09.04.2019

Kauko_ohjattava ihminen

#digiteaterns arv

Maria Oiva, som fick ta emot årets TINFO-pris, har gjort ett banbrytande arbete på Riihimäen Teatteri under åren 2017-2018 då hon var ansvarig digikonstnär för #digiteatern. Motsvarande, konstnärliga digiprojekt har inte tidigare genomförts på någon institutionsteater i Finland och veterligen finns det inte heller några liknande internationella satsningar. Inom scenkonsten har det fria fältet redan länge gjort teknologiska experiment och i teatrarnas publikarbete har man utnyttjat digitala medel. Vad betyder det då att teaterkonsten ses som digi?

Pionjären Maria Oiva tog alltså smarttelefonen i vacker hand, började filma innehåll, hittade på historien om den fiktiva teaterchefen och den spreds på YouTube. Via Tinder inbjöd hon folk till en ritualistisk föreställning i ett rivningshus. I det senaste #digiteaterverket kunde man möta en fjärrstyrd människa i ett hotellrum eller följa med skeendena på Facebook.

Digikonstnärens arbetsplats var på en institutionsteater i en småstad, hon var medveten om att de konstnärliga idéerna ännu var outvecklade, men lät sig inte förfäras av publikens och kollegernas kommentarer och med tankens kraft bröt hon teaterns konventioner. Maria Oiva skriver i boken  Virtuaaliseikkailu teatterin maailmaan – Katsauksia kulttuurialan digitalisaatioon (red. Pasi Toivanen, 2018, råöversättning av titeln/ Ett virtuellt äventyr i teaterns värld – Om digitaliseringen på kulturfältet):

”Man kunde tänka sig att teaterns grundväsen har något digitalt, något som snabbt förändras och utvecklas och som tar avstånd från tid och ägarskap. För en konstnär är dialogen mellan två världar intressant: hur kommer teatern att tåla ett massivt element som heter digitalitet, som i sig själv inte längre betyder något alls och vars betydelse är omöjlig att greppa i dess totalitet.”

Vad har gloendet på den lilla skärmen att göra med den levande konstformen, teatern? Känns det inte litet ytligt och halvfärdigt? För #digiteaterns utvecklare Maria Oiva och hennes kolleger, scenografen och mediakonstnären Jyrki Pylväs och mediakonstnären Aku Meriläinen är det betydelsefullt att ändå pröva om man genom digitaliteten kan få teatern att attrahera dem som aldrig har haft någon kontaktyta till teatern. Det lönar sig inte att överlåta teknologin endast till de som gör business:

”Det vore mycket viktigt att utveckla nya områden för teknologin och digitaliteten med andra utgångspunkter än endast de kommersiella. Digitaliteten har strålande möjligheter att fungera som katalysator och vägvisare för vår mänsklighet.” (Toivanen, 2018)

Vad har gloendet på den lilla skärmen att göra med den levande konstformen, teatern?

#digiteatern som ett särskilt konstnärligt projekt vid Riihimäen Teatteri är nu över. Men det får inte ta slut just nu då man har kommit igång, tänkt och experimenterat och producerat kunskap, som måste tas i bruk och utvecklas vidare. 

Därför ställde jag frågan om digiteaterns framtid till konstnären Maria Oiva: Kan #digiteaterns idéer och metoder användas konstnärligt i framtiden?

”Framförallt och naturligtvis: man kan, med inspiration av oss, pröva och börja med vad som helst på sin egen arbetsplats eller i egna produktioner! Det finns flera andra scenarier. Allt handlar om vårt kunnande, att överföra vetande och kunnande.

Hur ska det göras? Anställ oss för en produktion eller för att utbilda. Vårt arbete handlar hela tiden om att vi redan har ett slags sceniskt substanskunnande och med det som bas har vi börjat bygga #digiteatern: jag är regissör och performativ konstnär, Aku Meriläinen är mediakonstnär, som kan allt om att koda och arbetar med artificiell intelligens och Jyrki Pylväs är både mediakonstnär och scenograf.

För att få fram något nytt behövs det förstås resurser. Och att man stannar upp ett tag och tillsammans med ledning och personal funderar på vad det kunde vara, vad vill vi berätta, hur kunde detta användas, varför?”

 

(TINFO / Sari Havukainen 5.4.2019)

Bildtext: I det senaste #digiteaterverket kunde man möta en fjärrstyrd människa i ett hotellrum eller följa med skeendena på Facebook. Foto: Maria Oiva


Och årets pris går till...

Teaterinfo Finland TINFO delar ut tre pris vartannat år. Dessa tre är Illusionistpriset, som utdelades för första gången redan år 1998,TINFO- priset samt Thalia-priset som inrättades år 2010.

TINFO-pristagaren år 2019 samt motivering:

TINFO-priset går digikonstnären och regissören Maria Oiva. Som kritisk tänkare inom digitalteatern har Oiva sedan år 2017 gjort banbrytande konstnärs- och konstbaserat forsknings- och utvecklingsarbete inom konceptet #digiteatteri på Riihimäen Teatteri.

Maria Oivas forskande arbetsmetod har gett insikter i hur framtidens digitala scener kunde se ut och var deras potential finns. I sina verk har Oiva pekat på det digitalas möjligheter på teaterscenen. Oiva har modigt försvarat teaterns innersta väsen: dess grubblande natur och långa startsträcka.

Oiva har även upprepade gånger påmint oss om att det digitala inte endast ska betraktas som ingenjörsvetenskap. Hon har uppmuntrat konstnärer att kritiskt ta tag i digitalitetens möjligheter och hacka in i teknologier för egna konstnärliga syften. Oiva har också formulerat de utmaningar som digitaliteten för med sig och som gäller traditionella arbetsbilder och produktionsmodeller.
 

TINFOs traditionella Illusionistpris går Saara Rautavuoma, som är är producent och verksamhetsledare inom teaterkonsten. Saara Rautavuoma har utvecklat ett konstnärligt-produktionsmässigt tänkande. Rautavuomas passion, kunnighet och samarbetsförmåga har resulterat i teatergruppen Teatteri 2.0 och nu senast i projektet New Play Finland.

TINFO delar också ut Thalia-priset, som denna gång går till fyra verk. Juryn ville lyfta fram föreställningar som förverkligats som samarbeten mellan teatrar, samt verk som förverkligats i marginalen, delvis osynliga och gömda.

Thalia-pristagarna år 2019 är:

Klockriketeatern, Sirius Teatern, Teater Mestola: Marat / Sade 
Grus Grus Teatern: Picknick vid vägkanten
Valtimonteatteri: Syklit (Cyklerna)
Anna Ackerman – Minna Hokkanen: Vaahtoa! (Skum!)

                              



Vägvisare och idoga teaterarbetare belönades på Thalia-galan