Att iscensätta världen via Helsingfors

Den mångfaldigt prisbelönade dramatikern Lucas Svensson har skrivit över femtio pjäser, och hör till de mest profilerade samtidsdramatikerna i Sverige. På uppdrag av Teater Galeasen dramatiserade han Hassan Blasims novellsamling Irakisk Kristus, ett arbete som möjliggjordes genom den finländska kulturen som skildras i Blasims berättelser.

Världen på scenen -projektet har valt din dramatisering av Irakisk Kristus till en av 25 pjäser som projektet rekommenderar för översättning och produktion i Finland. Varför borde de finländska teatrarna iscensätta Irakisk Kristus?

Det är en pjäs som utgår från en mycket speciell erfarenhet av krig och av flyktingskap. Teman som naturligtvis alltid är aktuella för att tala i klichéer, men samtidigt är dramatiseringen och boken som den utgår ifrån så finurligt gjorda att de faktiskt träffar någonting som når längre. Här finns en grundläggande kritik mot hur en civilisation är byggd, och vad dess grundstenar är. Ofta går civilisationerna tillbaka till våldsutövning och uteslutande, och till regler. Hassan Blasims verk träffar existentiellt rätt i förhållande till det stora och det väldigt lilla.

Du har bland annat finländska rötter och har skrivit pjäser som Fosterlandet och Tove, som skildrat historiska händelser i Finland, och historiska personer. Irakisk Kristus utspelar sig ställvis i Finland, vilken betydelse hade det för din dramatisering?

Det var någonting i det finländska som finns i Irakisk Kristus som gjorde det möjligt för mig att dramatisera novellerna. Annars hade jag inte gjort det. Den finska kulturen är en kultur som jag inte lever i, men som jag har en ingång till, den är bekant.

Hassan Blasim skriver i exil. Han använder den finländska kulturen som en sorts nyckel för oss som inte kommer från Irak, och inte har eller är bekanta med den irakiska kulturen. Han tar oss i handen och leder oss genom berättelser om att hitta rätt och att hitta en plats, frågor som också berör oss. Att han skriver och är verksam i Finland gjorde det möjligt för mig att dels göra dramatiseringen, men också att få den iscensatt på en plats som är gemensam. En plats som jag åtminstone inte famlar på i blindo. Här finns en scen som jag vet att vi alla känner, och på den kan vi stå tillsammans med honom. Att den ramen fanns i novellerna var en grundförutsättning för mitt arbete med att dramatisera verket.

Teater Galeasen i Stockholm beställde dramatieringen av dig. I vilket skede steg “Hassan Blasim” in på scenen under din skrivprocess?

Det intressanta är att att ”Hassan Blasim” som roll eller som identitet är under ständig attack dels i novellsamlingen, men också i dramatiseringen. I dramatiseringen har jag valt att förtydliga att Blasim är närvarande, men det som är en viktig del i texten är att Hassan Blasim förnekar att han finns. Att rollen finns. ”Hassan Blasim” går att bryta sönder, rollen kan omvärderas, den kan bli något annat, den är något han förnekar, något som han ställer sig frågande till – och ändå, som han ibland säger, ”Jag ÄR Hassan Blasim.”

I Irakisk Kristus finns en genomgående diskussion om identitet. Vad formulerar man en identitet på? Hassan Blasim formulerar den till slut så att han inte är någonting, han är ett upphörande. Medan de andra karakäterna kämpar, särskilt en av dem som förnekar sin bakgrund och vill bli något helt nytt, eftersom han inte vill leva som de andra irakiska flyktingarna. Det handlar i första hand om var man kommer ifrån, men eftersom de flesta minnena är så smärtsamma från hemlandet finns det inget man kan längta tillbaka till, eller bygga en sentimentalitet kring, eller fästa sin identitet på. Allt det man tänker tillbaka till är fyllt av våld, förnedring eller utsatthet. Karaktärerna står i ett limbo mellan ett hemland som man inte kan sakna men som de alltjämt längar efter – också om det är är något de vet att de inte kan göra.

… en av de återkommande karaktärerna i den här dramatiseringen som du just hänvisade till är Carlos, som säger sig enbart vara finländare och förnekar sin bakgrund. Fanns han med i någon av novellerna?

Ja, han är en av huvudgestalterna i en av novellerna. I en bisats nämns att hans syster öppnar en kebabrestaurang, men den berättelsen är aldrig utvecklad i novellen. Jag byggde vidare på hans berättelse och gjorde den till en handlingslinje i dramatiseringen. Hans och hans systers berättelse hänger samman med frågan om hur man konstruerar sin identitet. Medan Carlos syster dekorerar sin restaurang enligt västerlänningarnas föreställda bild av Bagdad, har hennes bror Salim Abd al-Husayn tagit sig an namnet Carlos Fuentes, eftersom, som han säger i dramatiseringen, är det ”hundra gånger bättre att komma från Senegal eller Kina än att ha ett arabiskt namn i Europa”.

Fanns det andra karaktärer i novellerna, som du tog fasta på i dramatiseringen?

Det finns en roll som heter Professorn som går igenom Irakisk Kristus. Han dyker upp i novellerna på flera ställen, men med samma spökliga skuggestalt. Han formulerade mycket av det jag tog fasta på i dramatiseringen. Särskilt en sak, som jag inte kan citera exakt, men som han säger ungefär så här: ”Alla djur dödar varandra, men det är bara människan som gör det utifrån religion, eller från tro”. Det var någonting avgörande med att ha med det påståendet. Det är ett djur som formulerar sig så, ett djur som hittar en anledning till att döda. Hundarna finns med i novellen, men i dramatiseringen är de ständigt närvarande. Människan är människans egen varg.

Hade du kontakt med Hassan Blasim under arbetet med dramatiseringen?

Nej, inte alls. Men han kom och såg föreställningen och jag har förstått att det var en bra kväll.

Kan du berätta mer om valet av berättelser?

Berättandet som sådant var viktigt för mig, det är också ett viktigt tema i novellerna – vad berättandet betyder för en människa, och hur man förhåller sig till berättandet. Liksom frågan om identitet och den grundläggande civilisationskritiken som finns i novellerna. De var teman jag följde, och naturligtvis fanns kriget som motor med i dramatiseringen.

Använder du material från andra verk av Blasim?

Nej, enbart från Irakisk Kristus.

Förde ni samtal med regissören Natalie Ringler gällande frågor kring representation, och ensemblens sammansättning? Var det alls en fråga som du som dramatiker var tvungen att förhålla dig till?

Nej, men vi höll ett startmöte, en hel dag under vilken vi talade om vad vi var intresserade av i novellerna. Det var rätt mycket av det som jag just berättade om. Därefter gjorde jag dramatiseringen, och scenversionen är i princip min första version, men något nedstruken.

Men det var ett fynd att hitta Kardo Mirza, som spelade Hassan Blasim.

Mirza var fantastisk, men i övrigt finns det så många karaktärer i dramatiseringen att skådespelarna hoppar in och ut ur roller, de spelar irakier, finländare, hundar om vartannat. Det finns en lek här som ger en frihet i förhållande till ensemblens sammansättning.

Ja, och det som gav oss friheten att leka miljöer och iscensätta dem var just platsen Helsingfors, Finland.

Galeasens föreställning var en stor kritisk och publik framgång i Sverige mitt under en pandemi (Irakisk Kristus fick sin urpremiär 12.3.2020), då publiken åtminstone här i Finland har sökt sig till lättare stoff. Vad tror du resonerar så starkt mellan den svenska publiken och den här texten?

Jag tror att det var den utmärkta föreställningen, att det är så enkelt. Men jag tror också att det i vissa lägen finns ett sug efter att gå in i det svarta. Det svarta har en förlösning.

Vad arbetar du på med som bäst?

Nu håller på att arbeta med en överskrivning av Snövit. Det är ett beställningsarbete, och den blir en mycket annorlunda version av sagan, en väldigt, väldigt våldsam sådan.

TINFO/Linnea Stara 7.4.2022

Lucas Svensson, född 1973, är dramatiker och dramaturg utbildad på Dramatiska Institutet i Stockholm. Han har varit verksam på bla. Unga Klara, Dramaten, Malmö Stadsteater, Teater Galeasen, Göteborgs Stadsteater mfl. Mellan 2003 och 2010 var han husdramatiker på Dramaten. Sedan några år tillbaka är han boende och verksam i Köpenhamn. Hans dramatik har spelats i bla. Tyskland, Danmark, Norge, Serbien och Ryssland.

För mer information om Svenssons dramatisering av Irakisk Kristus, gå till Världen på scenen -projektets pjäsdatabas.