07.07.2017

Teaterstatistiken för år 2016 har publicerats

Publiken vill se inhemskt – kampen om besökarna är hård

Halten av inhemska föreställningar är hög inom den finländska teatern. Det syns speciellt på åskådarsiffrorna; publiken ser gärna inhemskt drama. Teatrarna gör också allt mer publikarbete och tävlingen om åskådarna är hård, i synnerhet i huvudstadsregionen. Familjeföreställningar har ökat publiksiffrorna på en del enskilda teatrar.

Under spelåret 2015-2016 såldes på statsandelsteatrarna (46 stycken; innefattar inte dansgrupper och produktionscentrum som lyder under lagen om statsandelar) och på Finlands Nationalteater 54 % av biljetterna till inhemska verk. Motsvarande andel på teatrar som fungerar utanför lagen om statsandelar (80 aktörer) är 61 %. Dessa teatrars biljettintäkter för inhemska pjäser är 1,4 miljoner euro. Därtill kommer de mångskiftande föreställningsformerna på det fria fältet, som i huvudsak utgörs av inhemska uruppföranden.

Hela scenkonstområdet (teater 73 %, dans 11 %, cirkus 12 % och opera 4 %) hade sammanlagt 3,7 miljoner besök på 21 654 föreställningar, varav 16 986 var teaterföreställningar. Trots detta sjönk teatrarnas åskådarantal med 3,6 % från föregående säsong.

Allmänt taget är skillnaderna mellan teatrarna stora i Finland. De stora scenernas publiksuccéer eller floppar syns direkt i statistiken. I hela landet sjönk de stora och mellanstora statsandelsteatrarnas försäljning med 10 % från föregående år. En delförklaring är Helsingfors stadsteaters flytt till tillfälliga utrymmen. Men också på andra stora Helsingfors-teatrar (Svenska Teatern, Finlands Nationalteater) sålde man mindre biljetter. Däremot steg antalet besökare hos statsandelsgrupper och små teatrar med hela 9 %. Ökningen förklaras i huvudsak med en publiksuccé på Linnateatteri i Åbo.

Det traditionella finländska dramat har en stark position men den postdramatiska teatern syns också i repertoaren, liksom andra former av scenkonst (dans, cirkus) samt genrer som dock- och improvisationsteater, ståuppkomik, social teater och live art. Det betecknande för postdramatisk teater är att textens roll i föreställningshelheten har förändrats, den har ingen självklar position. Repertoaren innehåller alltmera intim performativitet. I den här typen av interaktiva och delaktiggörande föreställningar strävar man inte efter stora åskådarmängder. Intill massekonomin lever ett tänkande där ”litet och lokalt är vackert”.

Teatrarna gör alltmer publikarbete som inte syftar till stora publiksiffror och biljettintäkter, man vill i stället sänka tröskeln till teatern och uppmuntra nya besökare att komma till levande föreställningar. Kampen om publiken är blodig, i synnerhet i huvudstadsregionen där det finns ett stort kulturutbud. Många kulturformer (museer, biografer, konserter) tävlar om de potentiella åskådarnas fritid och numera också olika digitala plattformer som erbjuder dramaserier, filmer och musik.

Enligt teatrarna är det också allt svårare att förutse publikens beteende. Det finns allt färre trogna besökare. Barn och unga, som är potentiella åskådare, får inte nödvändigtvis någon kontaktyta till teatern. Detsamma gäller den nyanlända delen av befolkningen.

Den långa tidsserien (1996-2016) talar sitt tydliga språk om att publiken har fallit sönder i publikgrupper. Tidsserien visar också att det är alltmer utmanande att hitta publik till de stora scenernas föreställningar. Statsandelsteatrarnas huvudscener har nästan undantagslöst haft ett sviktande publikunderlag under hela 2000-talet, under den senaste säsongen var deras beläggningsgrad den lägsta någonsin, 62,6%

På basen av statistiken för spelåret 2015-2016 kunde man fråga sig om det borde göras en ny bedömning av teatrarnas repertoarutbud och verksamhetskultur samt deras inneboende tillgänglighetshinder. Gruppförsäljningen har minskat och föreställningarnas livslängd är kortare än förut.

________________________

Teaterinfo Finlands (TINFO) årliga teaterstatistik (Teatteritilastot 2016) har utkommit. I statistiken ingår de 57 statsandelsteatrarna (i dem ingår även dansgrupper och produktionscentrum som lyder under lagen om statsandelar), Finlands Nationalteater, Finlands Nationalopera. 80 aktörer som fungerar utanför lagen om statsandelar finns med i statistiken. Statistiken ger en bild av teatrarnas ekonomi, personal, repertoar, föreställningsantal, gästföreställningar och samproduktioner. Statistiken innehåller också information om teaterns geografiska tillgänglighet och genusordning. Om man studerar statistikens långa tidsserie kan man få ett långtidsperspektiv på utvecklingen.

Teaterstatistiken 2016 samt ytterligare information och material: www.tinfo.fi/tilastot

Förfrågningar:

TINFO / vd Hanna Helavuori, +358 44 3631722 hanna.helavuori(at)tinfo.fi