finlandssvenska fältet kunde hitta ett forum med gemensamma referenser för en dialog som kan bidra till en nyfiken och orädd teaterutveckling. För det finlandssvenska fältets del kunde Hangö teaterträff vara ett sådant forum.
En festival som lyckas samla professionella aktörer och publiken till en dialog kring ett internationellt program skulle vara en tillgång för den konstnärliga utvecklingen på det finlandssvenska fältet. Utmaningen i att förnya repertoarstrukturen för Hangö teaterträff till förmån för ett program med starkare fokus på internationella gästspel och former som inte hör till de fasta teatrarnas ordinära repertoar, är ändå givetvis språkfrågan.
Kan Hangö teaterträff bibehålla sin identitet som en finlandssvensk teaterfestival ifall merparten av föreställningarna inte längre representerar de finlandssvenska etablerade scenerna? Vad säger publiken? Vad säger fonderna?
Frågeställningen är något som kuratorn Martin Fritz beskriver som “falska dikotomier” i sin föreläsning Regional Specificity in Global Times – A Challenge. Han argumenterar för att ett internationellt program kan få en lokal relevans ifall det kontextualiseras i ett lokalt sammanhang. Det samma gäller för språkbundenheten. I praktiken kunde ett internationellt program med lokal relevans betyda samproducerade föreställningar eller koncept som bygger på samarbeten mellan både internationella och finlandssvenska grupper och aktörer.
Det kan också innebära att forumet, i det här fallet festivalen, byggs enligt lokala premisser så att det internationella programmet verkar i dialog som tillför nya perspektiv på frågor som är aktuella lokalt. Eller som Frie Leysen, som i tiden grundade Kunstenfestivaldesarts, beskriver det: “International includes the very local. Only the local can be universal.”
****
Seminarium om festivalen som arrangerades av LUST i samarbete med TINFO och Hangö teateträff var en öppning för att diskutera Hangö teatertträffs framtid. Den här diskussionen kommer att pågå under hösten och avrundas i samband med att en ny styrelse, och med det kanske en ny riktning för festivalen, fastslås på föreningens höstmöte i oktober.
Jonas Welander
Verksamhetsledare för LUST – långsiktig utveckling av svenskspråkig teater
Suppleant i Hangö teaterträffs styrelse 2016
KÖNSEXTRA
Det är fortfarande män som i huvudsak skriver och regisserar på teatern
Teaterinfo Finland (TINFO) undersöker årligen teaterstatistiken och har därvidlag granskat även könsfördelningen då det gäller repertoarerna i Finland. Av 499 föreställningar under spelåret 2014-15 var 285 (57%) skrivna av män. En fjärdedel av texterna var skrivna av kvinnor. Resten av föreställningarna var författade av arbetsgrupper. De stora scenerna är männens revir.
Lönestatistiken å sin sida berättar att kvinnans euro på stadsandelsteatrarna är 93 cent. Sedan år 1991 har kvinnans euro växlat mellan 91 och 93 cent. Den konstnärliga personalen är mest jämställd, även om det statistiska urvalet snedvrider resultatet, man bara räknar nämligen bara med dem som är fastanställda inom till exempel skådespelarensemblerna. 
De största löneskillnaderna finns mellan kvinnliga och manliga chefer. Kvinnor är dessutom underrepresenterade på chefsposterna. Speciellt de stora och mellanstora teatrarna leds av män. På stadsandelsteatrarna finns 39,2% kvinnliga chefer (31 stycken), medan 60,8% är män (48 stycken).
Frågor angående statistiken kan riktas till:
TINFO/VD Hanna Helavuori, hanna.helavuori(a)tinfo.fi
Teatern i könsblindhetens konservburk
Anna Paavilainens föreställning Play Rape väckte frågor om smyghierarkierna i det paradis av hermetisk könsblindhet som omger oss, även på teatern. Den heteronormativa matrisen har länge varit given och föga ifrågasatt. Dessa smyghierarkier, -agendor och -antaganden är speciellt skadliga för skådespelare eftersom idealet har varit att se skådespelarkroppen som ett formbart material.
Det finska teaterfältet har varit ovilligt att diskutera könskodade strukturer och maktkonstellationer, även om informationen finns. Det har skrivits doktorsavhandlingar och artiklar om maktförhållandena i skådespelararbetet, om könsbetingade krav på skådespelarnas känsloarbete och om scenetik.
Det är förbryllande hur lite man fortfarande på fältet diskuterar teatrarnas arbetsmetoder, frågor om hur skådespelare behandlas, vilken relationen är mellan regissör och de uppträdande. Man drar sig för att lyfta fram hierarkierna, de är så att säga höljda i konstnärlig frihet.
Det är inte länge sedan det på Teaterhögskolan ännu förekom en kurs i skådespelararbete, som eleverna döpt om till Torrknull II. Det vore intressant att undersöka i vilken utsträckning de finländska repertoarerna ännu erbjuder kvinnorna underkastelseroller, offerroller och roller som prostituerade. Lyckligtvis har man inom teaterutbildningen gripit tag i frågan under de senaste åren. En skådespelare kan mycket väl vara ett aktivt subjekt, inte bara en underdog, ett offer eller en överlevare.
Teaterinfo Finland började undersöka genusfördelningen i teaterstatistiken för några år sedan. Nu har vi tillgång till de första resultaten om vem som leder teatrarna, vem som regisserar och vem som skriver manusen. Det finns ett behov av att synliggöra och dekonstruera strukturer som vidmakthåller olika slag av hierarkier. Statistik är bara en del av detta nödvändiga arbete.
Hanna Helavuori
Författaren är verkställande direktör på Teaterinfo Finland (TINFO)
Texten är ett koncentrat av en längre artikel som publicerades på finska i tidningen Teatteri&Tanssi+Sirkus 2/2016
NYHETER
TINFO-stipendiet bidrar till översättning av pjäser till ryska, tjeckiska, komi och katalanska
Teaterinfo Finland (TINFO) delar ut stipendier till översättare av dramatik. Fyra stipendier beviljades vid höstens första utdelning.
Anna Krogerus pjäs Heikko esitys översätts till ryska av Aleksander Anria för en uppsättning i Sankt Petersburg. Den flitige Otto Kauppinen har denna gång gett sig i kast med Okko Leos pjäs Orkesteri, som i tjeckisk språkdräkt ska få premiär i Ostrava redan i oktober. Jumala on kauneus är ett led i Kristian Smeds projekt i Barcelona, översättarparet Meritxell Lucini Saurina och Riikka Laakso arbetar med en katalansk översättning. Teater Savini i delrepubliken Komi vill sätta upp Hanna Kirjavainens pjäs Valkoinen peura, som översätts till komi av Galina Misharina och Paula Kokkonen.
TINFO-stipendiet är en central förutsättning för internationell spridning av finländska pjäser. Genom understödet från Undervisnings- och kulturministeriet kan man årligen stöda översättningen av 16-22 pjäser för uppsättning utomlands. År 2016 är potten för pjäsöversättningar sammanlagt 25 000 euro.
Teaterinfo Finland arbetar med att synliggöra finländsk dramatik i samarbete med agenturerna Agency North och Nordic Drama Corner samt med dramatikerorganisationerna Labbet och Teksti.
Länkar:
Noggrannare uppgifter om TINFOs översättningsprojekt.
Mer information on TINFO-stipendiet samt ansökningsanvisningar.
Databasen New Plays from Finland.
Ett stycke teaterföreställning, tack – Teater Quo Vadis fick en beställning av Teatr Witkacego
Det beryktade polska teaterhuset Teatr Witkacego har beställt ett verk av gruppen Quo Vadis för en festival i Zakopane. Verket ”Temptation” av Quo Vadis, i samarbete med ensemblen Sivuun, kombinerar drama, lyrik, rörelse och musik och har premiär på festivalen Pepek Swiata (Världens medelpunkt) den 27 september 2016. Efter premiären i Polen kommer föreställningen att turnera i Helsingfors, Madrid, Paris och Stockholm.
Teater Quo Vadis har under hela sin 25-åriga existens varit en turnerande teater som gjort internationella produktioner. Teaterns turnéverksamhet har visat att man kan skapa teater gränslöst, utan att fastna i dikotomier som hemlandet-utlandet.
Samarbetet mellan Quo Vadis och Teatr Witkacego inleddes år 2013 då Quo Vadis stod värd för ett polskt besök i Finland. År 2014 var det dags för en svarsvisit, den gången framförde Quo Vadis sin föreställning ”Ritual 2.0” i Zakopane. De polska värdarna blev så övertygade att de nu beställt en ny produktion av gruppen i hopp om att den ska inspireras av Teatr Witkacegos skyddshelgon, filosofen, teatermannen och bildkonstnären Witkacy (Stanislaw Ignacy Witkiewicz).
”Temptations – ghosts, refugees from reality” är skriven av Marko Järvikallas och Otso Kautto. Scenspråket är engelska eftersom de levande inte begriper gastarnas språk. Finsk premiär blir det på Teater Universum i Helsingfors den 28.10.2016.
quovadis.fi
Teateriduon Livsmedlet gör teater med ungdomar i Sankt Petersburg
Teaterduon Livsmedlet har blivit inbjuden till Sankt Petersburg för att skapa en föreställning tillsammans med lokala ungdomar. Livsmedlet, som består av den finländska marionettkonstnären Ishmael Falke och den svenska koreografen och artisten Sandrina Lindgren, har fått en inbjudan till evenemangsserien Critical Mass, som pågår på Sankt Petersburgs gator och i ungdomsgårdar fram till år 2017.
Critical Mass, som organiseras av de ryska konstkuratorernas sammanslutning TOK, har den urbana ungdomskulturen som tema. Internationella konstnärer erövrar det offentliga rummet i stadsdelen Petrogradsk och skapar kollektivkonst med unga stadsbor. Falke och Lindgren kommer att använda sig av den Urban Animation-teknik, som de själva utvecklat, där man utnyttjar dockteaterns och den fysiska teaterns metoder i gatumiljö.
TINFO BETJÄNAR
Stipendievakten
Stipendievakten (Apurahavahti på finska) ser till att du är informerad om ansökningstiderna för stipendier och bidrag. Stipendievakten sänder dig ett e-postmeddelande när ansökningstiden börjar. Du får också info ifall något stipendium har uppdaterats eller ifall vakten har utökats med ett nytt stipendium.
Kolla även www.fyrk.fi. Där finner du info om alla stipendier och bidrag på svenska, men de är inte grupperade enligt kulturområde eller konstnärlig inriktning.
Mer ansökningar (på finska): www.tinfo.fi/fi/hakuja
TINFOs verktygslåda för internationell mobilitet
Har ni fått inbjudan till att gästspela utomlands? Behöver ni råd? Vad ska man beakta när man vill ut på internationella teaterscener?
TINFO bjuder på en verktygslåda för mobilitet underlättar starten genom att ge konkreta exempel på avtal och budgetar samt andra beprövade metoder.
www.tinfo.fi/se/Verktygslada_for_internationell_mobilitet
TINFO-stipendium för översättning av pjäser
Teaterinfo Finland (TINFO) delar ut stipendier för översättning av finländska pjäser. År 2016 delar TINFO ut 25 000 euro. Vid bedömningen läggs tonvikten på framförandet av pjäsen utomlands.
Man kan fortgående ansöka om ett TINFO-stipendium. Den expertgrupp som beslutar om TINFO-stipendiet sammankommer 4-5 gånger per år. Sökande kan vara till exempel dramatiker, agenturer, teatrar, festivaler eller översättare.
TINFO-stipendiet betalas direkt till översättaren.
Läs mer:
www.tinfo.fi/stipendium
www.tinfo.fi/grant
EVENEMANG
Stiftelsedagen 1.10.2016, Helsingfors & Åbo
Stiftelsedagen firas i över 20 europeiska länder lördagen den 1 oktober 2016. Svenska kulturfonden firar dagen både i Helsingfors och i Åbo!
Vad är Stiftelsedagen?
Stiftelsedagen är ett öppet, glatt och händelserikt evenemang. Under dagen synliggör stiftelserna sin verksamhet för allmänheten. Välkommen med!
Stiftelsecirkus i Södervik, Helsingfors
I Helsingfors deltar Kulturfonden i firandet av Stiftelsedagen i Circus Helsinkis utrymmen i Södervik mellan kl. 10 och 14. Inträdet är gratis och hela familjen är välkommen! På programmet cirkusföreställningar, som fått understöd av stiftelser. Det bjuds också på cirkusbana, sagor, popcorn, ballonger, och allt möjligt annat spännande.
Svenska kulturfonden och Konestiftelsen bjuder på delar av Sirkus Aikamoinens föreställning De lyckligas land. Föreställningen ett skickligt genomfört ode till cirkusen och till allt det vi förknippar med cirkusen. Verket är inspirerat av Federico Fellinis film I clown. Nycirkusgruppen Sirkus Aikamoinen grundades 2009 och den uppträder runt om i Finland och Europa sedan dess. Gruppen flaggar för gemenskap och konstnärlig mångfald i en tid präglad av individualism och specialisering.
Svenska kulturfonden är en stiftelse som stödjer den svenska kulturen och utbildningen, det svenska språket och finlandssvensk verksamhet i Finland genom att årligen dela ut kring 34 miljoner euro. Kulturfonden verkar också genom att beställa utredningar, ordna seminarier om dagsaktuella frågor, samarbeta med andra aktörer organisationer och initiera projekt. Svenska kulturfonden är en paraplybeteckning för ca 480 fonder som har kommit till genom testamenten och gåvor från privatpersoner, samfund och företag.
Konestiftelsen är en självständig och oberoende organisation, som förbättrar världen genom att skapa förutsättningar för modigt initiativtagande inom vetenskap och konst. Stiftelsen understöder vetenskaplig forskning, kultur och konst via bidrag, och upprätthåller konstnär- och forskarresidensen på Saaren kartano.
Thalia-torget i Hansa-kvarteret, Åbo
På Thalia-torget lördagen den 1 oktober mellan kl. 11 och 15 kan du träffa representanter från 17 olika stiftelser i Egentliga Finland, bland annat Svenska kulturfonden, Stiftelsen Eschnerska Frilasarettet och Stiftelsen för Åbo Akademi. Under dagen bjuds bland annat på bl.a. musik, dans, dockteater och vetenskap i olika former. Du får möta människorna bakom stiftelserna och höra mera om stiftelsernas verksamhet. Välkommen med!
New Performance Turku Festival | 5-9 Oct 2016
New Performance Turku Festival is an international festival for performance and live art, organized annually around Turku, Finland.
The festival showcases the most interesting phenomena in performance and Live Art. This year the themes are site-specifity and micro communities inside the city. In the beginning of October a range of top artists around the world will take over the urban city space, as well as performance spaces and galleries. The focus country for the 2016 festival in Chile, and we have invited four artists in the festival, curated in collaboration with Alejandra Herrera Silva.
Association organizing the New Performance Turku Festival is an active contributor in the discussion promoting performance and live art, both locally and internationally. This is done by developing sustainable production and touring structures and working methods. During the last years New Performance Turku has visited New Zealand, Germany and Australia, among others.
/theatre.now | 18-21 Oct 2016, Helsinki
The annual /theatre.now event for contemporary theatre and performance is produced by Kiasma Theatre. This year’s edition is intertwined in seeing stage, mind and body from a contemporary psychoanalytic point of view. The programme consists of lectures, discussions, workshops and performances. This year’s programme is targeted both professionals and public. A Belgian artist Sarah Vanhee will be performing her piece Turning, Turning.'
Moving in Noverber | 28 Oct-5 Nov 2016, Helsinki & Tallinn
Moving in November is the oldest and most significant contemporary dance festival in the Helsinki area. The festival, founded in 1986, brings international artists and performances to Finland and instigates discourse with its edgy programming.
Moving in November is an independently curated, topical and progressive festival. Its mission is to educate and inspire local audiences. The festival strives to be topical, international and progressive.
A dance festival could be curated by picking international gems from a vast selection, counting on proven success. But Moving in November wants to expand into the unknown, to broaden horizons, to stand by the artists and to open up new doors. Thus, the festival also presents new works, or works that have not yet made their mark in the international scene. Moving in November is proud to act as a coproducer of new creations, both in Finland and internationally.
Seminarium: Hållbarhet genom mångfald – om kulturpolitik i Norden | 9.11.2016, Helsingfors
Kulturen får alltmer utrymme i diskussionerna om en hållbar nordisk utveckling. Kulturen tillskrivs förmåga att skapa social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. För att bevara jordens förmåga att återskapa förbrukade resurser, både natur- och mänskliga sådana, krävs mer än att bara producera kultur. Kulturen, från riktlinjer och politik till produktion, måste spegla hela vårt samhälle; mångfald i såväl etnisk som annan bemärkelse är grunden till en hållbar utveckling.
Hur ser det ut med mångfalden i nordisk kultur och kulturpolitik? Hur kan vi ta tillvara mångfalden och göra den till en integrerad del av kulturen och kulturpolitiken? Vilka satsningar görs och vad saknas?
Seminariet samlar forskare, kulturutövare och opinionsbildare kring dessa frågor och ger utrymme för samtal och möten.
Program
Bland talarna finns bland andra:
- Behrang Miri, opinionsbildare, Sverige
- Sonya Lindfors, koreograf, Finland
- Seher Yilmaz, ordförande Rättviseförmedlingen, Sverige
- Niels Righolt, direktör, Center för Kunst og Interkultur, Danmark
Anmälan & praktisk info
Seminariet är kostnadsfritt. Kulturkontakt Nord bjuder på kaffe och lunch. Seminariet hålls huvudsakligen på svenska om inget annat anges. Möjlighet till tolkning finns.
Anmälan görs via denna länk
Antalet platser är begränsat.
Sista anmälningsdag: 28.10.2016
Plats: Finlandiahuset, B-salen. Mannerheimvägen 13, 00100 Helsingfors
Välkommen att kontakta oss med frågor:
Riikka Engman
+358 50 468 53 84
riikka.engman(a)kulturkontaktnord.org
www.kulturkontaktnord.org
TIP-Fest | 9-13 Nov 2016, Turku
TIP-Fest is an international puppetry festival that was first organized in 2010. The puppetry festival presents a wide range of Finnish and international puppet theatre shows for all ages. The festival is organized by Aura of Puppets, a cooperation network for professional puppeteers in Turku.
Welcome to enjoy the festival atmosphere to Manilla!
Manilla
Itäinen Rantakatu 64
20810 Turku
FINLAND
www.auraofpuppets.com/otherevents
Baltic Circle festivalen | 15-20.11.2016, Helsingfors
Den internationella nutidsteaterfestivalen Baltic Circle arrangeras åter den 15-20.11.2016 i Helsingfors. I festivalprogrammet hittas många inhemska verk, signerade av bl.a. Sara Melleri och Johannes Ekholm tillsammans med HYPE-kollektivet, Noora Dadu, Toisissa Tiloissa, samt arbetsgruppen Milja Aho, Anna-Mari Karvonen, Anna Mustonen & Emmi Venna. Som festivalens öppningsverk presenteras den internationellt erkända, libanesiska regissören Rabih Mroués Riding on a Cloud, som turnerat runt om i hela världen.
Årets festival bygger relationer och samband. Det är ett sätt att motarbeta tröstlösheten i dessa mörka tider. Därtill granskar festivalprogrammet hur samhälleliga förhållanden och politisk beslutsfattning inverkar på enskilda individer och gemenskaper.
STIPENDIER OCH BIDRAG
Fler aktuella stipendier och bidrag: Stipendievakten (på finska) och Fyrk.fi.
Svenska kulturfonden: Novemberansökan
Vår allmänna ansökningstid är november. Då kan både privatpersoner, arbetsgrupper och organisationer ansöka om bidrag. Läs anvisningarna noggrant före du gör din ansökan. Bekanta dig också med vår verksamhetsplan.
Kulturkontakt Nord: Mobilitetsstöd | ansökningstid 23.9.-24.10.2016
Mobilitetsstöd är en del av det Nordisk-baltiska mobilitetsprogrammet för kultur. Det övergripande målet för programmet är att stärka kulturellt och konstnärligt samarbete i Norden och Baltikum genom stöd till resor, nätverk och residensverksamhet.
Mobilitetsstödet är ett rese- och vistelsestöd för resor inom Norden och Baltikum. Det ska ge enskilda individer och mindre grupper tillgång till kontakter, impulser, kompetens och kunskap från olika delar av regionen. Det ger också möjlighet att presentera konst- och kulturproduktioner och öka intresset för nordisk och baltisk konst och kultur.
Ansökningstid: 23.9.-24.10.2016
Kulturfonden för Sverige och Finland: Aktivitetsbidrag och vistelsestipendier | ansök senast 1.10
Fonden beviljar aktivitetsbidrag för projekt som främjar samarbete mellan Sverige och Finland inom bl.a. kultur, språk, media, forskning och utbildning. Projektbidrag ur fonden kan sökas av enskilda personer, organisationer och föreningar med verksamhet inom fondens intresseområde, d.v.s. som främjar de kulturella förbindelserna mellan Sverige och Finland. Fonden beviljar också vistelsestipendier till Sverige/Finland i samband med studiebesök, forskningsverksamhet eller projekt i anslutning till kulturutbyte mellan länderna.
Fondens bidragsverksamhet består av två olika bidragstyper:
I) Aktivitetsbidrag
II) Vistelsestipendier
Läs gärna information om vem som kan söka, vad fonden stöder samt fondens riktlinjer innan du ansöker om bidrag. Observera att ansökningar som inte uppfyller riktlinjerna tas inte upp i behandling. Själva ansökan görs på ansökningsportalen. Fonden tar endast emot elektroniska ansökningar. Endast eventuella arbetsprov (bilder, böcker, CD- och Dvd-skivor) och referenser kan skickas till fonden per post.
Nordisk kulturfond: Projektstöd | nästa ansökningsdatum 3.10
Ditt projekt ska involvera minst tre nordiska länder: Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige samt Färöarna, Grönland och Åland.
Ditt projekt ska ha ett konstnärligt och kulturellt innehåll.
När vi bedömer ansökningar är de viktigaste kriterierna nordiskt deltagande och förankring samt projektens kvalitet och effekt. Nedan kan du läsa lite mer om bedömningskriterierna.
Sista ansökningsdatum för ansökning är 3 oktober - svar senast den 16 november.