Ulricha Johnson, vad hörs?

 

Ulricha Johnson: Bra. Planerna för Scenkonstbiennalen som hålls i Östersund i juni framskrider. Vi har fått ett extra stöd från region Jämtland Härjedalen för att lyfta den sydsamiska kulturen, vi har läge velat lägga större fokus på scenkonstnärer från urfolk, och äntligen har vi den perfekta regionen för det. Vi har inte anordnat en biennal så långt norrut på länge, så det känns kul. Tyvärr fick vi avslag från Kulturrådet på två av våra största projekt i år, Swedstage och Stolt Scenkonst, så jag har behövt säga upp mina två anställda. Kulturrådet tog plötsligt bort kontot för främjande och internationalisering i den fördelningen, de omorganiserar, vilket har drabbat flera av oss organisationer som jobbar i mellanledet.

 

De har planer för att främja internationellt arbete men tyvärr drabbar det just nu oss som ständigt har ett internationellt fokus och är icke vinstdrivande. Det betyder att vi inte har buffert för att klara oss om flera av bidragen tas bort, även om det ska komma andra bidrag att söka. Som organisation får Scensverige ett verksamhetsbidrag för vår ideella medlemsförening, medan vi söker projektfinansiering från Kulturrådet, och ytterligare kostnader från bl a Konstnärsnämnden och Svenska Institutet. Utan projekt har vi inte råd att ha verksamhet. Vi hoppas att vårt verksamhetsbidrag kan höjas så att vi inte ska hamna i lika akut läge i projekten.  

 

Den här hösten gör Kulturrådet nu om sin årsklocka vilket betyder att grupperna inte kan söka projektbidrag. Kommunikationen har varit otydlig, och det fria fältet har inte blivit informerade om när projektmedel nästa gång utdelas. Den här hösten har varit extremt tuff för många, eftersom det är nu man brukar ansöka om projektpengar för våren. När våren kommer vet man inte vad man ska leva på. De som inte har verksamhetsbidrag eller finansiering från sin stad och region kan inte jobba. 

 

I det stora hela har regeringen denna gång prioriterat till exempel läsfrämjande, biblioteken och lokalkostnader för Nationalmuseet och Kungliga Operan. Vi har inte haft starka kulturministrar som kunnat genomföra revideringar för själva konsten. Jag tror vi behöver nya strategier för hur vi ska argumentera med politikerna. Vi måste vara pålästa och inte blanda ihop siffror från t ex återstarten efter pandemin med vad vi har nu. Jag tycker också att vi som jobbar strukturellt och organiserat ska driva frågorna, det blir dränerande för konstnärerna om de måsta lägga all sin kraft på att argumentera om varför de ska finnas. Vi behöver också nå näringsdepartementet och utbildningsdepartementet, allt hänger ihop.

 

Om jag ska nämna några positiva saker så är det att sammanslagningen av Kulturrådet och Konstnärsnämnden är avblåst, nedmonteringen av Kulturskolan och studieförbunden är åtminstone bromsade. 

 

Om jag ska nämna de tre frågor jag tycker är viktigast just nu är det första behovet av nya hyresmodeller för teaterhusen. Det är orimligt att t ex en kommun ger bidrag till en aktör och sedan tar tillbaka pengarna med hyreshöjning. 

 

Nästa fråga är skäliga löner för scenkonstnärer. Under pandemin visade det sig att alla som blivit uppmanade och uppmuntrade att starta egna företag inte ingick i några trygghetsmodeller. Man omfattads inte av lönegarantier, och om någon arbetsgivare går i konkurs får man inte ut sina pengar. Om man blir sjuk eller gravid sitter man illa till. Det är en jätteviktig fråga att lyfta fram – konstnärernas lönestandard och möjlighet att ta del av förmåner som löntagare kan ta del av. Mycket av detta framstår tydligt i vår rapport ”Ta hand om dig”, där en analytiker har kartlagt det psykiska måendet inom scenkonsten. 

 

Jag tycker också att det är viktigt att behålla och utveckla de internationella utbytena och kontakterna. Vi behöver både internationella gästspel och samtal med scenkonstnärerna för att förstå kontentan, för att kunna plocka upp varningssignaler, och för att kunna blicka framåt. Det gör mycket att allmänheten kan ta del av vitt skilda perspektiv och konstuttryck från världen. När politikerna lobbar för att konst ska betala sig själv leder det raka vägen till tillrättalagd och kommersiell scenkonst. Vi har otroligt många progressiva och nyskapande scenkonstnärer som måste få chans att göra sina röster hörda, både nationellt och internationellt. Vår verksamhet som är riktad till att lyfta HBTQIA-perspektiv inom scenkonsten växer internationellt, det är en viktig period just nu att öppet stötta och värna queer scenkonst. Den har alltid funnits, men upplever en ny våg av hat och hot nu. 

 

Men nu fortsätter planeringen inför nästa års Scenkonstbiennal. Östersund är en otroligt vacker plats, särskilt i juni. Staden är lagom stor, allt är på gångavstånd. Och så blir det förstås fantastiska föreställningar, samtal och möten! Välkomna. 

 

 

Ulricha Johnson är utbildad musikalartist på Balettakademien och skådespelare på Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet. Hon har gjort flera roller på Stockholms Stadsteater, Göteborgsoperan och medverkat i filmer och dramaserier. Johnson är också en av Sveriges mest etablerade översättare av musikdramatik. Hon är verksamhetschef för Scensverige sedan 2015.