18.09.2018

Vid en korsväg

Labbet har som syfte att främja ny dramatik och nyskapande gestaltning inom finlandssvensk teater. Christoffer Mellgren och Linnea Stara har inlett sin bana som verksamhetsledare för föreningen och vill svara mot de behov, som tiden och den nya scenkonsten ger upphov till. Alla slags texter behövs, liksom författare med olika yrkesbakgrund. Dramatikern behöver stöd i olika skeden av yrkesbanan.

De nya verksamhetsledarna har inlett sitt arbete vid ett slags korsväg, då många stora och lyckade projekt har slutförts.

Varthän, Labbet? TINFO är intresserad av att höra Mellgrens och Staras tankar om Labbets framtid.
 

Vart är Labbet på väg? Ni har just börjat som verksamhetsledare för Labbet. I er hälsning som delades ut i samband med lanseringen av Labbets höstprogram, läser jag mellan raderna att Labbet söker en ny riktning. Var ser ni Labbet om t.ex. fem år?

Mellgren & Stara: Labbet har redan i många år arbetat för att främja nyskriven dramatik på svenska i Finland. Det är, och kommer också fortsättningsvis att vara, vårt främsta uppdrag. Att du ser en ny riktning mellan raderna har mer att göra med att den värld som föreningen arbetar i är annorlunda än den var för 5, 10 eller 15 år sedan.
Frågan om var Labbet befinner sig om 5 år är egentligen en följdfråga till en räcka av andra frågor: Var vill vi att den svenskspråkiga teatern befinner sig om fem år och på vilket sätt vill vi att texten ska kunna vara en del av den? Och var borde i så fall Labbet befinna sig.

Det blossar ibland upp diskussioner om textens status i förhållande till andra funktioner inom teaterkonsten – inte sällan regin. Att arbeta för den svenskspråkiga teatertexten är inte det samma som att ta ställning i den frågan, och inte heller att automatiskt förorda en viss typ av arbetsprocess eller en viss genre av text.

Allt tyder på, och det är i våra ögon gott att det är så, att vi också under en lång tid framöver både kommer att ha teatertexter som är konventionellt starka berättelser, poetiska monologer, manualer som mer liknar spelregler eller koncept, sönderklippta kollage, dokumentärt material och så vidare.

Var vill vi att den svenskspråkiga teatern befinner sig om fem år 

En utmaning för Labbet är att verka med en bred uppsättning av normer för vad kvalitet är – men alltid arbeta för en, för det sammanhanget, god kvalitet. Att arbeta med känslighet för att olika typer av texter kräver olika typer av skrivprocesser och att olika typer av texter har olika typer av kvaliteter – samt att arbeta för att sprida den känsligheten på teaterfältet.

Vi hoppas att Labbet om fem år fortfarande är det resurscentrum för dramatik på svenska som det arbetat så hårt för att vara. En plats dit skribenter vänder sig för att utveckla sitt skrivande och finna ett kollegialt sammanhang men som också är öppet för, och i dialog med, andra teaterkonstnärer. I den bästa av världar kan vi till och med åstadkomma detta över generationsgränserna.
 

En målsättning ni har är att öka kvaliteten av skriven dramatik i Svenskfinland och på den dramatik som spelas på teatrarna. Hurdana planer har ni, förutom att just erbjuda kurser för nya dramatiker och skrivarcirklar för professionella, för att uppnå målen?

Mellgren & Stara: Vi börjar vårt arbete på Labbet just efter en längre period av breda satsningar på dramatik (REKO, Viirus Textfest, Ung Dramatik med flera). De här projekten har ju varit självständiga, men man kan på sätt och vis se dem som en sorts kulmen på en idé också inom Labbet i många år: att nå en kritisk massa av texter som kommer att resultera i de enskilda riktigt starka texterna eller skribenterna.

Det breda arbetet – inte minst genom att vidareutbilda till exempel skådespelare med skrivarambitioner eller dra in skribenter från andra områden (journalister, prosaister …) – är förstås fortfarande viktigt. Och vi behöver också fundera över vad det verkligen skulle kunna betyda att bredda spektrumet av skribenter.

Men det arbetet måste också kompletteras med en verksamhet där de som sedan verkligen vill viga sitt liv och sin tillvaro åt att skriva dramatik får en möjlighet att fortsätta utvecklas. En chans att skriva sin andra pjäs, sin tredje, sin fjärde, sin åttonde … Att få utforska former, förädla sitt språk och sin röst. Som ett led i det arbetet är vi oerhört glada att alldeles inom kort, tillsammans med Kulturfonden, lansera ett residensdramatiker-program.

Sedan gäller det förstås också som alltid att arbeta utåt – mot finansiärer, teatrar, agenturer, och inte minst allmänheten: publiken …  

att behålla dramatiken och teatertexter som en självklar del av ett litterärt allmänintresse

Genom att också utveckla och spetsa vår publikationsverksamhet, hoppas vi att den svenskspråkiga dramatiken når en bredare läsekrets än tidigare. Den Boismanska pjäsantologi-serien kommer förhoppningsvis att bli en årsbok över svensk dramatik i Finland, där vi kan följa dramatikens utveckling år för år.

Vi har med intresse följt förra sommarens debatt i Sverige om den sinande utgivningen av dramatik och teaterteoretiska verk, där till exempel Johan Hilton i Dagens Nyheter pekade på behovet av just utgiven dramatik för att behålla dramatiken och teatertexter som en självklar del av ett litterärt allmänintresse.
 

Kommer Labbet att ha internationell verksamhet i framtiden?

Mellgren & Stara: Det är svårt att tänka hur vi på sikt skulle kunna utveckla den svenskspråkiga dramatiken i Finland utan att arbeta i någon mån internationellt. Det är en klyscha – men nog är det ju ofta i möten som vi lär oss saker. Och vi har goda skribenter och behöver inte skämmas för oss själva i världen. Samtidigt finns det skäl att vara ödmjuk i anspråken.

Vi har ett finskspråkigt dramatikerfält här i landet, och vi har Sverige och Norden med vilka vi delar språk, ändå sker bara en bråkdel av det utbyte och samarbete som, till synes så lätt, skulle kunna ske. Vi avser nog att börja med små steg.

 

Sari Havukainen

(TINFO 17.9.2018)

 

På bilden: Linnea Stara och Christoffer Mellgren. Fotot av Harriet Abrahamsson