17.12.2025

DuvTeatern gruppbild

”Allt vad vi kan ger vi till publiken” – DuvTeatern då och nu 

DuvTeatern är en fri teatergrupp med bas i Helsingfors. Gruppen har utmärkt sig på det finländska teaterfältet som en nytänkande och nyskapande aktör, som utvecklar och utmanar scenkonstnärliga normer. I DuvTeaterns verk möts teaterkonstnärer med och utan funktionsvariationer, med målet att skapa orädd och samhälleligt relevant konst. Gruppen tilldelades nyligen kulturpriset Vimma (som utdelas årligen av organisationerna Kynnys ry och Tukilinja) för sitt ambitiösa utvecklingsarbete och för sina insatser i att förnya det finländska teaterfältet. I denna artikel tar vi en närmare titt på DuvTeaterns utveckling från dramaklubb till erkänd scenkonstaktör. 
 
 

“Det är bara teater” 

DuvTeaterns motto, “Det är bara teater. Since 1999”, kan för den oinvigde uppfattas som en beskrivning av den konkreta verksamheten eller som en identitetsmarkör. DuvTeatern gör ju teater, det vill säga konst – ett faktum som ibland behöver poängteras trots att gruppen varit verksam i över ett kvartssekel. När flera i den fasta ensemblen har någon form av funktionsvariation finns det ibland en risk att definieras som något annat än en professionell teateraktör. 
 
 – Tidigare hade vissa finansiärer ibland svårt att avgöra vilket fack de skulle placera oss i, säger verksamhetsledaren Sanna Huldén, som arbetat med DuvTeatern sedan 1999. För oss har det alltid varit tydligt: vi är en konstnärlig aktör. Vår verksamhet finansieras på samma sätt som andra fria teatergruppers: via verksamhetsbidrag och projektstöd. 
 
DuvTeatern definierar själv mottot som ett sätt att göra skillnad på teater och verklighet. När det konstnärliga engagemanget är djupt kan känslorna ibland bli så starka att det som sker på scenen plötsligt känns verkligt. Då kan det vara bra att påminna sig om att det man håller på med faktiskt bara är teater. 
 
– Vi skådespelare spelar teater och sjunger och skriver. Allt vad vi kan ger vi till publiken. Jag tror att DuvTeatern är en teater som alla gillar – alla de som är med gillar den i varje fall. För mig är teatern mitt hem, berättar Ragnar Bengtström, skådespelare i DuvTeaterns ensemble sedan 2012. 
 
 

Från projekt till kontinuerlig verksamhet 

DuvTeaterns etablering på det finländska scenkonstfältet följer en bana som är typisk för fria teatergrupper – från produktion till produktion, “millimeter för millimeter“ för att citera Huldén. Gruppen har sina rötter i den dramaklubbsverksamhet som ordnades åren 1995–1998 av DUV i Mellersta Nyland, en förening med och för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Klubbverksamheten leddes av Mikaela Hasán, sedermera DuvTeaterns konstnärliga ledare. 
 
– Några som deltog i dramaklubbsverksamheten då arbetar fortfarande som skådespelare i vår ensemble, berättar hon. Vi betraktar 1999 som året då DuvTeatern fick sin början eftersom det var då som vi gjorde vår första föreställning som var öppen för allmänheten. 
 
Föreställningen I häxornas och vampyrernas stad (en bearbetning av Romeo och Julia) etablerade DuvTeaterns tidiga konstnärliga linje. De fyra efterföljande föreställningarna tog alla avstamp i klassiker: Ofelias land (2001, Hamlet); Vita skuggor (2003, Tre systrar); Sagan om Hans och Greta och mycket annat (2007), och En rovfågel flyger in (2011, Carmen). Den sistnämnda (ett samarbete med Nationaloperan och dansskolan Blue Flamenco) visade sig vara en avgörande milstolpe i DuvTeaterns historia. 
 
– Med den nådde vi för första gången en bredare, finskspråkig publik, förklarar Huldén och Hasán. I samband med det kändes tiden rätt att ta steget vidare och satsa på en kontinuerlig verksamhet, att inte enbart verka från projekt till projekt. 
 
Den Brinnande Vargen, DuvTeatern, foto Stefan Bremer
 
 
Följande föreställning, Den Brinnande Vargen (2014), markerade en ny konstnärlig riktning. Föreställningen, som gjordes i samarbete med Klockriketeatern, var DuvTeaterns första nyskrivna föreställning. Det bekanta ramverk som klassikerbearbetningarna hade erbjudit ersattes nu med något alldeles nytt: ensemblens egna ord och erfarenheter. För Bengtström, som också utmärkt sig som poet, är både skådespelar- och författarrollen viktig: 
 
– Jag är lycklig över att vara skådespelare och författare, det gör mig varm inom mig själv. Jag får tänka på lite annat och inte bara på mig själv. Men det är min röst och mina ord, det är jag som har skrivit dem. När publiken tittar på mig vet jag att de har fattat det. 
 
Den nya konstnärliga riktningen har onekligen burit frukt. Sedan 2012 har DuvTeatern tilldelats flera pris, bland annat Thalia-priset (2015 och 2021) och Statens scenkonstpris (2015). 
 
 

Nya utmaningar visar vägen framåt 

Hittills har DuvTeatern gjort närmare 30 scenproduktioner, men gruppen arbetar också med tvärkonstnärliga projekt, såsom utställningar och filmprojekt. 2012 återupptogs dramaklubbsverksamheten “på publikens begäran”. 
 
– Omkring 20-25 personer deltar i vår dramaklubbsverksamhet och vi har en ensemble på 8 skådespelare, berättar Huldén. DuvTeatern spelar en viktig roll vad gäller skådespelarutbildning och fortbildning för personer med intellektuell funktionsvariation. Våra skådespelare har ju inte haft tillgång till utbildning på samma sätt som andra skådespelare på fältet. Det påverkar vår konstnärliga planering – varje produktion innebär en ny genre och en ny läroprocess för oss alla. Vi arbetar alltid med något som vi inte känner till från förut. 
 
Roy Eriksson är en av dem som tagit steget från dramaklubb till skådespelare: 
 
– Jag var först med i dramaklubben i många år, och 2018 kom jag med i ensemblen och blev skådespelare. Min första roll var Kungen i “I det stora landskapet”. 
 
Under åren har DuvTeatern gjort bland annat poesiföreställningar, barnteater, musikteater, improvisationsteater och dansföreställningar. De olika genrerna till trots har teatern utvecklat en säregen och självsäker stil. I de världar som DuvTeatern skapar skildras olika kulturella arketyper, men ofta på oväntade, överraskande och inte sällan roliga sätt. I skådespelarnas händer blir kulturella normer plötsligt böjliga på ett otvunget och lekfullt vis. 
 
 

Det kollektiva framför allt 

Genrerna må alltså variera, men arbetssättet förblir alltid detsamma. 
 
– Alla i arbetsgruppen skall vara delaktiga. Alla skall kunna bidra och alla skall kunna hänga med i det vi gör. I praktiken betyder detta att vi arbetar otroligt kollektivt, förklarar Hasán. 
 
Det kollektiva, samarbetet och improvisationen utgör grundstenarna i DuvTeaterns arbetssätt. Föreställningar skrivs med hjälp av bland annat devising-metoder där ensemblen utforskar idéer och upplägg på golvet, ofta under ledning av Hasán, som regisserat flera av DuvTeaterns föreställningar. 
 
– Det går till så att vi tar olika idéer från huvudet och planerar tillsammans alla, förklarar Eriksson. Vi hittar på tillsammans och skriver ner dem, och sen spelar vi det. 
 
 

Samarbeten som strategi 

DuvTeatern har sedan sina första verksamhetsår sökt sig till professionella teaterrum. Detta har möjliggjort samarbeten med olika kulturaktörer, främst i Helsingforsregionen. Under åren har listan på samarbetspartner hunnit bli lång, med namn som YLE, Carl Knif Company, Resonaarigroup och Wegelius Kammarstråkar. Samarbete är en etablerad del av DuvTeaterns strategi – varje ny produktion innebär ett samarbete med en organisation eller med personer som DuvTeatern inte arbetat med tidigare. 
 
– Det är roligt att jobba med olika människor, man lär känna dem och får pröva på något helt nytt. Det är det som är bäst med att vara skådespelare, att få träffa andra människor som jobbar med teater och få spela teater med dem,  påpekar Eriksson. 
 
Listan på de enskilda konstnärer som DuvTeatern samarbetat med är inte heller blygsam. Listan omfattar bland annat skådespelarna Alma Pöysti, Christoffer Strandberg och Linda Zilliacus, regissören Ulrika Bengts, regissör-koreografen Antti Silvennoinen, poeterna Tua Forsström och Claes Andersson, kostymplaneraren Anna Sinkkonen, kompositören Markus Fagerudd och fotografen Stefan Bremer. DuvTeatern är alltid intresserad av att arbeta med konstnärer och aktörer som vill utforska nya arbetssätt och utveckla scenkonsten. 
 
I det stora landskapet DuvTeatern
 
– Eftersom vi alltid har nya människor med i arbetsgruppen är vårt arbetssätt ständigt under lupp, berättar Huldén och Hasán. Vi måste ta hänsyn till att alla inte är bekanta med vårt arbetssätt, att de kan komma från en annan arbetskultur och ha annorlunda förväntningar på hur en produktionsprocess går till. Vårt kollektiva sätt att arbeta är till exempel långsammare än vad många institutionsteatrar är vana vid, vilket kan leda till kulturkrockar. 
 
Även Bengtström medger att det ibland kan ta lite tid att bli bekväm med nya samarbetspartner: 
 
– I början är det ganska svårt att lära känna folk, men sen blir de mina vänner. Och de är mina vänner ännu i denna dag. 
 
 

Kreativ tillgänglighet som expertis 

Utöver sina produktioner har DuvTeatern utmärkt sig för sitt tillgänglighetsarbete. Samarbetet spelar också här en viktig strategisk roll. Genom sina samarbeten med scenkonstinstitutioner synliggör DuvTeatern ofta outtalade normer om scenkonsten och dem som arbetar med den. Normerna kan gälla allt från hur en skådespelare förväntas vara till själva teaterrummets uppbyggnad (i utrymmets tillgänglighet speglas ofta antaganden om personalens och besökarnas funktionsförmåga). Samarbetet med Svenska Teatern kan nämnas som ett konkret exempel på detta. Inför produktionen I det stora landskapet lät Svenska Teatern bygga en rullstolstillgänglig personaltoalett (dittills hade teaterhusets enda rullstolsanpassade toaletter funnits i publikutrymmena). 
 
Förutom genom sina samarbeten sprider DuvTeatern kunskap om tillgängliga arbetssätt genom workshops, seminarier och föreläsningar. Ambitionen är att inspirera andra aktörer till att utveckla sin tillgänglighet, samtidigt som gruppen fortsätter att utveckla sin verksamhet. Åren 2023–2025 ledde DuvTeatern det konstnärliga forskningsprojektet TIKSI – Tillgänglighet som konstnärlig strategi och inspiration. Projektets syfte var att utforska hur tillgänglighet kunde integreras som en konstnärlig utgångspunkt för en föreställning, istället för att läggas till som en stödtjänst efter premiären. 
 
– Projektet var en naturlig utveckling av frågor som vi arbetat med sedan första början, berättar Hasán.  Hur kan vi göra teatern tillgängligare för flera, både som yrke och som publikupplevelse? Projektidén uppstod när vi kom i kontakt med Ramps on the Moon. 
 
Ramps on the Moon är en brittisk organisation som stöder scenkonstaktörer att utveckla tillgängligare arbetssätt. Organisationens arbete inspirerade DuvTeatern till att rikta in sig på tre fokusområden: teckenspråkstolkning, syntolkning och en slags förståelsens tillgänglighet.  Ett av målen var att skapa en scenproduktion där alla tre områden var genomgående integrerade i föreställningen. Resultatet blev deckarfarsen Livsfarligt på allvar! Ett svårtolkat mordmysterium. Föreställningen fick sin premiär hösten 2024 och skapades i samarbete med Svenska Teatern och Konstuniversitetets Teaterhögskola. 
 
Livsfarligt på allvar DuvTeatern
 
– I Livsfarligt på allvar! jobbade vi med Silva Belghiti, en teckenspråkig och döv skådespelare, berättar Eriksson, som spelade detektivbyråchefen Pekka Jansson. Det var nytt för mig att spela med en teckenspråkig skådespelare, men hon lärde oss lite teckenspråk. Vi jobbade också med syntolkning för blinda och med lätt svenska. Det ska vara lätt att förstå, för det är viktigt att många olika människor kan komma och titta. 
 
Belghiti agerade också som en av projektets konsulter, med fokus på teckenspråk, tolkning och dövkultur. Ellen Hoang agerade sakkunnig i teckenspråkstolkning, och Riikka Hänninen och Pipsa Toikka som sakkunniga i syntolkningsfrågor. Som sakkunniga i förståelsens tillgänglighet och lätt språk agerade DuvTeaterns skådespelare. Processen inleddes med en serie workshoppar på Teaterhögskolan. Med konsulternas handledning och stöd kunde de konstnärliga planerarna och skådespelarna börja utveckla ett scenspråk som inkluderade syntolkning, teckenspråkstolkning och lätt svenska. Workshopparna kom även att utgöra starten för produktionens skrivprocess. 
 
 

Projektet lämnar ringar på vattnet 

I TIKSI-projektet ingick också forskaren Riikka Papunen, vars forskning utgör grunden till den webbsida om kreativ tillgänglighet som DuvTeatern planerar att publicera i januari 2026. På den svensk- och finskspråkiga webbsidan tiksitiksi.fi finns artiklar om projektets arbetssätt, samt intervjuer där de konstnärliga planerarna för Livsfarligt på allvar! lyfter fram sina yrkesspecifika erfarenheter av att arbeta med kreativ tillgänglighet. Genom hemsidan hoppas DuvTeatern dela med sig av projektets lärdomar. Även de praktiska tillkortakommandena har varit viktiga. 
 
– Vi hade till exempel inte tagit i beaktande att vi behövde reservera tid för att översätta det skrivna manuset till teckenspråk när vi planerade produktionen, minns Huldén och Hasán. Det tar vi med oss tills nästa gång vi arbetar med teckenspråkiga skådespelare. 
 
De workshoppar i kreativ tillgänglighet som utvecklats under projektet kommer också att leva kvar och kan beställas av aktörer som är nyfikna på sätt att inkludera nya målgrupper eller nya kolleger. Workshopparna vänder sig till alla som arbetar med scenkonst. 
 
– Våren 2025 gästspelade Livsfarligt på allvar! på Wasa Teater, berättar Huldén och Hasán. Då ordnade vi tillsammans med våra konsulter två workshoppar för hela personalen, allt från skådespelare och tekniker till städare. Vi har också arrangerat en workshop i Sverige, som en del av Scenkonstbiennalens officiella program. 
 
 

Ut genom väggen och in i framtiden 

Framtiden ter sig ofta osäker på det fria scenkonstfältet, men i och med de stora nedskärningarna i samhället präglas stämningen av en allt större oro. Likt många kulturaktörer arbetar DuvTeatern som bäst med höstens stipendieansökningar – idéer på nya produktioner och projekt är det aldrig brist på. 
 
– I framtiden kommer vi att göra nya pjäser, stora och små, berättar Eriksson. Vi gör en film nu först, men efter det gör vi en ny teaterföreställning. Vi får fundera på vad människorna vill se. Publiken tycker nog om DuvTeatern, men vad vill de se? Jag tycker om när det kommer mycket folk och tittar. Det ska vara full salong så vi får in mycket pengar och kan göra fler föreställningar. 
 
DuvTeatern planerar som bäst ett nytt utvecklingsprojekt och i februari 2026 är det dags för nästa premiär: Bengtströms poesiföreställning Ut genom väggen! i samarbete med Wegelius Kammarstråkar. I den turnerande föreställningen reciterar Bengtström och Huldén dikter till musikackompanjemang. 
 
– Det här har jag väntat på! utbrister Bengtström. Publiken kommer att få uppleva något nytt av mig som de inte har sett förut. Det är dikter av mig och cellomusik av Elina Mattila. Man får sig en tankeställare när dikterna kommer med musik. Jag får så mycket kraft i mig när jag hör cellon, jag blir så stark. När jag läser mina dikter ger jag allt. 
 
DuvTeatern fortsätter vidare. Millimeter för millimeter. 
 
 
Text: Nina-Maria Häggblom 
Foto: Stefan Bremer
 
 
 

Artikeln är beställd med stöd från Emilie och Rudolf Gesellius Stiftelse.
 

Lue artikkeli Outi Salonlahden suomentamana:
”Kaiken, minkä voimme, annamme yleisölle” – DuvTeatern ennen ja nyt

 

 

Det här kan också intressera dig

Intervju Aktuellt Artikel