Teatern som helgedom

Efter en föreställning om den sufiska poeten Bulleh Shah närmade sig en gammal man och en pojke skådespelaren som hade spelat den stora sufiern. ”Mitt barnbarn är sjukt, kan ni välsigna honom?” Skådespelaren svarade förvånat: ”Jag är inte Bulleh Shah. Jag är bara en skådespelare som föreställer honom.” Den gamle sade: ”Unge man, ni är ingen skådespelare. Ni är den pånyttfödde Bulleh Shah, hans avatar.” Plötsligt stod vi inför en helt ny teateruppfattning: skådespelaren hade blivit en inkarnation av sin rollfigur.

Genom att bekanta oss med berättelser från olika kulturer – som den om Bulleh Shah – kan vi bygga broar mellan oss teaterarbetare och en oinitierad men entusiastisk publik. I vårt arbete uppslukas vi ibland av vår egen teaterfilosofi, vår roll som budbärare av samhälleliga förändringar och förbiser därmed behoven hos många människor. Då vi griper oss an nuets utmaningar, förnekar vi oss själva möjligheten till den djupt berörande, andliga upplevelse, som teatern kan ge.

I en värld där trångsynthet, hat och våld ökar och vår planet håller på att sjunka allt djupare ner i växthuseffektens konsekvenser, måste vi på nytt ta vara på vår andlig styrka. Vi måste kämpa emot apati, kraftlöshet, pessimism, girighet och likgiltighet för vår värld och vår planet. Teatern har ett uppdrag, en nobel uppgift som visionär för mänskligheten, vi är en igångsättande kraft som ska hindra världen från att sjunka mot avgrunden.

Teatern kan upphöja scenen, scenutrymmet, till något heligt. I Sydasien brukar konstnärerna vördnadsfullt röra vid scenen innan de stiger ut på den. Denna tradition härrör från en tid, då det andliga och kulturella var sammanflätat. Det är dags att konstnären, publiken, det förflutna och det kommande åter blir en symbiotisk helhet. Att skapa teater kan vara en helig gärning och skådespelarna kan faktiskt bli avatarer för sina roller. Teatern kan bli en helgedom och helgedomen ett rum för föreställningar.

(Översättare: Annina Enckell)

Shahid Nameed (f. 1947) är en pakistansk dramatiker och chef för Ad¸oká-teatern. Repertoaren på Ad¸oká är samhällstillvänd och teatern förenar traditionell form med modernt tänkande och metoder. Nameeds rikliga produktion på mer än 50 pjäser har spelats speciellt i USA och Stor-Britannien, men även i Skandinavien.

***

Sufismen används som en samlingsbeteckning för den andliga eller esoteriska aspekten inom islam. Sufisternas erfarenheter och läror är att man genom att rena sinnet från allt som inte är av Gud och förstå att kärleken är Guds sanna väsen, kan nå fram till den upplysning som öppnar medvetandet. Enligt sufisk åskådning får sharia (lagen) ofta företräda den yttre eller exoteriska dimensionen av religionen medan sufism definieras som islams inre dimension eller esoterism.

Sufister säger sig eftersträva en personlig, oförmedlad och omedelbar kontakt med Gud samt kunskap om vad de uppfattar som den gudomliga kärlekens och vishetens uppenbarelser. (Wikipedia)

Bulleh Shah (1681-1757): En inflytelserik punjabisk-sufisk poet, som skrev om invecklade filosofiska ämnen på ett enkelt språk. Han framförde stark kritik mot religiös ortodoxi och den härskande eliten. Populär bland t.ex. folksångare. Beundrad över de religiösa skiljelinjerna.