TINFO e-Nytt 5 / 2018

06.11.2018

TINFO e-Nytt 5 / 2018

TINFO FRÅGAR TEATERARBETARE OM IDENTITET

Fyra teaterarbetare berättar hur de definierar sin identitet.

TEATERNYTT I FINLAND

TINFO BETJÄNAR

EVENEMANG

STIPENDIER OCH BIDRAG

OPEN CALLS

WORKSHOPS

Workshop on Actor-Musicianship led by Jeremy Harrison 22-24 Feb 2019, Helsinki

LEDIGA JOBB

twitter.com/tinfotweets

TINFO FRÅGAR TEATERARBETARE OM IDENTITET

Identiteter på två språk

En utredning gjord av Suomen Kulttuurirahasto angående värderingar och identitet hos finländare med finska respektive svenska som modersmål, bryter på ett förtjänstfullt sätt ner stereotyper och andra antaganden då den visar på likheter och skillnader mellan majoritets- och minoritetsspråkgrupperna. I själva verket växlar frågan om den upplevda minoritets- eller majoritetspositionen beroende på hur mycket språkgrupperna har att göra med varandra.

Det finns skillnader i identiteterna hos de svenskspråkiga i Österbotten, Egentliga Finland, Nyland och huvudstadsregionen. Men på ett allmänt plan ser de svenskspråkiga på språket som något som skiljer åt, medan de finskspråkiga ser språket som något förenande.

Hur ter sig de ”nationella särdragen” enligt undersökningen? För finskspråkiga utgör språket, kulturen, idrotten och den gemensamma historien förenande faktorer. De svenskspråkiga upplever att språket och kulturen delar finländarna medan de finskspråkiga anser att splittrande faktorer är allmän ojämlikhet och invandring.

Det är intressant att notera hur en språklig minoritetsställning skapar förståelse för andra minoritetsställningar. Bara 12% av de svenskspråkiga anser att de asylsökande har det för bra, däremot är det 31% av de finskspråkiga som tänker så. Jag tänker att det har att göra med de svenskspråkigas berättelser om sina erfarenheter i kollektivtrafiken och på allmänna platser, där det svenska modersmålet har triggat aggressiva kommentarer hos medtrafikanterna.

Språkvalet i det just nu debatterade film-projektet om Helene Schjerfbeck är inte en petitess om man ser på saken ur ett historiskt perspektiv eller ur en kulturhegemonisk minoritets-majoritetsvinkel.

(Ur Hanna Helavuoris arbetsdagbok den 25.10.2018)

Vi frågar nu av fyra teaterarbetare hur de definierar sin identitet. TINFO e-Nytt intervjuar Nina-Maria Häggblom, Alma Pöysti, Anna Simberg och Jussi Sorjanen.

Med kärlek och mod

Alma Pöysti är frilansskådespelare, som just nu uppträder i Marat/Sade i regi av Juha Hurme på teater Universum. I vinter ska hon till Uppsala Stadsteater för en produktion och i vår spelar hon Marat/Sade på finska på Espoon Kaupunginteatteri.

I TINFOs intervju berättar Pöysti om sina erfarenheter av arbete i flerspråkiga sammanhang. Hon tar också ställning i frågan och språket i Schjerfbeck-filmen.

Du har hoppat över språkgränser och jobbat som skådespelare i både svensk- och finskspråkiga produktioner/kontexter. Du har också jobbat utomlands. Hur definierar du din identitet då det gäller de här olika kontexterna? I vilken grad definierar språket dig som skådespelare? Hur medveten är du om din minoritetsposition? Spelar den någon roll?

Det tvåspråkiga Finland har gett mig ett privilegium: jag har fått färdigheter och möjligheter att jobba på olika språk i många kulturella kontexter. Det är en gåva jag försöker förvalta med kärlek och mod! Ju fler olika sammanhang jag möter desto mer lär jag mig om både likheter och skillnader i kulturer som geografiskt ligger så nära varandra.

Som en skådespelare som byter språk och land rätt ofta försöker jag att inte anpassa mig för mycket, det är roligt med diversitet! Nyligen var jag med i en dansk tv-serie, Liberty, som spelades in i Sydafrika. Det var en smältdegel av språk och kulturer och en otroligt fin erfarenhet av hur lätt och naturligt människor kan jobba tillsammans, trots olika bakgrund och språk.

När jag för tre år sedan fick jobb på Stockholms Stadsteater behöll jag mitt finlandssvenska språk och min språkmelodi för att på så sätt kunna berika och tillföra produktionerna där något. Det visade sig vara välkommet, för i Sverige ser man överhuvudtaget väldigt brett på svenskan som norm, det får gärna låta olika och både dialekter, brytningar och accenter får höras, både på tv-nyheterna, i radion och på teaterscenerna. Min finlandssvenska mottogs med förtjusning: den upplevdes som vacker, omgiven av ett lite nostalgiskt skimmer... Finlandssvenskan har kvar ord och talesätt som försvunnit i Sverige.

Som finlandssvensk i Sverige blir man lätt en ambassadör, folk vet inte så mycket om varken Finland eller det finlandssvenska, så ganska ofta får en förklara hur det hela hänger ihop. Det gör jag gärna, även om jag tycker att det är synd att det finns en så utbredd omedvetenhet om det östra grannlandet, särskilt hos yngre generationer, trots att vi delar så mycket, t.ex. historia.

Vilka skillnader har du observerat gällande skådespelaridentitet, sättet att tänka och göra teater på? Ifall det finns skillnader, vad beror skillnaderna på?

Även om yrket är detsamma var man än befinner sig, är det faktiskt överraskande stora skillnader mellan våra två länder. Jag upplever mina svenska kolleger som skickliga, analytiska, vänliga, engagerade, hänsynsfulla och kommunikativa. De är bra på text! Och humor! Det pågår ständigt samtal och debatter, man formulerar sig ivrigt. Det finns även ett starkt kamratskap i branschen, men också hård konkurrens. Ibland leder det till ett lite ängsligt klimat, och det kan till och med förekomma ett slags trygghetsknarkande.

I Finland upplever jag att vi i konstnärliga sammanhang är mer intresserade av risken än av tryggheten, vi söker oss bortom det kontrollerbara. Vi gräver i det oförklarliga. Frågorna är viktigare än svaren… Att ge sig hän är en utgångspunkt och en beprövad metod. Vi söker oss till en punkt där vi kommer ur balans, för att nå till en sannare kärna om en människa/roll.

Den finländska teatern är mer fysisk och på sätt och vis passionerad. Vi är vana vid att jobba på en hög energinivå och att dra saker och ting till sin spets.

Svenska teatersammanhang blickar ofta inåt och är sig själva nog, det finns kanske inte samma behov av att nå ut till andra länder som i Finland. Finländsk teater har på senare år varit mycket mobil med turnéer, gästspel och festivaler. Bergman-festivalen i Stockholm är dock ett välkommet undantag där man faktiskt bjuder in föreställningar och scenkonstnärer från andra länder.

Hur viktiga är identitetsfrågor för svenskspråkiga teaterproffs, finns det skillnader mellan generationer, eller geografiska skillnader? Har situationen för språkminoriteten blivit värre under de senaste åren?

Det finns stora regionala skillnader mellan städer, teatrar och grupper; jargong, atmosfär, tonfall, kultur... I stora hus är man mer artig och anonym, i mindre grupper känner man ofta varandra väl och har rakare tonfall sinsemellan. Vissa saker sitter i väggarna i form av historia, men mycket går att förändra. Förändring kan ske snabbt eller långsamt, våldsamt eller varsamt. Hänsyn kan vara både vårdande och kvävande. Det är viktigt att minnas att det handlar om människor, vilja och kommunikation. Vision och inkludering.

I Sverige talar man mycket om diversitet och representation och att scenen skall spegla samhället. Vems historier berättas, vem gestaltar dem? Dessa frågor har både utbildningen och många teaterhus jobbat aktivt med och här tycker jag det syns en stor skillnad mellan våra länder, till Sveriges fördel.

Finländare är bra på att kämpa, på båda språken, vi ger inte upp. Krigserfarenheter är något vi finländare delar med många andra folk och ofta har dessa folk samlats just i trygga Sverige.

När jag hösten 2015 flyttade till Sverige var jag i gott sällskap, vi var många som av olika anledningar sökte oss till Sverige just då. Jag kom från ett välfärds-Finland och kände mig lyckligt lottad som kunde språket, kulturen och strukturerna och systemen. Så var det verkligen inte för alla. Många kom från akuta krigszoner och hade rest mycket långt för att söka trygghet.

Jag såg på Finland och den snålhet nöden bemöttes med. Jag skämdes: vi vet ju bättre, vi som själva har erfarit krig! Sverige hjälpte oss då, varför kan inte vi ställa upp och ta vårt ansvar nu! Som det trygga lilla hörn i världen vi utgör.

Vad tänker du om språkproblemet gällande Helene Schjerfbeck-filmen?

Oho, varifrån kom nu det här? Varför är folk så arga? En blind fläck synliggjordes och folk verkar lite häpna och förvirrade över de starka reaktionerna...

Så, vad finns det mer att tillägga... Det är förstås fantastiskt att det görs en film om Helene Schjerfbeck, äntligen! Debatten, som verkligen rasat på sista tiden, har varit välkommen och satt fingret på några smärtpunkter gällande språkfrågan och vår gemensamma historia.

Det visade sig alltså att filmmakarna och finansiärerna bakom det kommande verket helt tycks ha missat något så centralt som betydelsen av huvudpersonens språkidentitet – en mycket viktig del av en människas självbild, uttryck och kontext. Nu har ju ingen läst manuset, men om det alltså är frågan om en biopic missar man här chansen att skildra de mångspråkiga sammanhang denna svensktalande konstnärinna levde och verkade i, vilka omständigheter hon förhöll sig till, vilka säkert skulle bidra till ett mer mångdimensionellt konstverk med djup historisk, kulturell, språklig och lokal förankring. Jag är övertygad om att Antti Jokinen, Laura Birn och resten av teamet, inklusive producenter och finansiärer, skulle klara av att jobba med svenskan, både som kontext och uttryck.

Jag hoppas att debatten leder till en större medvetenhet inom branschen, så att filmmakare framöver kan se att vårt tvåspråkiga land som värt att skildra i både stort och smått, både ur historiskt och samtidsperspektiv. Jag hoppas att finlandssvenskar i större utsträckning kunde gestaltas mer mångdimensionellt, gällande samhällsklasser och yrkesgrupper, så som vi de facto lever här och har gjort under en väldigt lång tid.

(TINFO 1.11.2018)

Ursprunglig artikel här

Lite bättre svenska

Dramaturgen och översättaren Anna Simberg, som arbetar vid Wasa Teater, fick priset som Årets dramaturg år 2017.

På vilket sätt känns det i ditt vardagliga teaterarbete att du jobbar på en svenskspråkig teater i Österbotten, i Vasa?

Jag jobbar som dramaturg för Wasa Teater men är bosatt i Helsingfors och har bott här nästan hela mitt liv, förutom fyra år i Åbo och sju år i Luleå, Norrbotten. Under de två första åren hyrde jag en bostad i Vasa, men när jag gick ner i arbetstid blev det ekonomiskt ohållbart. Nu jobbar jag mest på distans. Jag jobbar med repertoarplaneringen tillsammans med chefen, ansvarar för att pjästexterna vi spelar blir så
bra som möjligt och så läser jag pjäser. Det mesta av det kan numera göras på distans, men det hade nog inte gått om jag inte i början varit så mycket närvarande i Vasa och deltagit i det dagliga arbetet på
teatern.

Själva teaterarbetet är inte annorlunda på WT än på andra ställen jag arbetat. Däremot har publiken som kommer till Wasa Teater delvis andra teaterreferenser än jag, de har sett andra pjäser och skådespelare. I Österbotten har man också en högklassig levande amatörteater, så de har ofta själva spelat teater. Men jag hade sett många föreställningar på Wasa Teater och på sommarteatrarna i Närpes och Oravais innan jag började arbeta vid WT.

Publiken är också närmare den Sverigesvenska kulturen än man är i södra Finland bland annat för att de ser på Sveriges TV och hör på Sveriges radio. Men eftersom jag både bott i Sverige och fortfarande följer svenska medier har vi ungefär samma referenser i fråga om det. I repertoarförslagen tänker jag lika som på alla andra teatrar där jag jobbat. Publikens värderingar är i stort sett de samma överallt, allt allmänmänskligt är lika viktigt. Så i pjäsval följer vi principen att allt det bästa funkar, gärna med någon mera lokalt förankrad pjäs ibland.

Jag skulle tro att den dramatik som fungerar i finsktalande Finland utanför Ring III:an, både finska och utländska pjäser, fungerar lika bra på WT. I våras spelade vi Anna Krogerus “Kuin ensimmäistä päivää” och den var slutsåld hela tiden och publiken gav stående ovationer varje kväll. Fast jag kommer från Helsingfors så identifierar jag mig inte så mycket som storstadsbo, jag är mera en förortsmänska som vill leva närmare naturen och min teatersmak är inte särskilt urban. Jag känner mig nog ganska lika den publik vi riktar oss till.

Är språket viktigt vid repertoarvalen på Wasa Teater? Hur syns det i dina egna verk?

Vi spelar på svenska. Så ja, språket spelar mycket stor roll. Men vi väljer bland pjäser på andra originalspråk och översätter dem till svenska. Också om vi spelar en rikssvensk pjäs ändrar vi i språket. Vi anpassar språket ungefär efter en sorts Vasasvenska som är mycket lika den allmänna finlandssvenska som talas på alla större finlandssvenska scener i Finland. Man kan kanske använda något enstaka rikssvenskt ord mera i Vasa än i Helsingfors.

Vi spelar i första hand för svenskspråkiga, och i andra hand för finskspråkiga, och vi erbjuder ibland finsk översättning, i cirka en av de fem pjäser vi gör per år. Vi spelar ibland på dialekt, och den förstår jag, men blandar mig såklart inte i det språkliga.

När jag själv skriver eller översätter till svenska skriver jag det språk som jag ovan kallade allmän finlandssvenska, det är detsamma var det än ska spelas i Svenskfinland. Sen får man ändra ord eller uttryck om man vill. Om jag skriver eller översätter för scener i Sverige så använder jag efter bästa förmåga en lite ”bättre” svenska. Eftersom det jag skriver är repliker, så anpassar jag det till hur folk talar. I synnerhet i södra Finland talar finlandssvenskarna ibland en slarvigare svenska med ett sämre ordförråd på grund av att vi inte har så mycket kontakt med de svenska medierna. I Österbotten talar de en bättre svenska.

Det finns också en annan stor teater i staden, den finskspråkiga stadsteatern. Vilken betydelse har det för scenkonstnärerna på området? Är teatrarnas språkidentiteter en åtskiljande faktor eller är det tvärtom så att det lokala, österbottniska förenar?

Vi har inte samarbetat med Vaasan kaupunginteatteri under min tid på teatern, trots att vi har haft en del sådana planer. För Wasa Teater är samarbetet svenskspråkiga teatrar emellan den naturligare kopplingen, och för den finska teatern är kontakten med Finlands finskspråkiga teatrar mycket närmare. Jag tror att publiken ibland går över språkgränsen, men inte så ofta faktiskt, och det gäller både lokalt förankrade pjäser och annat.

Hur upplever du din identitet som teaterarbetare? Språkligt och i förhållande till din egen bakgrund, din geografiska härkomst och annars?

Jag identifierar mig starkast med dem som gör sådan teater som jag själv vill göra, oberoende av språket eller platsen. Men jag har mest kontakter inom det finlandssvenska fältet. Jag har jobbat på alla
teatrar, känner de flesta och har jobbat med cirka hälften. Jag identifierar mig starkt med de finlandssvenska dramatikerna/dramaturgerna och har inom Labbet jobbat mycket för att stärka den yrkeskåren på alla tänkbara sätt.

Men utan kontakten till det finska fältet vill jag inte vara. I synnerhet som dramaturg och dramatiker känns det finlandssvenska teaterfältet ibland litet. Jag är en stor vän av finsk dramatik, jag läser mycket finska pjäser, känner ganska många finskspråkiga dramatiker och dramaturger. Att översätta finsk dramatik till svenska är viktigt för mig, och på det sättet kan jag ibland vara en länk mellan de båda språken.

(TINFO 30.10.2018)

Ursprunglig artikel här

Fallen mellan stolarna

Nina-Maria Häggblom, som är dramatiker, scenkonstnär och översättare, deltar i första delen av European Theatre Collectives trilogi Näkymätön Suomi (Det osynliga Finland). Häggblom skriver tillsammans med estniska Piret Jaaks manuset Rakentajat (Byggarna), och är en del av konstkollektivet. Föreställningen hade premiär i oktober i Helsingfors.

Du skriver dramatik på svenska, jobbar som dramaturg åtminstone på svenska, men gör teater i mångkulturella, flerspråkiga sammanhang. Är språket en identitetsskapande faktor i den konstnärliga miljö där du är verksam?

Som frilansare växlar mina arbetsmiljöer och arbetsuppgifter, därför är det svårt för mig att ge ett generellt svar om huruvida språket är en identitetsdefinierande faktor i min bransch. Det beror oerhört mycket på vilket slags projekt jag är inblandad i – vad det handlar om, vilka jag samarbetar med, målgruppen etc.

En sak som jag däremot märkt är att om jag arbetar på finska i en enspråkigt finsk grupp, undervärderar jag lättare mitt kunnande och mitt bidrag till projektet, jag börjar identifiera mig själv som lite mindre smart, lite mera korkad och okunnig, eftersom jag upplever att jag inte kan uttrycka mig lika smidigt och kvickt som mina kolleger – det här kan hända oberoende av hur positivt inställd resten av arbetsgruppen är till min bakgrund.

Om arbetsgruppen är flerspråkig bidrar arbetsspråket, oberoende vilket det är, alltid till att vissa maktstrukturer bildas inom arbetsgruppen: de som är bekvämare med att använda språket är också ofta bekvämare att uttrycka sina åsikter och behöver mindre mental energi för att göra sig förstådda.

Dessutom kan språket även bidra till vem verkets publik blir – jag har märkt att föreställningar vars huvudsakliga scenspråk är svenska lätt uppfattas som otillgängliga, t.o.m. av teaterproffs som i andra fall mycket väl kan tänka sig att gå och se icke-textuella föreställningar eller föreställningar på ett annat språk. Språket påverkar alltså inte enbart konstnärernas identitet inom gruppen, utan även åskådarnas identitet i förhållande till verket.

Det egna modersmålet måste vara ett speciellt viktigt arbetsredskap för den som skriver dramatik. Är det för dig även något utöver detta?

Jag är uppvuxen i ett enspråkigt svenskt hem i Karleby, dvs. i en tvåspråkig miljö där finskan var majoritetsspråket. Karleby ligger mer eller mindre precis på språkgränsen – norrut talas mest finska, söderut mest svenska – och därför upplevde jag under min uppväxt stadens identitet, särskilt den svenskspråkiga befolkningens, som lite kluven.

Som svenskspråkig kunde man inte helt och hållet relatera till den finskspråkiga majoritetskulturen men inte heller till grannkommunerna där många enbart tittade på svensk TV och var rädda för att tala finska. I mig stärktes denna känsla av kluvenhet i och med att jag inte talade någon lokal dialekt, min mamma var uppvuxen i en svensk språkö utanför Kotka och därför talade vi bara högsvenska hemma. M.a.o. talade jag "fel" sorts finska och svenska, vilket har bidragit till en känsla av rotlöshet som jag känner av än idag.

Samtidigt har mitt modersmål gett mig tydliga fördelar, inte minst vad gäller arbete och nätverksmöjligheter. "Vi skulle behöva någon som kan svenska så vi tänkte på dig", är en inte helt ovanlig kommentar för mig. Den gör mig ibland lite paranoid och får mig att undra om mitt modersmål är min enda värdefulla merit och om alla arbetsmöjligheter kommer att sina om svenskan skulle mista sin ställning som nationalspråk.

Så för att sammanfatta kan jag säga att för mig är mitt modersmål ett oerhört värdefullt kontaktnät och en resurs som hjälper mig att skilja mig ur mängden, samtidigt som jag också ibland upplever det som ett hinder, en glasvägg som hindrar mig att från relatera/förstå vissa begrepp eller referenser, från att nå mitt mål möjligast snabbt och effektivt, eller som något som utesluter mig ur en gemenskap.

Påverkar den språkliga identiteten dina verk?

Jag skriver inte pjäser uttryckligen om hur det är att vara svenskspråkig i Finland, men i många av mina verk så är nog utanförskap ett återkommande tema. Det kan jag koppla till bl.a. min språkliga identitet (även om min språkliga identitet naturligtvis också består av mycket annat). Sedan är jag också intresserad av att skildra saker och ting på ett mångsidigt sätt, vilket jag tror är indirekt kopplat till min språkliga identitet, t.ex. till den insikt man får som barn, när man inser att man kan använda olika namn för samma sak. Eller när man som vuxen märker att man förändras lite beroende på vilket språk man talar. Eller hur lika folk kan vara, trots att de talar olika språk.

Hur upplever du din identitet som dramatiker och scenkonstnär? Språkligt och i förhållande till din egen bakgrund, din geografiska härkomst och annars?

Som teaterkonstnär identifierar jag mig som utbildad, medelklass, finlandssvensk som bor i Helsingfors med ett kulturellt och geografiskt påbrå från norra svenska Österbotten, och ett andligt påbrå från Irland där jag tillbringade några väldigt formativa år. M.a.o. har jag en koppling till många platser, men har inte bott tillräckligt länge på någon av dem för att känna att jag verkligen "tillhör" en viss, specifik plats.

Jag identifierar mig alltså som någon som ofta faller lite mellan stolarna, som inte alltid fattar det som andra anser självklart.

(TINFO 30.10.2018)

Ursprunglig artikel här

Teater Viirus starka självkänsla möjliggör risktagning

Jussi Sorjanen, ny konstnärliga ledare på teater Viirus har tidigare verkat bl.a. som chef för Teatteri Vanha Juko i Lahtis och som regissör vid Kajana Stadsteater. Sorjanen står också i beråd att tillträda som medlem i scenkonstkommissionen vid Centret för konstfrämjande.

Vem är Jussi Sorjanen? Hur är din identitet uppbyggd?

Om jag vore tvungen att sammanfatta min identitet i denna kontext, skulle jag göra det så här:

Jag är en halvbildad 32-årig man som föddes i en lärarfamilj i Joutsa år 1986 och som upplevt en lycklig men av förluster tyngd barndom i Heinola upp till 18 års ålder, senare har jag vuxit till mig i Lahtis, Tammerfors och Helsingfors och är pappa till en liten pojke.

Jag drömde om att bli musiker, filmregissör, producent och författare tills jag år 2006 kom att göra civiltjänst på Teatteri Vanha Juko i Lahtis. Tre år senare blev jag tillsatt som nämnda teaters konstnärliga ledare i en ålder av 22 år, varefter jag våndades i två år tills saker och ting började löpa.

Sedan dess har jag mer eller mindre vågat uttala att det är mitt yrke att göra teater och vara teaterchef, och att detta är en stor del, om inte den enda, av min identitet.

Jag är djupt medveten om att jag på många sätt är privilegierad. Man kan börja nysta i saken genom att konstatera att jag får reflektera kring och göra konst på månadslön åtminstone under de inkommande 4,5 åren. Och jag har fått göra så sedan år 2009. Jag får dela min vardag och min fest med osedvanligt fiffiga, trevliga och begåvade människor båda på arbetet och i det civila.

Jag har också småningom insett att jag har en del makt. Som konstnärlig chef och regissör för Viirus deltar jag i besluten om vad som görs på teatern, vilka det är som gör teater och hur de gör det de gör. Dessutom kommer jag under nästa period att sitta i scenkonstkommissionen vid Centret för konstfrämjande. Där är jag med och bestämmer om en betydande summa pengar, bl.a. om det fria fältets verksamhetsbidrag och enskilda arbets- och projektstipendier. Visst finns det många människor som har mer makt än jag men många fler har mindre.

På grund av detta är frågorna om makt och ansvar akuta för mig. Ännu för ett halvt år sedan förberedde jag mig andligen för en 18-årig pappaledighet / frilanstillvaro. Jag skrev mejl till teaterchefer med svettiga händer, försökte boka möten och planerade stipendieprojekt. En frilansare är väldigt långt beroende av teaterchefer och stipendienämnder.

Ett halvt år senare är jag både teaterchef och stipendieutdelare. Jag vet inte om jag är en beslutsfattare till min identitet, men på något sätt känns positionen relativt naturlig för mig, det ska medges. När man gjort en sådan iakttagelse bör man vara noga med att inte låta makten korrumpera en. När det gäller mig skulle en sådan korruption troligen ta sig uttryck som något slag av likgiltighet eller lättja.

Å andra sidan är det inte helt nytt för mig att vara i en beslutsfattande position, eftersom jag i många år samtidigt var konstnärlig ledare på Teatteri Vanha Juko och medlem i Tavastlands konstkommission. I princip är det bara kontexten som blivit en annan och större och därmed har makten och ansvaret vuxit.

***

Jag är intresserad av konflikten mellan moral och handling. Det här har bl.a. att göra med just privilegier och att avstå från dem. I princip anser jag att en av människans vackraste egenskaper är förmågan att säga nej. Att avstå från att göra något sådant, som man kunde göra i kraft av sin position eller sina resurser.

Bland annat det här grubblade jag över när min rekrytering som Viirus konstnärliga chef offentliggjordes. En kompis till mig gjorde samma dag en facebook-uppdatering där hen frågade: ”Finns det en enda statsandelsteater i Helsingfors med en kvinnlig chef?” Naturligtvis tolkade jag det som en kommentar till min anställning.

Jag tänkte att jag i princip borde ha avstått från tjänsten, eftersom jag hör till den privilegierade skaran av heterosexuella, vita cis-män, som på det hela taget just nu borde avstå från sin makt och inte roffa åt sig mer. Men jag avstod inte. Mina egna intressen gick före principen, i det här fallet vägde principen lätt. Naturligtvis ångrar jag inte att jag inte tackade nej, men som sagt, jag är medveten om mina privilegier och därför strävar jag efter självreflektion.

Du arbetar nu som chef för en svenskspråkig fri grupp, Teater Viirus på Busholmen. Hurdan är den verkligheten? Vilka särdrag har den, vilka konstnärligt-andliga rikedomar?

Till att börja med borde man säkert tala om Viirus referensram, d.v.s. statsandelsteatrarnas särdrag i förhållande till det övriga finländska teaterfältet.

Som jag ser det ligger gruppteatrarnas särdrag i att de är grundade med tanken; just vi vill arbeta tillsammans. Denna mentalitet bär med sig en gåva, en väldigt stor motivation. Man kan jämföra det med ”företagaranda”, där den egna butikens konstnärliga och ekonomiska framgång är en enormt stor sak. Dessutom går repertoarplaneringen ofta via ensemblen. Teatercheferna bestämmer inte själva, utan det finns kanske mer kvalitetskontroll och gemensamt tänkande bakom planeringen än på större teatrar.

Ett långsiktigt samarbete föder ett egenartat och unikt teaterspråk. Åtminstone i teorin. Jag tycker att det här har hänt såväl på KOM-teatern, Ryhmäteatteri, Q-teatteri som på Viirus. Man kan säga att dessa teatrar äger ett släktskap både på basen av organisation och konstnärliga utgångspunkter.

Om vi ser på strukturerna kan man säga att Viirus självklara särdrag är att våra produktioner i huvudsak uppförs på svenska.

Ett annat strukturellt särdrag är GUEST-repertoaren. De andra statsandelsteatrarna ägnar sig inte åt en lika bred gästrepertoar som Viirus. Det här är en intressant kombination både i praktiken men också –enligt mig – som konstnärlig-andlig rikedom, som frågeställaren så vackert formulerade saken.

Jag har nu arbetat på Viirus under den här hösten, redan efter ett par månader började det kännas som om jag befunnit mig där en längre tid. Det berättar framförallt om Viirus goda självkänsla.

Den goda självkänslan syns också som en stark förmåga till risktagning i repertoarplaneringen. Viirus är en av få teatrar som har satt upp europeiskt drama, bl.a. tyskt nutidsdramatik, helt oförväget. Jag uppskattar stort denna egenskap och vill värna om den. Jag vet inte vad det betyder i praktiken, det får tiden utvisa.

Diskussionskulturen på teatern är förvirrande öppen, intelligent och demokratisk. Det känns som om alla får uttala sig och alla blir hörda, hörda på allvar. Allas iakttagelser är värdefulla. Man kör inte över folk. Detta är möjligt då alla kan sin sak men också har kläm på helheten, Viirus stora konstnärligt-andliga linje. Det är svårt att sätta ord på denna linje, men nyckelorden för mig är åtminstone mod, utveckling, ensemble, gemenskap, samhälle, noggrannhet, analys, intelligens, etik, flit, öppenhet, utmaning, rakhet, skicklighet.

(TINFO 31.10.2018)

Ursprunglig artikel här

TEATERNYTT I FINLAND

Performancegruppen Oblivia visas stort i Mannheim i november

Oblivia är en Finlands mest internationellt kända performancegrupper. Senast sågs Oblivia på Helsingfors Festspel med föreställningen Children and Other Radicals som fick ett fantastiskt mottagande. Nu i november har NTM – Nationaltheater och zeitraumexit bjudit in Oblivia till Mannheim för en Oblivia helhet, “4 x Oblivia in Mannheim”. Fyra verk av Oblivia visas och gruppen håller en workshop: Nature Theatre of Oblivia, Annika Goes Stand-Up, Light & Easy, The Rave and Do What You Saw: Money & Me (workshop). Light & Easy är Oblivias senaste verk och den har förhandsföreställning i Mannheim.

Föreställningarna och workshopen är delar av Kultur Aus Finnland festivalen, i Baden-Württemberg regionen i södra Tyskland från 9 till 25 November 2018. Festivalen organiseras av Finnland-Institut, Deutschland i samarbete med Business Finland / Visit Finland och flera lokala och finländska partner.

4 x OBLIVIA IN MANNHEIM
22.11. Nature Theatre of Oblivia, NTM – Nationaltheater, Mannheim (D)
23.11. Annika Goes Stand-Up, zeitraumexit, Mannheim (D)
24.11. Light & Easy, zeitraumexit, Mannheim (D) preview
23.–24.11. The Rave, zeitraumexit, Mannheim (D)

Nature Theatre of Oblivia

Oblivia skapar en finländsk skog på scen i en meditativ föreställning med skogens växter, djur och ljud. Föreställningen påverkar publiken som en skogspromenad, och visar också skogens dolda sidor. Skogen som ett sinnestillstånd, skogen som en plats att vara i. Premiären var på Theater Rampe 2017.

Annika Goes Stand-Up

Annika Tudeer, Oblivias konstnärliga ledare debuterade som stand-up comedienne våren 2016 på Mad House. Annika Goes Stand-Up är en anarkistisk, vansinnigt rolig och ibland mycket sorglig uppdatering om vad som rör sig i tiden och i Annikas sinne.

Light & Easy

En liten föreställning om tid, sorg och död. Den improviserade föreställningen bär ett lätt bagage och behandlar stora teman. Light & Easy är en del av en större föreställningsserie som undersöker temat förträngning. Följande stora verk Verdrängen Verdrängen Verdrängen har premiär på Theater Rampe i Stuttgart.

The Rave (videodokumentation)

Oblivia´s The Rave hade premiär 2015. Det är live stream performance där publiken är på en annan plats än uppträdarna och följer deras svettiga arbete från en filmduk. I Mannheim visas videodokumentationen av The Rave.

Workshop: Do what you saw: Money & Me

I samband med föreställningarna organiserar Oblivia en workshop i Mannheim. Oblivias "do what you saw" metod lärs ut för att studera pengar och ekonomiska strukturer.

Oblivia är känd för sina grandiosa idéer och minimalistiska föreställningar. Oblivia publik har lärt sig att förvänta sig oväntade, typiska Oblivia upplevelser. Oblivias kärna består av Meri Ekola, Alice Ferl, Timo Fredriksson, Tua Helve, Anna-Maija Terävä och Annika Tudeer.

Pressbilder: oblivia.fi/press
Mera om verken och Oblivia: oblivia.fi

Information och intervjuförfrågningar

Katja Tolonen, Informatör, PR byrån Röd
katja(a)rodrod.fi , 050 492 2017

Wusheng Company har vunnit den internationella Peking opera tävlingen i Kina

Wusheng Company var inbjudet att utföra och samtidigt delta i Peking Opera-tävlingen i Peking. Tävlingen var en del av den traditionella kinesiska operakulturveckan I oktober. Wusheng Company vann den internationella serien av Peking Opera Aria Cup-tävlingen med ett utdrag av den Sista krigaren. I den internationella serien fanns 17 deltagare från hela världen.

Ursprunglig artikel här

UKM: Arbetsgruppens förslag till centrala mål för konst- och konstnärspolitiken

En arbetsgrupp har lag fram 21 förslag till centrala mål för utvecklandet av konst- och konstnärspolitiken. Förslagen delas in i tre teman: konstens samhälleliga betydelse, finansieringen av konst och konstnärers utkomst. Förslaget till riktlinjer och mål överräcktes till Europa-, kultur- och idrottsminister Sampo Terho den 30 oktober.

Enligt arbetsgruppen har konsten, konstarterna och konstens verksamhetsmiljö samt utgångspunkterna för konstnärligt arbete har förändrats och fortsätter att förändras konstant. Konstens och konstnärens ställning i samhället och stödstrukturerna för främjandet av konsten har inte förändrats i samma utsträckning. Man satsar inte tillräckligt på konst och kultur i förhållande till hur stor roll dessa spelar i utvecklingen av samhället och ekonomin.

Arbetsgruppen föreslår att konstens och kulturens andel i statsbudgeten ökas till en procent av de totala budgeterade utgifterna senast år 2023. Budgetfinansieringens andel utökas i relation till anslag för konst och kultur som finansieras med vinstmedel från penningspelsverksamhet, nivån på konstnärsstipendierna blir en och en halv gång högre och man utreder hur man kan ombilda konstnärsstipendierna till sådan finansiering som gör det möjligt att utföra konstnärligt arbete i ett anställningsförhållande.

Inom konstens finansierings- och stödformer beaktar man skillnaderna mellan olika konstarter men också deras gemensamma drag. Arbetsgruppens övriga förslag hänför sig bl.a. till Centret för konstfrämjandes roll och förnyandet den kollegiala bedömningen.

De viktigaste punkterna i arbetsgruppens förslag

Konsten ska ges en sådan plats i samhällets kärna som motsvarar dess ökade betydelse för samhället

Det är viktigt att identifiera konstens kulturella, sociala, miljömässiga och ekonomiska effekter. Konsten ska ses som en del av den växande servicesektorn och näringsverksamheten. Statens finansiering av konsten bör utökas, och även andra förvaltningsområden än förvaltningsområdet för kultur ska delta i finansieringen.

Finansieringen av konsten ska utvecklas strategiskt i enlighet med ekosystemtänkandet

Finansierings- och stödsystemen ska trygga det konstnärliga arbetet och konstarternas utveckling långsiktigt. Samtidigt ska strukturerna vara flexibla och också göra det möjligt att stödja konstnärliga aktiviteter som överskrider gränserna mellan olika konstarter. Modellen för kollegial bedömning av konst ska förnyas. De regionala strukturerna för konstfrämjandet ska förstärkas.

Konst är arbete och ska behandlas som sådant

Samhället kan fortfarande inte använda den investering som gjorts i konstnärerna i tillräcklig grad. Det konstnärliga arbetet ska göras jämlikt med de andra arbetsområdena och konstnärernas möjligheter att få sin utkomst av sitt konstnärliga arbete ska förbättras. Konstnärsstipendiernas eftersläpning bör åtgärdas. Det är också nödvändigt att ta reda på om det vore en ändamålsenlig lösning att ombilda konstnärsstipendierna till sådan finansiering som gör det möjligt att utföra konstnärligt arbete i ett anställningsförhållande och att förstärka konstnärens socialskydd.

Upplysningar:

- Paula Tuovinen, direktör, arbetsgruppens ordförande, Centret för konstfrämjande, tfn 0295 330 703
- Petra Havu, arbetsgruppens sakkunnigsekreterare, kulturråd, undervisnings, och kulturministeriet, tfn 02953 30185
- minister Terhos specialmedarbetare Toni Kokko, tfn 02953 30113

Riktlinjer för konst- och konstnärspolitiken: Arbetsgruppens förslag till centrala mål för konst- och konstnärspolitiken Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2018:36

Läs mer

UKM: Statsandelarna för konst- och kulturinstitutionerna slogs fast

Europa-, kultur- och idrottsminister Sampo Terho har bekräftat förslaget till konst- och kulturinstitutionernas statsandelar för 2019. Teatrarna får 51,1 miljoner euro och orkestrarna 18,5 miljoner euro. Museerna föreslås få ett statsunderstöd på 35,1 miljoner euro.

Ministern fattade också preliminärt beslut om anslagen för teatrarnas och orkestrarnas riksomfattande och regionala verksamhet samt för orkestrarnas utvecklingsprojekt.

Konst- och kulturinstitutionernas statsandelssystem är kalkylerat. Finansieringen bestäms på basis av årsverken och det pris per enhet som slagits fast för dem. Förutsättningen för att statsandelarna ska betalas ut enligt de summor som slagits fast är att riksdagen godkänner budgetpropositionen för 2019.

Teatrarna

Teatrarna tilldelas 2 469 årsverken. Antalet är samma som för i år. Årsverkens pris per enhet uppgår till 52 225 euro. Priset per enhet, inklusive mervärdesskatt, 54 366 euro. Inga nya teatrar tog med i statsandelssystemet.

I den preliminära uppdelningen av anslagen riktade ministern 3 220 000 euro i understöd som beviljas beroende på prövning till regional, dans- och barnteaterverksamhet, till svenskspråkig teaterverksamhet, till turnéverksamhet och till utvecklingsprojekt.

Statsandelssystemet:

Upplysningar:
- teatrar: Katri Santtila, kulturråd, tfn 02953 30285

Läs mer

Lea-priset till Laura Ruohonens pjäs

Lea-priset för bästa text 2017 har delats ut på en läsdramakväll som stadsteatern i Lahtis ordnade 24.10.2018. Vinnare är Laura Ruohonens Tippukivitapaus.

De övriga finalisterna var Christoffer Mellgrens Landet, E.L. Karhus Prinsessa Hamlet och Sanna Hietalas Saalistajat.

Juryn var imponerat över nivån på texter som deltog i tävlingen, sammanlagt över 30 stycken.

Vinnaren karakteriserar de: “ Laura Ruohonens pjäs Tippukivitapaus är en sammankomst av fria associationer och skickligt berättande. Texten lämnar mycket utrymme för fantasin, ingenting är förutspåbart i dess handlingar. Ruohonens anarkistiska sätt att använda och skapa språket, från lyrik till nonsense, är befriande läsning. Vi hoppas att Tippukivitapaus fungerar som ett exempel på att barnteater kan vara högklassig dramatik.”

Juryn bestod av kritiker Maria Säkö, dramatiker Hanna Åkerfelt och regissör Heta Haanperä.

Lea-priset har delats ut sedan 1985 av Finlands Dramatiker och Manusförfattare rf.

Finlands äldsta utbildning i skådespelarkonst fyller 110 år

Konstuniversitetets Teaterhögskola firar den svenskspråkiga utbildningen i skådespelarkonst i samband med Cefistos årliga finlandssvenska teaterdagar som går av stapeln den 18-19 november. Jubileumsfirandet lyfter bland annat fram utbildningens starka nordiska kopplingar. I jubileumsårets program ingår också musikteaterpjäsen Familjen Bra, baserad på Joakim Pirinens kritiska texter om kärnfamiljen som ideal. Pjäsen har premiär den 13 november.

Den svenskspråkiga utbildningen i skådespelarkonst etablerades 1908 som Svenska Teaterns elevskola. Detta var av stor betydelse, bland annat för att man på den tiden uppfattade finlandssvenska som ett olämpligt scenspråk och största delen av den tidens skådespelare kom från Sverige. Den inhemska utbildningen innebar ett steg i en ny riktning.

1965 fick skolan namnet Svenska Teaterskolan i Helsingfors. 1979 uppgick utbildningen i den nygrundade Teaterhögskolan, och sedan 2013 har utbildningen haft sitt hem på Konstuniversitetets Teaterhögskola.

Utbildningsprogrammets ledande lärare och professorer har under årtiondenas gång inkluderat Nicken Rönngren, Gerda Wrede, Kristin Olsoni, Marianne Möller,Asko Sarkola, Martin Kurtén, Dick Idman, Erik Söderblom och Anders Carlsson, som blev utbildningsprogrammets senaste professor år 2016. Just nu studerar 24 personer vid utbildningsprogrammet. Totalt har över 550 personer studerat skådespelarkonst på svenska under åren 1908-2018.

Finländsk pedagogik intressant i Norden

Den svenskspråkiga utbildningen i skådespelarkonst har traditionellt haft starka internationella kopplingar. Detta kunde bl.a. ses i den arbetsenkät för skådespelare som Teaterinfo Finland TINFO publicerade 2017, där upp till 20 % av utbildningsprogrammets alumner berättade att de bor och arbetar utomlands.

Programmet har extra starka band till det övriga Norden: studerande kommer till Teaterhögskolan från alla de nordiska länderna, och dessutom gör många av studeranden antingen sin arbetspraktik eller en utbytesperiod i ett annat nordiskt land. Flera av programmets lektorer och lärare kommer också från de övriga nordiska länderna.

”Inom kulturbranschen är man ofta intresserad av de centraleuropeiska strömningarna. Trots det har vi god anledning att satsa på Norden – de övriga nordiska länderna är nära, vi har en gemensam värdegrund och våra samhällen liknar varandra i mycket. I övriga Norden är man också mycket intresserad av Teaterhögskolans skådespelarutbildning på svenska. Den viktigaste orsaken är den finländska pedagogiken, som uppfattas som progressiv”, berättar utbildningsprogrammets ledare, svensken Anders Carlsson.

Jubileumsårets evenemang

I jubileumsårets evenemang ingår bland annat pjäsen Familjen Bra, framförd av kandidatstuderande från det svenskspråkiga utbildningsprogrammet i skådespelarkonst, och – som en del av Cefistos finlandssvenska teaterdagar – ett seminarium om skådespelararbetets nuläge och framtidsutsikter. Dessutom kommer arkivmaterial från det svenskspråkiga utbildningsprogrammet att publiceras digitalt. I materialet ingår bland annat video- och audioupptagningar från undervisning och föreställningar från år 1987 framåt.

Musikteaterföreställningen Familjen Bra

Familjen Braär en musikteaterföreställning framförd av tredje årets skådespelarstuderande. Föreställningen har premiär den 13 november på Teaterhögskolan. Familjen Brabehandlar kärnfamiljen som ideal och hur attraktivt det idealet fortfarande är, trots att samhällets normer och ideal i övrigt faller sönder. Musiken spelar en central roll i pjäsen: kärnfamiljen finner sin efterlängtade och kanske oundvikliga ventil i rock n’ roll. Pjäsen har regisserats av Anders Carlsson.

Läs mer om pjäsen och köp biljetter.

Mer information:
Anders Carlsson, professor, Utbildningsprogrammet i skådespelarkonst, Konstuniversitet.
Tel. +358 50 304 2746, anders.carlsson(a)uniarts.fi

TINFO BETJÄNAR

TINFO delar ut tre pris på Thalia-festen – föreslå priskandidater

Teaterinfo Finland (TINFO) delar ut tre pris till meriterade teaterkonstnärer. Thalia är ett hederspris som delas ut till en eller fler föreställningar. Det traditionella Illusionist-priset ges till en person eller en yrkesgrupp inom teatern, som genom sitt arbete på ett avgörande sätt höjt kvaliteten på teaterns verksamhet. TINFO-priset ges till en person eller en part som gjort teaterkonsten synlig eller fördjupat kunskapen om den.

Förslag till priskandidater tas emot fram till den 10.12.2018 via dessa länker:

Thalia-priset

Illusionist-priset

TINFO-priset

Prisen delas ut på Thalia-festen den 11 mars 2019.

Länk till prisnyheter år 2017

TINFO stipendium för översättning

Teaterinfo Finland (TINFO) delar ut 25 000 euro som stipendier för översättning av finska pjäser, dramatiseringar och textning av föreställningar.

Expertgruppen som besluter om TINFO-stipendiet sammanträder fyra gånger per år. För nästa ansökningsomgång bör ansökningar med bilagor skickas in senast den 22.11.2018.

Syftet med stipendierna är att göra finsk dramatik känd utomlands. Urvaldsmetoden för översättningsstipendierna är kollegial utvärdering. TINFO-stipendiet betalas direkt till översättaren.

Läs mer

Eventuella frågor kan skickas till: tinfo(a)tinfo.fi

Anmäl din premiär på vår nya webb-blankett

Teaterinfo Finland (TINFO) samlar in uppgifter om de finländska teatrarnas premiärer i en öppen webb-tjänst.

Det lönar sig att inledningsvis kontrollera att din teater finns i TINFOs söktjänst Teatterihaku. Om du vill uppdatera din teaters uppgifter eller registrera en ny teater, använd denna blankett. De kommande premiärerna anmäls å sin sida på denna blankett.

OBS! Från och med hösten 2018 börjar vi även samla in amatörteatrarnas premiärer i vår premiärlista. Välkomna alltså att anmäla era uppgifter!

Eventuella frågor angående blanketterna: tinfo(a)tinfo.fi

TINFO på sociala medier

TINFO betjänar också på sociala medier.

Twitter: @tinfotweets
Facebook: @tinfoteatterintiedotuskeskus
Instagram: theatreinfofinland

Det lönar sig att följa oss. Vi publicerar TINFO-nytt och andra nyhetsbrev på sociala medier, samt även enskilda nyheter och tips om aktuella ansökningar. På våra Facebook-sidor är du bland de första som kan läsa Hanna Helavuoris Anteckningar.

EVENEMANG

TIP-Fest | 7 - 11 Nov 2018, Turku

TIP-Fest presents the most versatile program of contemporary Finnish puppet theatre.

Explore the Program here!

Baltic Circle Festival | 13 - 18 Nov 2018, Helsinki

Internationella teaterfestivalen Baltic Circle ordnas igen i Helsingfors den 13.–18.11 2018. Festivalens repertoar
inkluderar inhemska premiärer av nyskapare inom scenkonst, internationella gästföreställningar och
delproduktioner från Australien, Kanada och Ryssland, poesi och spoken word och klubbkvällar.

Programme

De finlandssvenska teaterdagarna | 18-19 november 2018, Helsingfors

Cefistos finlandssvenska teaterdagar äger rum på Teaterhögskolan den 18-19 november. I programmet ingår bl.a. workshoppar om #metoo och teatrarnas publikarbete, en paneldiskussion om utbildningens historia och pedagogik där tidigare ledare för den svenskspråkiga skådespelarutbildningen medverkar, musikteaterföreställningen Familjen Bra, samt en dokumentärteaterföreställning framförd av studerande från årskurs ett.

Programmet innefattar också ett seminarium om framtidens skådespelararbete och -utbildning där nordiska experter inom skådespelarkonst deltar.

Svenska Teaterns nya teaterpris Skillnaden kommer också att delas ut för första gången under teaterdagarna.

Se programmet för de finlandssvenska teaterdagarna (pdf).

Anmälningslänken www.lyyti.in/s110ar

Mer information:

Emilia Koivunen, kommunikationschef, Konstuniversitets Teaterhögskola.
Tel. +358 46 921 5364, emilia.koivunen(a)uniarts.fi

Lonely in the Rain? Festival | 28 Nov - 1 Dec 2018, Joensuu & Outokumpu

The 16th edition of the Lonely in the Rain? – festival for contemporary dance, performance and improvisation, presents a selection of new trends within the performing arts in Outokumpu and Joensuu, Finland.

Lonely in the Rain? is 28.11.-1.12.2018, Joensuu & Outokumpu

FINFRINGE Festival | 10 - 12 May 2019, Turku

The first Fringe Festival in Turku, FINFRINGE, will take place on the three stages of Åbo Svenska Teater and its immediate surroundings from May 10th to 12th, 2019.

www.finfringe.fi

STIPENDIER OCH BIDRAG

Centret för konstfrämjande: Att söka nu | Ansök senast 15.11.2018

Projektstipendier
Ansökningstid: 01.10.2018 - 15.11.2018

Projektstipendierna är avsedda för yrkeskonstnärer och arbetsgrupper som konstnärerna bildar. Sökande kan även vara en enskild näringsidkare (firma).
Stipendierna är avsedda för enskilda projekt som genomförs inom konstarten under 2019–2020. Projektet ska dock inledas samma år som stipendiet beviljats.

Läs mer

Stipendier för främjande av kulturell mångfald
Ansökningstid: 01.10.2018 - 15.11.2018

Stipendierna är avsedda för enskilda konstnärer och arbetsgrupper. Sökande kan även vara en enskild näringsidkare (firma).
Stipendierna för främjande av kulturell mångfald är avsedda att

ge konstnärer som tillhör olika kulturminoriteter och migranter bättre möjligheter att utöva konstnärlig verksamhet och delta jämbördigt i konstlivet i Finland
stödja konst- och kulturprojekt i Finland som främjar kulturell mångfald, interkulturell växelverkan och antirasism.

Stipendierna är avsedda för enskilda projekt som genomförs under 2019–2020. Projektet ska dock inledas samma år som stipendiet beviljats.

Läs mer

Mobilitetsstipendier
Ansökningstid: 29.08.2018 - 15.11.2018

Mobilitetsstipendierna är avsedda för yrkeskonstnärer och arbetsgrupper som de bildar samt för sakkunniga inom konst. Sökande kan även vara en enskild näringsidkare (firma). Stipendiet är avsett för privatpersoner, inte för sammanslutningar.
Mobilitetsstipendierna är avsedda för utlandsresor. Resan ska anknyta till ett projekt som är konstnärligt betydelsefullt eller av betydelse för någon konstart, inom vilket den sökande uppträder eller visar sin konst utanför Finland. Stipendiet kan också beviljas för arbete vid ett konstnärsresidens och då krävs inte att konstnären uppträder.

Läs mer

TINFO stipendium för översättning | Ansök senast 22.11.2018

Teaterinfo Finland (TINFO) delar ut 25 000 euro som stipendier för översättning av finska pjäser, dramatiseringar och textning av föreställningar.

Expertgruppen som besluter om TINFO-stipendiet sammanträder fyra gånger per år. För nästa ansökningsomgång bör ansökningar med bilagor skickas in senast den 22.11.2018.

Syftet med stipendierna är att göra finsk dramatik känd utomlands. Urvaldsmetoden för översättningsstipendierna är kollegial utvärdering. TINFO-stipendiet betalas direkt till översättaren.

Läs mer

Eventuella frågor kan skickas till: tinfo(a)tinfo.fi

Kulturfonden Novemberansökan

Privatpersoner och arbetsgrupper

Vi beviljar bidrag till privatpersoner och arbetsgrupper som är aktiva inom utbildning, forskning, konst och kultur.

Läs mer

Doktorandstipendier

Stipendier för doktorandstudier inom pedagogik, humaniora, samhällsvetenskaper, naturvetenskaper och medicin. Ansökan görs på svenska såvida det inte finns en särskild motivering till ansökan på annat språk.

Läs mer

Samfund/projekt

Vi beviljar bidrag till organisationer med verksamhet inom utbildning, forskning, konst, kultur, föreningsliv och medborgaraktiviteter.

Läs mer

Arbetsstipendier

Professionella konstnärer, hantverkare, kulturjournalister och kritiker kan ansöka om stipendium för eget konstnärligt arbete på heltid för ett till tre år.

Läs mer

Samfund/verksamhet

Vi beviljar verksamhetsbidrag till organisationer med verksamhet inom utbildning, konst, kultur, föreningsliv och medborgaraktiviteter.

Läs mer

OPEN CALLS

Fler aktuella stipendier och bidrag: Stipendievakten (på finska) och Fyrk.fi.

Labbet söker uppgifter om svenskspråkiga urpremiärer

Visste ni att:

… omkring 50 urpremiärer gick av stapeln i Svenskfinland på professionella teatrar och amatörteatrar under sommaren 2017 och spelsäsongen 2017-2018?
… att 25 uppsättningar av 47 kartlagda, har framförts av kollektiv eller icke-yrkesverksamma dramatiker?
… att 15 uppsättningar av 47 kartlagda, har skrivits av en på svenska yrkesverksam dramatiker i Finland?
… att av 47 kartlagda uppsättningar var 16 skrivna av personer i åldern 50-70+, 14 av personer i åldern 35-50, 9 av personer upp till 35 års ålder och 8 av arbetsgrupper i olika åldrar?
… att av de urpremiärer som haft en namngiven dramatiker, var 21 skrivna av kvinnor, 15 av män och 11 av arbetsgrupper bestående av både kvinnor och män?

Om allt det här och mer (liksom en förteckning över urpremiärerna) kan ni läsa i Labbets antologi DEN ANDRA NATUREN: PJÄSER AV PIPSA LONKA, SUSANNE RINGELL OCH JOAKIM GROTH & ANDERS SLOTTE (2018). Nu söker Labbet information om svenskspråkiga urpremiärer från sommaren och hösten 2018 till den andra delen i den Boismanska pjäsantologiserien som utkommer i augusti 2019. Sänd följande uppgifter till labbetrf@gmail.com:

Titel, Dramatiker, Möjlig översättare, Regissör, Scenograf, Kostymör, Ljuddesigner, Ljusdesigner, Hår- och maskplanerare, På scenen, Produktion (teater/grupp), Datum och plats för urpremiären

Läs mer

Open Call Theatertreffen Stückemarkt 2019 | Deadline 11 Nov 2018

The open call for Theatertreffen Stückemarkt 2019 for theatre makers, artists and playwrights has just started and for the first time in our 40 year history, we are inviting artists worldwide to submit their latest theatre text or performance. Under the heading “What happens after the protest?”

Stückemarkt is searching for work that goes beyond descriptions of a status quo, imagines possible futures and seeks new forms of artistic-activist interference. We are particularly interested in young authors and artists who explore new narrations and perspectives and develop innovative artistic languages. From among the submissions Stückemarkts jury of renowned international artists will select a total of five texts/performances to be presented as part of Theatertreffen 2019.

This year’s Stückemarkt jury are: Mette Ingvartsen (choreographer and dancer, Brussels), Branden Jacobs-Jenkins (playwright, New York), Amir Reza Koohestani (director and playwright, Teheran), Wiebke Puls (actress, Munich) and Maria Nübling (dramaturge and head of Stückemarkt, Berlin).

Every year in May Theatertreffen, the most important German theatre festival, convenes theatre makers, journalists and guests from around the globe in Berlin. Since 1978 Theatertreffen’s Stückemarkt has been an integral part of the festival. As the oldest initiative for promoting contemporary playwriting in German-speaking countries – and as of 2012 also performance art – it has been successfully engaged in the long-term support and development of playwrights and performance artists for over 40 years. Stückemarkt is a forum for exchange between international playwrights, performance artists, theatre-makers, festival curators, publishers and critics.

You’ll find more information about the application criteria in the open call on our website both in German and English.

Contacts:

Maria Nübling
Dramaturge Theatertreffen/ Head of Stückemarkt
maria.nuebling(a)berlinerfestspiele.de
Theatertreffen 3.-19. Mai 2018
www.theatertreffen-blog.de

Call for GAP LAB Co-Production Applications 2020 | Deadline 15 Nov 2018

Zodiak – Center for New Dance and Globe Art Point are now jointly calling for applications for new contemporary dance works for the year 2020. The call is open until November 15, 2018.

Zodiak – Center for New Dance is a progressive dance organisation and the most significant production house of contemporary dance in Finland. The mission of Zodiak is to produce, present and promote works of high artistic quality and innovation.

This joint call is a part of Zodiak’s open call for the year 2020. The selected work will be presented as a part of Zodiak’s performance program.

Established in 2016 in, Helsinki Globe Art Point is an umbrella organization with a mission to enhance diversity in the Finnish art and culture scene by supporting the working circumstances, visibility and cultural political status of the non-Finnish-born artists and art workers resident in Finland.

This joint call is a part of Globe Art Point´s GAP LAB project supported by the Finnish Culture Foundation. In GAP LAB the selected/supported working groups and projects consist of non-Finnish-born artists living in Finland and Finnish born artists/art workers collaborating and creating together.

There are two possible production categories in this call:

1) The core of Zodiak’s activities is the program of premiere works / new creations, which Zodiak co-produces. The focus is on productions with a bold corporeal approach to contemporary dance and the performing arts. The curators will consider the originality and clearness of the initial idea and choreographic thinking, as well as the possible audience relations the performance will create.

Zodiak encourages the applicants to consider what kind of world relation their proposal contains. The starting points for the works can vary from the very personal to universal and social themes. The works can also take many forms. But whatever your approach is, could it offer the audience a new and unprecedented way to experience the world through the prism of contemporary dance?

The performance venue for the selected work is Zodiak Stage at the Cable Factory in Ruoholahti. Zodiak provides, in addition to partial financial support, the performance and rehearsal spaces, technical equipment and basic technical support. Zodiak will also include the performance in all its publications and communications (press releases, social media, newsletters etc), as well as cover the costs for pr and press photos (within Zodiak’s fixed fees).

The applicant will gather the artistic team (i.e performers, designers) and is responsible for the work to be completed. As Zodiak and Globe Art Point are only co-producers for the selected work, the applicants are required to also apply for other funding.

2) Proposals for Z-free. Z-free is a space for artistic try-outs and meditations, that will also be opened to the audience in a free demonstration session. Z-free concept can also include conversations taking different kind of forms, as well as small-scale workshops. The support for works within the Z-free concept consists mostly of studio time and of a small financial fee.

APPLICATION FORM is open from October 3 until November 15, 2018, here: https://zodiak.gruppo.fi/online-applications/index.php/762173/lang-en

Further information:

Artistic director Harri Kuorelahti / Zodiak, harri.kuorelahti(a)zodiak.fi

Managing director Tomi Purovaara / Globe Art Point, tomi.purovaara (a) globeartpoint.fi (general information of GAP LAB project)

Open Call: ASSITEJ Artistic Gathering Kristiansand, Norway | Deadline (extended) 15 Nov 2018

Are you an emerging artist aged 36 or below seeking international exchange and collaboration opportunities?

The Next Generation Program is an ASSITEJ initiative, designed to support artistic and cultural exchange and collaboration between young international artists interested in theatre for young audiences. It is a residency program for 25 artists from all over the world. About half of the participants will be recruited from Norway and the other Nordic and Baltic countries.

Welcome to an intensive and mind-blowing artistic and professional experience shared with your peers from all over the world, in the picturesque coastal town of Kristiansand, Norway!

The NG program at ASSITEJ Artistic Gathering 2019 (AAG2019) will include:

Theatre for young audiences’ performances from the official program of AAG2019 and the Nordic-Baltic fringe
Master classes and workshops led by recognized artists and industry professionals
Discussions and seminars around the theme “Toward the unknown – Confronting the present”, where we want to examine how different views on childhood are reflected in today’s performing arts around the world
Opportunities to engage with and join the Next Generation Network and ASSITEJ

ASSITEJ Norway and the SAND festival will provide:

Accommodation for 7 nights
All registration, theatre tickets, seminars, and access to workshops
3 meals a day
Facilitation of the program in partnership with the Next Generation Network and the Executive Committee

Next Generation participants are expected to fundraise for their own travel. However, applicants who are accepted to the program may apply for a partial travel grant from ASSITEJ, amounting to up to 500 USD per person. The number of travel grants is limited and dependent on funds raised through Friends of ASSITEJ.

Next Generation is an inclusive program and we urge artists with disabilities to apply.
Apply by filling out the registration form before 15 November 2018

Announcement of Next Generation participation 15 December 2018
Deadline for travel grants NG participants 7 February 2019
Announcement of travel grants medio March 2019
ASSITEJ Artistic Gathering, Kristiansand, Norway 2-7 September 2019

Hangö Teaterträff 2019 - Open Call | Ansök senast 18.11.2018

Hangö Teaterträff söker produktioner och föreställningskoncept för festivalen 2019. Genom en Open Call vill Hangö Teaterträff uppmuntra speciellt yngre, fria scenkonstnärer och arbetsgrupper att skapa nya verk som utmanar och breddar teaterbegreppet och den finlandssvenska scenkonsten. På basen av ansökningarna väljer Hangö Teaterträffs styrelse ut 1-3 verk att uppföras på Hangö Teaterträff 2019 och som också ska kunna presenteras på andra ställen. OBS! Eftersom ett finansieringsbesked som är väsentligt för Open Call-helheten är försenat, så senarelägger vi också deadlinen. Ny deadline för Open Call till Hangö Teaterträff 2019 är 18.11.2018.

Hangö Teaterträff erbjuder:

Föreställningsgage*. Summan på gaget beror på arbetsgruppens storlek och antalet föreställningar.
Teknisk hjälp i anknytning till föreställningarna
Handledning kring produktion och hjälp att förlänga spelperioden med andra samarbetsparter.
Tillgång till en mentor / outside eye som väljs i samråd mellan arbetsgruppen, HTTs ledning och Tinfo.
Boendekostnader och dagtraktamenten för max 4 personer för föreställningsdagar + 1 bygg-/repetitionsdag samt resekostnader inom Finland.

Ansökningskriterier:

Endast professionella arbetsgrupper. Kan gärna vara tvärkonstnärliga och flerspråkiga.
Verket ska endera vara ett uruppförande eller ha haft premiär inom det närmaste året.
Verket ska ha en nyskapande hållning.

Ansökningarna ska innehålla:

Beskrivning av arbetsgruppen
Tematisk beskrivning av föreställningen / föreställningskonceptet
Produktionsplan och preliminär teknisk rider.
Produktionsbudget och finansieringsplan

Kontaktinformation

*Hangö Teaterträff inväntar finansieringsbesked om att kunna ingå samproduktionsavtal med utvalda produktioner. Storleken på gaget och möjligheten till ytterligare produktionsstöd bekräftas under hösten 2018. För mer information: Jonas Welander welanderj[at]gmail.com +358 45 164 6004

Hangö Teaterträff arrangeras 6-9.6.2019

Läs mer

FinFringe Artist Call | Deadline 30 Nov 2018

Welcome to the FINFRINGE Artist Call! The first Fringe Festival in Turku, FINFRINGE, will take place on the three stages of Åbo Svenska Teater and its immediate surroundings from May 10th to 12th, 2019. The international artist call is open.

FINFRINGE is a performing arts festival open to everyone. Performances will be given a maximum of one hour of stage time. You bring your show to Turku, advertise your performance though provided marketing channels, and are responsible for setting up the performance and clearing the stage after your show. We will take care of the venue, pre-marketing, technical equipment and personnel, ticket sales, box office revenue payout, and one meal per day per ensemble member during the festival.

All performance genres and their combinations are welcome to apply. We are looking to showcase theater, circus, dance, puppetry, burlesque, storytelling, performance art, cross-artistic performances and more.

FINFRINGE does not restrict the genre, style, topic, or number of performers. You may submit a show that is currently performance-ready, in its beginning stages, or yet to be born.

FINFRINGE is looking for shows that dare to be their own. We believe that something personal is also of general interest, and a local view is globally important. A performance that gets under our skin, speaks to the viewer, arouses emotions and has a strong view is close to the heart of our FINFRINGE shark.

Environmental issues, such as the Baltic Sea, are important to us. We are interested in performances engaging with science and art, for example, a performance illustrating a scientific phenomenon. In addition to artists, we also hope to see scientists submit applications and suggestions for the festival.

The deadline for submitting the application ends on 30.11.2018 at 23.59.

Hordaland kunstsenter residency for writers, Norway | Deadline 30 Nov 2018

In 2019 Hordaland kunstsenter continues its themed artist-in-residence programme focusing on the various incarnations of writing in connection with art and art publishing.

Although art criticism has dominated the canon of art-writing in the 20th and early 21st century, non-expository, ‘involved’ forms of writing have long existed alongside the plastic arts. In the present this is evident in the increasing visibility of contemporary literary forms such as the artist’s novel, and historical forms of artist’s writing such as modernist concrete poetry.

Through sequential residencies hosted throughout the year, Hordaland kunstsenter hopes to create an ongoing forum for thinking about, reading, and disseminating forms of writing that cross thresholds between art criticism, philosophy, descriptive writing, artist’s statements, fiction, poetry, writing for performance, text art, and any other genres of writing that might be relevant.

Applications are invited from all kinds of arts professionals whose work significantly involves writing, typography, text and publishing. The residency is available both for individual artists as well as group projects or collaborations. Each residency lasts for 4 to 8 weeks and should focus on the development of new or existing projects that will be enriched through their stay at Hordaland kunstsenter.

The aim of the residency is to provide artistic professionals with a platform for research and production, one they may leave from with expanded possibilities, a broader network. Successful applicants will be provided with a fully furnished and equipped apartment in the vicinity of Hordaland kunstsenter. Travel costs will be covered the art centre along with a stipend to help cover the high cost of living in Norway.

Deadline: 30 November 2018

Find all details online

Theatertreffen International Forum: Open Call 2019, Germany | Deadline 15 Dec 2018

The International Forum is a 18-day scholarship programme that promotes young theatre makers from all parts of the world.

The open call is aimed at theatre makers up to the age of 35 from the fields of directing, acting, design, dramaturgy, writing, music, video, performance, choreography and other artistic disciplines. The International Forum sees itself as a platform for comprehensive theoretical and practical exchange. The programme includes the presentation of the invited theatre makers and their aesthetic practice in lectures, the participation in workshops held by renowned artists, experts from various disciplines and scholars, opportunities to see theatre productions invited to Theatertreffen and Stückemarkt, open space events and discussions on contemporary art as well as excursions into the diverse cultural landscape of Berlin.

The scholarship normally includes: all costs of participation for the programme tickets to Theatertreffen performances and Stückemarkt events, travel expenses (depending on the country of origin, the costs for the use of the cheapest travel option possible, will be completely or partially covered, or no travel costs will be covered at all), hotel accommodation with breakfast (excluding fellows resident in Berlin); per diem (according to the performance agreement, this depends on the country of origin and does not apply to fellows resident in Berlin), catering.

ACT Festival for emerging performing artists, Spain| Deadline 15 Dec 2018

ACT Festival is a call for emerging artists from the contemporary Performing arts scene. It is not just a Festival but also a Performing Arts Fair, attended by international programmers. This XVI edition will take place in Bilbao and Barakaldo (Spain) from 29th of May to 1st of June of 2019. There is a contest with different awards: ACT main award, ACT-DURI Korea award and ACT-BAD Bilbao award.

Deadline: 15 December 2018.

Call for Articles and Essays: The Art Form of Puppetry in the 21st Century | Deadline March 2019

Critical Stages/Scènes critiques, the journal of the International Association of Theatre Critics (AICT-IATC), invites material for its upcoming special issue #19 (June 2019) on the state of contemporary puppetry and how it has developed its multiple forms together with other stage traditions. This special issue will, of course, be by no means exhaustive. However, it will be an attempt to map at least some parts of a landscape that has changed rapidly in terms of artistic quality in recent years.

For more information

Contact
Margareta Sörenson sorenson.margareta(a)gmail.com and
Jean-Pierre Han jp.han(a)free.fr

WORKSHOPS

Workshop on Actor-Musicianship led by Jeremy Harrison 22-24 Feb 2019, Helsinki

This workshop gives an introduction to the world of actor-musicianship and explores how live music making connects with acting and performance, creating theatre that is music and music that is theatre.

Jeremy Harrison was one of the UKs leading actor-musicians before going on to lead the ground breaking Actor-Musician program at Rose Bruford College, one of England's premier drama schools. Jeremy has worked in theatre, film and television as a performer, MD, composer and director both in the UK and internationally and was a core member of John Doyle’s award-winning ensemble of actor musicians. Jeremy's unique approach to interdisciplinary training for performers with musical skills is at the heart of his recent book Actor-Musicianship, published by Bloomsbury/ Methuen Drama.

The workshop is aimed at professionals and students interested in combining and integrating skills in the field of performing arts, acting and music. You can be someone who masters their instrument or a beginner, we welcome all skill levels!

Workshop will be held in English.

Fri 22.2.2019 at 17.00-21.00
Sat 23.2.2019 at 10:00-17:00
Sun 24.2.2019 at 10:00-17.00

HIT Helsingin Huone, Karjalankatu 2, 2nd floor, Helsinki (Alppila)

Welcome performing arts professionals and students

Signing up and more info

Participants will be chosen in the order which they sign up.
(Min. 8 participants Max. 15 participants)

The workshop fee is 100 euro.
You will get payment details in a confirmation email after we have received your sign up.
Workshop fees will not be returned should the participant cancel their sign up later!

E-mail: info(a)hithelsinki.com
Facebook: www.facebook.com/HITHelsinki

LEDIGA JOBB

The Northern Dimension Partnership on Culture: Head of Secretariat | Deadline 22 Nov 2018

The Northern Dimension Partnership on Culture (NDPC) is seeking a dynamic, strategic leader to develop, communicate and deliver a future-facing vision for the partnership and to take overall responsibility for the executive functions of the newly established Secretariat of the Northern Dimension Partnership on Culture. Deadline for applications: 22.11.2018.

Baltic Circle söker ny konstnärlig ledare | Ansök senast 30.11.2018

Vi söker en ny konstnärlig ledare som kommer att kuratera festivalprogrammet fr.o.m 2020. Sökanden förväntas ha bred kunskap av de lokala och internationella teater- och performancekonstfälten. Ansökan bör skickas in senast 30.11.

Läs mer på finska.

twitter.com/tinfotweets